Reklam2

Tankar, idéer och länkar om reklam och kommunikation

Meny Stäng

Kategori: Kommunikation (sida 2 av 3)

Vi måste börja i rätt ände

Ok, nu har vi en kommunikationsplan och en varumärkesstrategi, vi kanske skulle försöka få med lite sociala medier också?

Känner ni igen det? Vi lägger ner mycket tid och resurser på analyser och mätningar som är baserat på gamla metoder och förutsätter att reklam fungerar på samma sätt nu som för 10 år sedan. Vi lever i en ny verklighet nu med nya metoder och nya målgrupper. Då måste vårt sätt att arbeta förändras för att möta det nya behovet.I mångt och mycket är detta en generationsfråga, där vi konsumerar reklam och kommunikation på olika sätt beroende på vilken generation man tillhör. Men vi måste bli duktigare på att hitta och vårda det goda samtalet redan i kommunikationsplanen och strategin. Det går inte att tro att sociala medier INTE spelar en roll i den övergripande planen. Kanske inte huvudrollen, men väl en viktig roll.

Är det verkligen så att vi måste var aktiva och med på alla sociala nätverk och snacka och bli vänner med alla? Absolut inte! Då har man missförstått det helt och hållet. Men man måste vara medveten om var och hur konversation ser ut. Jag är inlärd i den traditionella skolan där en varumärkesstrategi utgår ifrån att man ska skapa en varumärkeskaraktär utifrån bl.a. personlighet. Så långt är det väl, men det traditionella sättet är fortfarande ur ett inifrån och ut perspektiv. Vi som arbetar med att ta fram karaktären fyller varumärket med egenskaper och personligheter som vi antar och tycker att det borde ha, eller som vi vill att det ska vara. Och det är här vi måste börja tänka om helt. Vi kan inte själva definiera varumärket, för vi äger det inte längre. Vi är bara delägare precis som konsumenterna. Det är de som ger varumärket dess karaktär och personlighet och de gör det framför allt inom de sociala medierna.

Så för att lyckas måste vi för det första lyssna på konsumenterna, och förstå vad de säger. Det är trots allt deras upplevelse av varumärket som är det viktigaste. De tycker saker, bra och dåliga, och de pratar om det, oavsett om vi vill det eller inte. Om vi har koll på det kan vi lättare styra delar av uppfattningen av varumärket åt det ena eller andra hållet. Kanske inte förändra den helt men väl påverka lite. Sedan får man inte glömma en viktig sak: Det ena utesluter inte det andra. Bara för att man aktivt tar ett beslut att satsa resurser på sociala medier så ska man inte sluta kommunicera i de tradionella medierna. Det handlar om att kommunicera på rätt sätt i rätt kanal, helt enkelt att göra rätt saker rätt.

Reklambyråerna fattar fortfarande inte galoppen

Det har varit mycket snack om Forsman Bodenfors och Lowe Brindfors hemsidor som är helt gjorda i Flash. Främst är det bl.a. Walter Naeslund och Simon Sundén som kritiserat dem. Denna artikel ska inte handla om dessa två men reklambyråbranschen som helhet och branschens attityd och hållning till det jag kallar reklam 2.0 där det digitala mediet har blivit den huvudsakliga bäraren.

För det första: jag tycker att flash är bra, på det som flash är bra på. Man kan göra mycket bra kampanjrelaterat med flash så absolut inget ont om flash som format, det är inte det som det handlar om. Jag tror att det handlar mer branschens tradition  och attityd.

För det andra: det handlar inte om tekniska plattformar, filformat, programmeringsspråk mm. Det handlar om att utföra en uppgift med de metoder, verktyg och/eller plattformar som bäst passar för uppgiften. Internet är inget nytt, jag tror vi känner till det så pass bra att vi har börjat inse potentialen och möjligheten som internet skapat. För mig ska en reklambyrå ligga längst fram vad gäller trender inom användbarhet, teknologi, konsumentbeteende, affärsnytta osv men tyvärr är reklambyråerna inte annorlunda än de flesta andra verksamheter. De är ett fåtal företag som anammar och ständigt söker efter förändring och nya öppna idéer, nya angrepp på gamla problem. Ett av dem är Google, och de har lyckats ganska bra, eller hur?

Jag har en spännande tanke: Vad hade hänt om reklambyråerna hade infört, så som hos Google, 20% icke-reklambyrå tid? Vad hade hänt om vi på reklambyråerna hade fått en hel dag som vi måste göra annat än reklam. Vad hade hänt?

Jag tror att följande hade hänt och varför (detta är mina högst personliga ej vetenskapligt förankrade tankar, och det enda som jag med säkerhet vet är att jag förmodligen skulle ha helt fel):

1. Reklambyråerna hade blivit social media naturals

Det finns en naturlig nyfikenhet hos kreativa människor och framför allt när man arbetar med kommunikation i någon form. Att helt plötsligt få tiden att stilla nyfikenheten på det där nya och aktivt få möjlighet att vara med i den folkrörelse som det nästan är är ovärderligt och kommer att göra reklambyråerna till s.k social media naturals (Tack till Jerry Silwer för det begreppet.). Dvs det kommer att bli lika naturligt att kommunicera i, med och om sociala medier som att ta en pilsner med polarna på krogen, eller en kaffepaus med kollegorna. Det kommer bli en del av vardagen och nästan mer därtill.

2. Reklambyråerna hade blivit management konsulter

Med tillgängligheten och den virala effekten som de sociala medierna har kommer vi återkommande att får höra de om varnande exemplen på företag som förbjuder facebook och liknande på arbetstid. Vi kommer att tvingas ta ställning då våra kunder behöver förändra sin syn på medarbetarnas roll i företagen och deras påverkan. Reklambyråerna skulle vara en av påtryckarna för öppnare och transparentare företag med kunskapdelning och informationsspridning som en viktig punkt på agendan.

3. Reklambyråerna hade blivit lyhörda

Vi hade börjat lyssna på konsumenterna och faktiskt inse att de har redan bilden klar för sig. Vi har en tendens att ibland glömma bort kunderna och tro en massa. Vi har ju alla förutsättningar att verkligen ta reda på vad målgruppen tycker och tänker, när var och hur. Det verkligt intressanta är att vi även kan få veta över tid.

4. Reklambyråerna hade blivit innovatörer

Reklambyråerna hade återigen blivit den lilla mystiska lådan där det händer underverk. Men det är inte de häftigaste annonserna, den roligaste reklamfilmen eller de största utomhustavlorna som poppar fram, utan nya sätt att konversera med slutkunder via nya kanaler i nya sammanhang, det där som vi inte vet eller känner riktigt till ännu, men som kommer att göra skillnad.

5. Reklambyråerna hade blivit trovärdiga

Följer man punkt 1-4 hade trovärdigheten för reklambyrån kommit tillbaka.

6. Reklambyråerna hade blivit bättre på att sälja innehåll istället för yta

Med lyhördhet, innovation och trovärdighet kan vi helt och hållet fokusera på innehållet i konversation och i rätt sammanhang, istället för ytan. Med framför allt trovärdigheten i ryggen är det möjligt släppa all prestige och glamour och fokusera på uppgiften fullt ut.

7. Reklambyråerna hade bytt namn

Vi skulle inte längre heta reklambyråer (Reklam i vissa länder är samma ord som propaganda). Vi hade bytt namn till något annat, men jag ska i ärlighetens namn inte komma på vad. Det får jag lov att komma tillbaka till i ett nytt inlägg.

Reblog this post [with Zemanta]

Sociala medier – det här är bara början

Jump on the social media bandwagon by Matt Hamm

Jump on the social media bandwagon by Matt Hamm

Sociala medier är ännu bara i sin linda och den fulla effekten kommer vi inte att se förrän om ett par år. Det är inte ens säkert att det kommer att vara Twitter och/eller FaceBook som kommer att vara de verktyg som gäller. Jag märker tydligt i de besök jag har hos företaga och när jag pratar bland företagara i min närhet att sociala medier ligger fortfarande lågt bort från verkligheten, och väldigt ofta vet man inte överhuvudtaget vad sociala medier är eller hur det påverkar företagets verksamhet. Per Torberger har skrivit en alldeles utmäkrt artikel om hur man marknadsför via sociala medier.
Kontaktmannen har också skrivit om hur långt ifrån vi är att fatta vad sociala medier är ännu. Vi är ett fåtal som än så länge som försöker förstå, tolka och bilda andra i denna samhällsförändring som vi bara sett början på.

Ryktet går att Apple är nära att köpa Twitter. Om det är sant, vilket en del är tveksamma till, kan vi kanske se Apple sätta standarden för hur mobil on-line konversation i realtid ska se ut. För Apple är duktiga innovatörer som gjort det tidigare med bl.a hur man lyssnar på musik (med iPod) och hur man blir mobil och ständigt uppkopplad (med iPhone).

Vad det egentligen handlar om är ju ett förändrat beteende i hur vi konsumerar reklam och kommunikation. Innan generationsväxlingen är klar bland beslutsfattarna, där den gamla generationen som inte väljer att assimilera sig till den nya världen, lämnar över till den nya generation som är födda in i en verklighet där man inte vet hur ett 14/4 modem låter utan alltid haft tillgång till bredband. Innan dess kommer vi inte förstå vad som egentligen håller på att hända, mer en en sak: det kommer att vara mobilt.

Reblog this post [with Zemanta]

Reklam 2.0 är inte Flash

Denna artikel har legat och grott ett tag, och kom till i och med jag såg inbjudan till detta eventet. De har fullständigt missat vad det handlar om.

Det är är 2009 och fler av oss digitala imigranter  (jag ser mig själv som en sådan) lever ett liv med ständig uppkoppling och mer mobilt än tidigare se mitt tidigare inlägg här. Varför envisas ändå företag med att göra flashbaserade webbplatser?

Innehåll är det vi är ute efter – inte ytan. Och snart kommer det inte att spela någon roll då vi kommer att suga till oss innehåll i våra egna miljöer med RSS’er, API’er och mashups.

Men om man måste ha en flashsida, se då till att du har en ”vanlig” variant för alla oss iPhone-användare  eller ännu bättre, ta budgeten du tänkte lägga på flashutvecklingen och lägg det på integrering med sociala plattformar och närvaro och en iPhone variant.

Och framför allt, ett seminarium som handlar om framtidens kanaler begår tjänstefel när man gör inbjudan helt i flash. Vad tänkte man på då?

Reblog this post [with Zemanta]

Framtiden – Den mobila konversationen

Image representing iPhone as depicted in Crunc...
Image via CrunchBase

Som en del av er vet så har jag sedan förra hösten arrangerat Social Media Club Skåne lunch-träffar för människor intresserade av Sociala Medier i skåne. Den sista hade vi i fredags i förra veckan på Papi i Helsingborg. Det är ett öppet evenemang för vem som helst att vara med. Nästa gång kommer att vara i Malmö den 24:e mars. Gå gärna med i FaceBook gruppen så kommer det en inbjudan till nästa lunch på mailen.

Men nu var det inte Social Media Club och FaceBook jag skulle skriva utom ett fenomen som inträffade under den senaste lunchen: Den mobila närvaron och konversationen. Vi sitter alltså ett antal personer runt samma bord där redan innan alla har kommit, flera av deltagarna har berättat från mobilen via tjänster som BrightKite, Twitter, Jaiku, Bloggy och FaceBook att nu är de på lunch med Social Media Club. Vi andra som sitter vid bordet prenumererar givetvis på rss-flöden från dessa tjänster och kan läsa samtidigt som alla sätter sig till bords.
Kan tyckas lite fånigt för vissa: men varför gjorde ni så? ni ser ju varandra? Ja, men statusen är inte för oss utan för alla de andra som inte var där. Då kan de se med en gång att vi är på lunch på Papi’s i Helsingborg och kommer förmodligen inte att svara i mobilen om de ringer, men det går bra att skicka ett SMS. För så är det idag, vi har möjligheten och förmånen att kunna arbeta var vi vill, när som helst och då är det inte självklart att man alltid är anträffbar och på samma plats.
För vad är det egentligen som händer? Jo vi blir ju mer och mer mobila, och tjänster och konversationer som vi tidigare haft i andra kanaler och medier flyttas över mer och mer till mobilen. Framför allt tack vare iPhone. De sociala tjänsterna och nätverken har förstått detta och utvecklar iPhone applikationer som inte bara flyttar konversationen till mobilen utan också utnyttjar den möjlighet och ytterligare funktionalitet som det innebär, bl.a. med GPS-lokalisering. När vi loggar in på en tjänst i iPhone så kan vi samtidigt per automatik också tillåta att ange var vi är.
Jag hävdar att iPhone är revolutionerande och kommer att sätta standarden för vår mobila konversation (och faktisk förändra vårt sätt att använda mobilen), och det märks när andra mobiltelefon-tillverkare nu försöker göra sina egna iPhone’s liknande mobila enheter. Och vem trodde att Apple, som aldrig byggt en mobiltelefon innan skulle lyckas bli den tredje största tillverkaren i världen?

Och detta är bara början…Framtiden är mobil.

[tags]Apple, IPhone, Facebook, Social Media Club, Twitter, Brightkite, Jaiku [/tags]

Reblog this post [with Zemanta]

Vem äger kommunikationsprojekten?

Jag blir så trött på allt tjat, gnabb och revir pikande mellan reklambyråer, PR-byråer och kommunikationsbyråer. Jag har en bakgrund från en av de stora internationella kommunkationsnätverken, och vi hade väldigt lite samarbete med PR-byråerna i vår familj. Tyvärr, måste jag säga. Och det beror inte på att det var brist på gemensamma projekt utan snarare på att vi inte kunde komma överens om vem som ägde projektet. Känner ni igen det?

Fredrik Stenbeck har precis skrivit en intressant artikel i ämnet här, och det mest intressanta tycker jag är hans syn på frågan som en som kommer utifrån. Vi som lever och lär i branschen har länge gått och tyckkt att vi (läs i reklambranschen) är de som verkligen förstår sig på kommunikation och varumärken, medan PR-byråerna oftast gör det samma. Det är dags att vakna nu!

Ingen av branscherna äger projektet! Vårt samhälle ser inte längre ut som det gjorde när det var naturligt (om det någonsin var det) med en indelning mellan reklam- och PR-byråer. Då det även var natruligt med DM-byråern, event-byråer, Action Marketing byråer, Sales Promotion byråre osv, osv. Idag är gränserna extermt luddiga och disciplinerna måste lära sig att interagera och samarbeta mellan varandra. Huvudargumentet är framför allt – vi har en ”ny” målgrupp som vi allt för ofta tar för lätt på. 90-talisterna. Dessa köpstarka människor som tar allt för givet och som ser igenom taffliga försök till övertalning och åverkan utan substans och trovärdighet. Dessa människor som föds med simultanskapacitet som min generation bara kan drömma om. Det är dessa vi ska kommunicera med. Och framför allt det är dessa människor som väldigt snart ska köpa våra tjänster. Hur ska vi kunna vara trovärdiga och övertyga dessa ”kunder” när få av oss klarar av att kommunicera med dem idag? Då måste vi samarbeta och plocka russinen ur kakan.

Jag tror på noderna och nätverken. Vi plockar ihop den komptetens vi behöver vid ett specifikt tillfälle. En PR-konsult, en AD, en webb-utvecklare, en varumärkesstrateg, en journalist m.m.

Alltså: det är nte vi (reklambyrån) somäger projektet, det är behovet som äger projektet, och kunden äger behovet. Välkommen till Reklam 2.0 och det nya kommunkationslandskapet.

[tags]reklambranschen, reklambyråer, PR, Kommunikation[/tags]

Jag betalade för att höra om att allt ska vara gratis

Igår var jag tillsammans med ca 600 andra betalande gäster på Media Evolution på Lufkastellet och lyssnade på Chris Anderson, chefredaktör för Wired, författare till ”The Long Tail” och den kommande boken ”Free”. Hans huvudpoäng med den kommande boken och även gårdagens event är att ”allt är gratis”. Hans logik bygger på att när produktion, distribution och lager inte längre är en kostnad värd att ta betalt för, och då kommer också slutprodukten till konsument att vara gratis, enkelt uttryckt. Andreas Ekström på Sydsvenskan skriver: Hans affärsidé: ge bort saker gratis.

Image representing Chris Anderson as depicted ...

Image via CrunchBase

Det var stora förväntningar på gårdagens framförande om hur kan det vara möjligt, kan verkligen allting vara gratis? Och gäller det bara den digitala världen, eller går det att applicera affärsmodellen på den analoga världen också?

Jag satt tålmodigt och lyssnade på Chris och blev mer och mer övertygad. Det är absolut inget nytt och revolutionerande i denna affärsmodell. Och framför allt: det handlade inte om att allt är gratis – för i slutändan så är det inte det. Det handlar om hur vi kan konvertera ”gratis”-kunder till betalande kunder.

Vad jag menar är att företag har i urminnes tider delat gratisprover för att locka till sig nya kunder i en eller annan form – enbart för att kunna ta betalt. Så har det varit, så är det, och så kommer det att vara. Ingenting är gratis. Visst det finns massor av tjänster och varor på nätet som inte kostar något, men är det gratis? Nej, för det finns alltid en liten hake:

Jag investerar min tid och tid är pengar

Dessa tjänster som är ”gratis” kräver ofta ganska mycket av min tid för att fungera som jag vill alternativt att funktionaliteten i ”gratis-version” är för snål. Men vill jag slippa lägga ner min tid, och få mer funktioner får jag helt enkel ta fram plånboken och betala.

Gårdagen handlade mer om denna s.k. ”Freemium”-modell än själva gratis-biten. Dvs. hur konverterar jag mina gratis-kunder till betalande kunder. Och det är där som det tricket ligger. Dagens digitla ungdom tänker inte i termer som ”gratis”, ”freemium”, ”billig” osv. för dem är det sälvklart att allt som finns på nätet också är tillgängligt för alla – punkt slut. T.ex. musik ska finnas för vem som helst att lyssna och ladda ner när som helst och var som helst och man ska inte behöva betala för det.

Jag håller helt och hållet med Chris i hans resonemang om att produktio, distribution och lager är kostnader som hela tiden blir billigare och billigare, men vad som blir mer värdefullt och kostsamt är vår tid. Vi blir i princip mer benägna att betala (och betala mycket) för vår tid. Exempel: iTunes. Jag betalar faktiskt 9 kr / låt för att ladda ner dem från iTunes för att det är oerhört bekvämt och det går snabbt. Min tid blir inte lidande. Spotify som blivit en succé den senaste tiden bygger på att det ska vara gratis att lyssna. Och det är det för vi som lyssnar om vi använder gratis-versionen och står ut med att höra reklam-inlsag lite då och då. Men om jag vill effektivisera min tid och bara lyssna på min musik så köper jag ett premium-abbonemang. Jag köper min tid.

Chris Anderson tar inget betalt för att föreläsa, eller för sina idéer. Det gör han ”gratis”. Men han tar hutlöst mycket betalt för tiden han är borta från sin familj.

[tags]Chris Anderson, Free, Gratis, inspiration, Media Evolution, Wired[/tags]

Reblog this post [with Zemanta]

Jag vill ha ett annat ord för reklam

Jag har kommit till insikt. Jag jobbar inte med reklam – jag jobbar med kommunikation. Vad är det för skillnad?
ingen reklam tack
Reklam enligt wikipedia:

Reklam är skapande och spridande av information som har till syfte att lysa upp och skapa uppmärksamhet runt idéer, varor och tjänster, samt påverka och ändra människors åsikter, värderingar eller handlingar, i första hand konsumtionsbeteende. Oftast är avsändaren ett företag, och mottagaren en konsument. Konsumenten kan vara en enskild person eller ett annat företag.

Avsikten med reklam är ofta att marknadsföra ett företags produkter eller tjänster med slutmålet att öka försäljningen av dessa, och därmed öka företagets inkomster.

Reklamen är nära besläktad med propaganda och i vissa länder använder man det sistnämnda som beteckning för båda.

Kommunikation enligt Wikipedia:

Ordet kommunikation kan härledas från latinets communicare som betyder dela, meddela, förena, göra gemensamt. [… I all kommunikation är det något som transporteras. Det kan vara något konkret som transporteras via till exempel järnväg eller annat transportmedel. Det kan också vara ett meddelande som på något sätt transporteras. När det sker mellan människor måste det ske ett utbyte av information för att det ska klassas som kommunikation, oavsett hur detta sker

Ser ni någon skillnad? Är det inte så att reklam är en typ av kommunikation?

En annan viktig parameter i mitt resomemang är att ordet reklam oftast har en negativ klang medan kommunikation är betydligt mer positivt laddat. Vad skulle hända om vi tog bort ordet reklam och kallade det vi gör för kommunikation? Hade det blivit mer accepterat? Kan man verkligen det? Kan man säga ”Kommunikationsfilm” istället för ”Reklamfilm”?

Jag inser att jag nog får krypa till korset och inse att det inte går att ta bort ordet reklam. Men om vi alla inom branschen sätter igång med en gigantisk kampanj för att ändra attityden hos konsumenterna kanske jag kan må bättre, dvs att vi i branschen börjar kommunicera. 😉

Kommunikation kommer inifrån

Jag har skrivit om det tidigare här, och det har andra också bl.a. Fredrik Wackå och Fredrik Stenbeck för att nämna någon.

Jag har en teori: Lyckad och effektiv reklam måste komma inifrån. Det går inte att försöka sälja något om inte alla är med på vad man säljer, varför man säljer det, hur man säljer , till vem man ska sälja det m.m. (Ja, ni fattar poängen?)

Allt för ofta kommer initiativ till kommunikation som en order uppifrån (”detta anser vi i ledningen vara viktig information som vi vill att ni – kära anställda – ska ta del av”). Jo, tack! Hur många tar del av den informationen? Vi får inte glömma att oavsett roll, titel, arbetsuppgift osv så är vi individer. Vi har våra egna unika egenskaper, brillianta idéer men framför allt våra egna behov.

Hur jag tar till mig information och mitt sätt att kommunicera är inte alls likadant som min grannes, eller arbetskamrat, eller ditt för den delen. Detta är viktigt att vi lär oss, för kommunikationen sker oavsett om vi vill det eller ej. Och om vi då inte kommunicerar om samma sak, är risken stor att det går käpprätt åt h-vete i slutändan.

Tips och råd

Mitt tips och mina råd är till företagsledningen:

Var transperant – dela med er av så mycket information ni bara kan. Så fort ni bestämmer vad era anställda bör vara intresserade av/bör veta så har ni med en gång tappat engagemang.

Engagera – låt alla anställda vara delaktiga. Bjud in till diskussion. Allt för ofta har de anställda brillianta idéer som aldrig tas till vara därför att ingen frågar.

Ta till vara kunskapen – det är den samlade kunskapen av dina anställda som är din största tillgång. De kan och vet saker som borde delas med till fler. Vet du vad dina anställda pratar om på kaffepausen?

Livet utanför arbetsplatsen – oerhört viktigt! En nöjd medarbetare/anställd pratar om sitt jobb. När dina anställda känner sig delaktiga, blir de oftast mer engagerade och benägna att prata mer om sitt jobb. Man känner sig stolt helt enkelt.

Pejla läget – hur gör andra företag? Hur går ”snacket” bland kunderna? Får vem som helst inom företaget prata med kunder och leverantörer? Om inte, varför? Är ni rädda för vad de kommer att säga? Då har ni inte engagerat dem tillräckligt.

Jag kommer i höst kunna erbjuda föreläsningar om bl.a. detta, så är du intresserad får du gärna höra av dig till: leif (at) kajrup.se eller 0709-13 61 72.

Reblog this post [with Zemanta]

Det är en lång väg kvar…

Nu är jag tillbaka efter en lång tids tystnad från bloggen. Under tiden har jag hunnit njuta av semester, familj, hemmet m.m. men även lite tid till eftertanke. Jag märker i mitt umgänge både privat och yrkesmässigt att det jag brinner för just nu som jag tycker är oerhört intressant och spännande är det faktiskt inte många som ens vet vad det är, och än mindre då kan ta till sig och förstå innebörden av.

Är jag verkligen så ensam? Det måste finnas fler som insett att hela vårt sätt kommunicera håller på att förändras. Vi använder framför allt mobilen mer än tidigare, och med produkter som iPhone och alla de nya mini-pc’s som är på väg så kommer det att bli en exploderande marknad. Men den absolut största förändringen är att det är inte monolog utan dialog som gäller. Går det inte att vara delaktig i kommunikationen så är det inte längre en trovärdig eller relevant kommunikation utan möjligtvis en informationsplats som får en hastig blick och inte mycket mer.

Jag ser ett antal nyckelord som kommer att spela en stor roll framöver, och det är:

– Öppenhet (hymla inte, och var ärlig så lång det går och bemöt kritik innan kritiken tar över kontrollen)

– Trovärdighet (på samma sätt som vi kommunicerar med våra barn – de gör inte som vi säger åt dem, de gör som vi gör)

– Lyhördhet (lyssna på dina kunder, allmänhet, opinion, anställda m.m. De kan sitta på fantastiska idéer och synpunkter som kan leda till något oerhört stort)

Jag vet att vi kan, vi ska bara göra det också.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

© 2020 Reklam2. Alla rättigheter reserverade.

Tema av Anders Norén.