Deprecated: Using ${var} in strings is deprecated, use {$var} instead in /home/kajrupse/reklam2.se/wp-content/plugins/gravityforms/includes/fields/class-gf-field-list.php on line 177

Deprecated: Using ${var} in strings is deprecated, use {$var} instead in /home/kajrupse/reklam2.se/wp-content/plugins/gravityforms/includes/fields/class-gf-field-repeater.php on line 584

Deprecated: Creation of dynamic property YARPP::$is_custom_template is deprecated in /home/kajrupse/reklam2.se/wp-content/plugins/yet-another-related-posts-plugin/classes/YARPP_Core.php on line 56

Deprecated: Creation of dynamic property YARPP::$db_options is deprecated in /home/kajrupse/reklam2.se/wp-content/plugins/yet-another-related-posts-plugin/classes/YARPP_Core.php on line 69
Etikett: facebook - Reklam2

Tankar, idéer och länkar om reklam och kommunikation

Etikett: facebook (sida 1 av 1)

Facebook och gillatävlingar

Angry face Kauai, Hawaii

Det finns få saker som jag stör mig på mer just nu än alla dessa tävlingar på Facebook som bryter mot både Facebooks regler och den svenska lotterilagen. För att inte tala om god marknadsföringsed.  Och det debatteras hej vilt på diverse forum i branschen om var gränsen går för vad som är ok och vad som inte är ok. Men det finns jättebra inlägg man kan läsa vad man får göra och inte göra och om de regler för lotteri som finns. Och regler om vad som gäller på facebook. De finns även bra inlägg om företag som gör fel. Men ändå så fortsätter det.

Jag tror att majoriteten av dessa ”tävlingar” uppstår på grund av okunskap. I de flesta fall är det tävlingar som småföretagare ligger bakom, företag som inte har någon anställd marknadsförare eller kommunikatör utan där ägaren eller någon som egentligen har en annan uppgift på företaget även administrerar facebooksidan och då lägger upp dessa tävlingar. För att alla andra gör ju så. Och då måste det ju vara okej. Eller?

Men det blir som att pinka på sig.

Det blir varmt och skönt i början, men efter ett tag blir det bara obehagligt. Att alla andra gör det är aldrig en tillräckligt bra anledning. Så det går bort med en gång för mig. Jag kan förstå att som småföretagare är det oerhört lockande att kunna få en stor räckvidd och spridning av sitt varumärke för i princip inga pengar alls. Bara lägg upp en bild och ge något till en av dem som gillar din sida och delar din bild. Kanonbra. Låt oss titta lite närmare på vad det egentligen är som händer och hur det blir fel på alla sätt. Facebook använder sitt egna rankingsystem som kallas EdgeRank för att bestämma vad som syns i en enskild användares flöde. Om jag har 300 vänner och gillar 50 sidor så kommer jag inte att se allt som mina 300 vänner skriver och de 50 sidorna som jag giller i mitt flöde. Jag kommer i bästa fall att se ungefär vad 100 av mina vänner skriver och då inte allt utan förmodligen mestadels bilder och jag kommer kanske att se inlägg, också där mestadels bilder från i bästa fall ungefär 17 av de sidor som jag gillar. Allt baserat på EdgeRank för att hjälpa mig som användare att filtrera i mitt flöde och bara visa det som Facebook tolkar som relevant. Detta baserat enligt en formel som lyder:

{∑ ue we de}

∑ = Edge. Det objekt som publiceras på facebook. Status, inlägg, länk, bild, video, event, app osv.

ue = Affinity. Fritt tolkat, så innebär det tidigare interaktion av objekt (Edge) mellan avsändare och mottagare och gemensamma förbindelser.

we = Weight. Enkelt uttryckt egentligen vilken typ av objekt som publiceras och interageras med. Bilder till exempel har oftast högre ranking då vi oftare interagerar (gillar, kommenterar eller taggar) med bilder än med textinlägg.Alltså olika typer av objekt viktas, eller värderas, olika.

de = Time decay. Den variabel som är enklast att förstå sig på, men som i min tolkning också värderas minst. Det handlar om när i tid som objektet publiceras. Ju närmare i tid desto högre ranking, och ju längre tid som går desto längre rankas objektet.

Och det är här som min liknelse med att pinka på sig kommer in. Baserat på EdgeRank så innebär det att en tävling som oftast består av bilder (som har högre rankning) så kan den då synas i någon som gillat sidans flöde. Och om den här personen (Låt oss kalla personen för A) då går på betet och gillar och delar, så är det EdgeRank’en mellan den A och A’s vänner som gäller. Om A har 300 vänner varav 20 nästan alltid interagerar med A’s objekt så kommer alltså tävlingsbilden att synas i deras flöde. Och så är snöbollen i rullning. Nu börjar problemen för den som arrangerar tävlingen. Låt oss säga att sidan som arrangerar innan tävlingen hade 100 som gillar sidan. Då är konkurrensen om uppmärksamheten från dessa 100 st relativt låg och därför är EdgeRank ganska betydande, då Affinity i detta fallet kan vara högt. Vid en tävling som då genererar ett stort antal nya gillare ökar också konkurrensen om sidans EdgeRank och Affinity sjunker. OK, så med en tävling som lottar ut något för att man delar en bild kommer kanske ge, låt oss säga 900 nya gillare.  Vi går alltså från 100 till 1000 som gillar. Man kan se det lite som att om sidan har ett värde 100, och ju fler som vill ta del av detta värde, ju mindre del av värdet får var och en. Är det 100 som gillar skulle var och en av dem få Affinity värdet 1. Är det däremot 1000 som gillar så blir Affinity värdet 0,1. Vi vill alltså bara ha de som gillar sidan som verkligen gillar sidan för att inte skänka bort värde i onödan. de är initialt högt och we likaså då bilder generellt tenderar att få högre värde, men efter ett tag så sjunker de och så står vi där.

Och nu kommer nästa problem. Hur utser man en vinnare bland 900 st om man bara kan se max 500? Och om man använder facebook identiteter så är ju användarnamnet på facebook ju det ända du har. Inget riktigt namn, ingen epost adress, inget telefonnummer, inget mer alls. Om de inte har helt öppna profiler och du genom att klicka på deras profil läser dig till det. Men ska du göra det på 900 st har du ett heltidsarbete den närmaste månaden. Och hur rättvist är det egentligen då man som sidägare endast kan se de senaste 500 som gillar en sida eller ett inlägg eller de senaste 250 som delat. Är man bland de första så finns man i princip inte alls, för ni som sidägare kan inte se dem. Så rätt formulerat blir en sådan tävling (eller lotteri) att ”vi utser en vinnare från de 500 senaste som gillat vid en specifik tidpunkt.”

Men det största problemet är ändå urvattningen av ditt varumärke

Vi har alltså fått 900 st nya gillare som skiter ett stort stycke i mitt företag och vad jag gör men gärna vill ha den där prylen jag lottar ut. Den enda anledningen till att de någonsin skulle komma tillbaka till just din sida är om du lottar ut fler priser som de slipper betala för. Du har alltså betalat för en kund som inte köper en endaste sak av dig och förmodligen inte kommer att göra det heller. Det var väl inte så lyckat. Eller?

Hur löser vi det här?

Tyvärr uppfattas det som att Facebook lite väl lättvindigt låter detta fortsätta, men sanningen är nog den att det är nog svårare än vad man tror att få bukt med. Det finns redan inbyggda filter, som t.ex. ome ett objekt får onormalt mycket aktivitet på kort tid så kommer det att markeras som skräp av Facebook. Det plockas inte bort men det kommer inte att synas i flödet. Så är man för framgångsrik så kan man bli skräpmarkerad. Det andra är att om Facebook kommer på att en sida bryter mot promotional guidelines så raderas sidan, och det kan till och med bli så att den profil som äger sidan inte får lov att skapa nya sidor, eller till och med plockas bort. Att då komma tillbaka igen och bygga upp en ny närvaro på Facebook är kostsamt. Genom att vi som enskilda individer rapportera så fort vi ser en tävling som bryter mot reglerna så hjälper vi till och sanerar. Dels så markerar vi för sidägarna att de gör fel och dels så blir det en del av EdgeRank. Objekt som rapporteras förlorar värde. Det enda jag skulle önska vore att Facebook gjorde det enklare för oss att anmäla just överträdelse av promotional guidelines. I nuläget kan man ju bara anmäla som skräp, och i vissa fall (om det är sponsrade inlägg – ja det händer faktiskt) så kan man skriva varför man anmäler (eller i det fallet snarare gömmer). Det är en delikat balansgång för Facebook med detta, för det som Facebook på något sätt handlar om, och det som är ryggraden i hela plattformen är just att gilla, dela och kommentera varandra. Det är just det som gör Facebook, och att då komma med för många möjligheter att ta bort och rapportera kan medföra att felaktig hantering och att saker som är helt legala rapporteras och tas bort enbart för att någon inte tyckte likadant. Då blir Facebook ingen rolig plats att vara på.

Bild: CC Jared Wong via Flickr

Baksidan av Facebooks Graph Search

Graph Search

Som jag tidigare skrev så har jag ju fått access till Facebook’s nya Graph Search. Och idag fick jag den nya tidslinjen. Joho! Jag har testat runt lite med Graph Search som är Facebook’s nya och förbättrade sökfunktion, för den gamla var i princip värdelös.

Graph Search är snygg, snabb och intelligent. En farlig kombination, och du får förslag medan du skriver, indelat efter olika typer. T.ex om jag börjar skriva på Kajrup så får jag förslag på sidor med namnet Kajrup, personer med namnet Kajrup, och vid respektive förslag, den relation jag har till sökförslaget eller vilken typ av objekt det är (sida, app, plats osv). Jag kan sedan fortsätta min sökning och lägga till fler sökkriterier som då bildar en ”OCH” sökning, dvs jag kan söka på vänner som gillar sidan Kajrup OCH som bor i eller i närheten av Trelleborg. Helt plötsligt kan vi göra sökningar med större sammanhang och relationer mellan varandra. Härligt.

Men det finns en baksida på myntet. En funktion som jag saknar. Det går inte  att göra en fritextsökning. Jag kan alltså inte söka efter något som någon skrivit i ett inlägg. Det går att söka efter taggade personer och platser men inte i fritext.

Men är det verkligen ett problem? Ja, ett stort problem om du äger ett varumärke du vill ha koll på. Du kan alltså inte längre hitta omnämnanden av ditt varumärke om du inte har en sida som den som skriver om varumärket taggar varumärket i. Hängde ni med? Ett exempel: Eftersom det har blivit en del skriverier som ni säkert sett i mitt förra inlägg idag om Länsförsäkringar och deras  annonskampanj, ville jag så hur det har skrivits om det på Facebook. Som ägare av varumärket Länsförsäkring känns det som ett grundläggande behov. Jag försöker då i sökfältet skriva Länsförsäkringar, då det är det ordet jag vill söka efter. Det jag ser är då direkt förslag på sidor med ordet Länsförsäkringar och efter det grupper och platser med ordet länsförsäkringar och det sista alternativet är en webbsökning via Bing. Alltså det du kan söka efter vad jag har förstått är: sidor, platser, personer, grupper, bilder, filmer, intressen, spel, appar. Sedan kan man kombinera dessa hej vilt med ”och”. Tyvärr kan man inte i nuläget söka med ”eller” eller ”inte”. Det blir i Länsförsäkringar-fallet väldigt påtagligt då jag alltså inte kan hitta hur mycket, var och vem som skriver om Länsförsäkringar. Det verkar som att detta även har påverkat de API’er som erbjuds tredje part. T.ex. så får jag inte heller något resultat från facebook i Notified.

Som varumärkesägare är det oerhört frustrerande. Helt plötsligt blir jag bortkastad från de befintliga konversationerna och kan inte ta del av det som sägs. Jag kan inte ens hitta det. Hoppas innerligt att det verkligen inte är tänkt från Facebook sida att det ska vara så. För då är det många företag som kommer att stå helt i mörker och inte förstå vad som sker runt omkring.

Jag har provat att göra den här sökningen med Graph Search, Notified och Aitellu. Om någon har ett annat verktyg eller metod som fungerar, så får ni jättegärna höra av er.

Detta är ett inlägg i #Blogg100

Kvantitet är inte bättre än kvalitet

I mitt arbete som internetstrateg, social media coach och föreläsare hör jag ganska ofta om företag som försöker sälja sina ”jag kan se till att ni får [stoppa in valfri väl tilltagen siffra tagen rakt i luften utan relevans här] gillare på en vecka till er facebook sida”. Och tyvärr hör jag även om alla de gånger som de faktiskt lyckas med sina säljknep. Det gör mig lika arg och besviken varje gång. Arg på de lycksökare som skor sig på osäkerheten och okunskapen om sociala medier som många företag har. Men också arg på företagen som går på det, för var är skillnaden i målgrupp på facebook jämfört andra medier? För inte köper du mediautrymme hej vilt i alla andra kanaler utan att tänka på vem som är målgrupp? Varför då göra det på facebook.

A lot of stones

Bild: Kieran Harte

Nej, det enda du uppnår är en kostnad för att locka till dig ”gratisätare”. Oftast är kampanjer av detta slaget av karaktären ”Gilla vår bild, eller inlägg och du får chansen att vinna XXX eller ZZZ”. Redan där har man brytit mot Facebook’s villkor och riskeras att stängas av. Men OK, låt oss ponera att det glider mellan fingrarna hos Facebook, och du lyckas på kort tid skaffa ett stort antal gillare som alla hoppas kunna vinna något. Och sen då? Kommer de tillbaka igen? Får du tillbaka något av dessa användare?  I en värld med ett överflöd av information måste vara smartare än så. Vi som användare/mottagare stänger hellre av när vi får för mycket information än att analysera och filtrera. Våra filter är för dåliga. Då måste vi som marknadsförare hjälpa till och minimera bruset.

Jag är av åsikten att antalet ”Gillare” är orelevant och inte värt många ören, däremot antalet som ”pratar om”, det är de som faktiskt interagerar genom att dela, kommentera eller skriva om sidan. Och förhållandet ”de som pratar” är minst 10% av antalet ”Gillare” så är ni på rätt väg. Fokusera sedan på konvertera de övriga 90% av ”Gillarna” att också de ”Prata om er”.

Bara ett litet tips från Leif Kajrup, internetstrateg, social media coach och föreläsare på Kajrup communication och Social Media Coach.

Min digitala närvaro (liffeman)

Efter att bli inspirerad av Jerry Silfwer (Doktor Spinn) så tänkte även jag berätta  om min digitala närvaro. Varför jag valt att utlämna mig själv och vad jag tycker på nätet. Jag kommer att fokusera på de tjänster och platser som jag använder flitigast och som jag anser ger mig mest nytta, för det är det återkommande med min närvaro på nätet – nytta. Det mesta jag gör på nätet ger mig nytta i form av kunskap, tjänster, kontakter, insikt osv. Den spontana reaktionen jag ofta får från vänner och bekanta i min närhet är: men hur hinner du med?  Och just tidsaspekten är viktig. Därav anledningen och nyttan av vissa tjänster för att just spara tid och automatisera sådant som jag annars varit tvingad att göra manuellt.

Man kan ju inte skriva om sin digitala närvaro utan att börja med Google. Detta företag som förutom en sökmotor som används flitigt även har en hel del tjänster som underlättar och inspirerar. Det jag använder absolut mest (förutom sök) är Google Reader en webb-baserad tjänst för att prenumera på rss-flöden. Tillsammans med feedly, som är en plugin till Firefox blir det en oslagbar kombination där jag kan läsa, kommentera, gruppera och dela artiklar och bloggar. Jag prenumererar på ca 170 källor och läser (skummar) igenom ca 250 artiklar om dagen, allt från min kommun till USA’s största community för Social Media.

Andra produkter och tjänster från Google som jag använder:

Gmail – Jag har ett Gmail konto som jag använder privat och som jag har mitt Google-konto kopplat till. Givetvis har jag även Gtalk men använder Adium som klient istället för den inbyggda klienten i Gmail.

Google docs – använder jag för att dela arbetsdokument med mina kollegor.

Google kalender – jag synkar min Google kalender med iCal för full koll på mina och mina kollegors möten.

Givetvis använder jag även alla de tjänster som är kopplade till mina egna webbplatser så som AdWords, Adsense och Analytics.

Jag bloggar här på Reklam 2.0 och då är de oftast personligt om mina egna tankar och funderingar om sociala medier, reklam och kommunikation. Jag bloggar även ibland (med betoning på ibland) på det egna företagets hemsida (Kajrup communication). På Reklam 2.0 bloggen så delar jag även med mig av de inlägg jag finner intressanta bland mina prenumerationer på Google Reader. Via en WP-plugin på bloggen så publiceras mina delade/rekommenderade inlägg helt automatiskt.

Det jag väntar på nu som mycket väl skulle kunna vända upp och ner på hela min digitala närvaro är Google Wave. Om man uppfunnit email idag så hade det förmodligen varit bra nära Google Wave. Någon gång i höst är det tänkt bli tillgängligt för oss som inte fått ta del av den första betan. Jag väntar med spänning…

Min digitala närvaro bygger på 3 anledningar: personal branding, kompetensutveckling samt affärsnytta.

Vissa tjänster använder jag av fler en 1 av ovan anledningar, som t.ex Twitter som både är personal branding i det att jag delar med mig av min egen närvaro och mina tankar, funderingar och åsikter samt att det för mig även handlar om kompetensutveckling då jag lär mig av andra som också finns på Twitter, och för det tredje så finns där affärsnytta i form av kompentens som kan anlitas vi behov.  Jag har faktist 2 st mer eller mindre aktiva Twitter konton: @liffeman som är min privata där jag är mig själv samt @kajrup där representerar Kajrup communication. På twitter publicerar jag även automatiskt när jag publicerar på bloggen. Jag är i princip alltid uppkopplad på Twitter antingen via en desktop klient på datorn (för närvarande använder jag TweetDeck) eller vi en app på min iPhone (även där använder jag just nu TweetDeck). Jag har kvar mitt konto på Jaiku som verkligen saknar att vara på, men sedan flytten till Google App Engine så har det inte varit sig likt och nästan alla mina kontakter har flyttat över till främst Twitter. Jag kan iband sakna de trådade diskussionerna som man hade på Jaiku, även om man med hjälp av en hel del klienter till Twitter är på väg åt det hållet där. Friendfeed har till viss del även den möjlighet.

Friendfeed använder jag mest som en aggregator, dvs en tjänst där jag kan samla flöden från alla mina tjänster så som Jaiku, Twitter, bloggen, GoogleReader, Delicous, Facebook, LinkedIn mm.

FacebookFacebook är för mig är att umgås med vänner och bekanta som jag inte träffar så ofta i den analoga världen men som jag ändå vill kalla vänner. T.ex. barndomsvänner som flyttat men som ändå vill ha bibehålla kontakten med. Men jag använder även FB som ett verktyg för att skapa nya kontakter och utöka mitt yrkesmässiga nätverk. Bl.a. använder jag det som nav och samlingsplats för Social Media Club Skåne.

Plaxo – Jag använder Plaxo av den enkla anledningen att jag vill ha 1 (en) uppdaterad och korrekt adressbok. Genom att konnekta med min kontakter på Plaxo så uppdateras deras uppgifter i min adressbok automatisk då jag synkar Plaxo’s adressbok med min egen. En alldeles strålande funktion som jag tror att allt för få använder. Tänk om alla använde Plaxo som sitt visitkort?

LinkedIn – På LinkedIn försöker jag hålla min CV uppdaterad och det är också där jag har min affärskontakter. Det är kanske inte så mycket konversation eller kommunikation på LinkedIn som det är på t.ex. Facebook eller Plaxo men det är i för sig inte så jag vill använda LinkedIn ändå.

Då mycket av närvaron bygger på att dela med sig så kommenterar jag en del på andra bloggar, tjänster osv. Och för att inte missa något så samlar jag alla mina kommentarer på Disqus.

Bambuser – På Kajrup communication-sajten publicerar vi varje måndag veckans utmaningar som är en livesänding via Bambuser. Bambuser är en tjänst jag gillar och skulle vilja använda mer av. Även där har jag ett privat konto och ett konto för företaget.

Detta är en liten kort sammanfattning av min digitala närvaro och de tjänster som jag har mest nytta av i dagsläget. Sedan får vi se om det kommer att ändra sig i och med Google Wave, det är väl för tidigt att spå något om det ännu. De tjänster som jag valt att inte ta upp här men som jag använder lite av och till är bl.a. 12seconds, bloggy, box.net, Brightkite, Google lattitude, hellotxt, nanoblogg, slideshare, yammer, youtube samt en del ännu mindre flitigt använda tjänster.

Reblog this post [with Zemanta]

Mitt liv utan sociala medier, del 1.

Jag blev lite inspirerad av Mine goes to eleven. » Bullshitdetektorn: Om ungdomar och vuxna. Där skriver Per Robert Öhlin  om sin resa tillbaka till sin ungdoms jag. Detta satte igång min tankeverksamhet lite: hur skulle mitt liv se ut idag om inte sociala medier fanns? Hur har det påverkat mitt liv, både privat och yrkesmässigt?

Det första jag kan konstatera är då att det inte riktigt går att dra en linje mellan mitt privata och yrkesmässiga liv, då det jag använder sociala medier till privat påverkar mitt yrkesverksamma liv och vice versa. Framför allt så använder jag det för personal branding. Hur använder jag det idag då, vad skulle alternativen vara om sociala medier inte fanns? Varför inte börja med just personal branding.

Så varsågoda, här kommer del 1 av min betraktelse.

Personlig marknadsföring

Jag finns idag på LinkedIn, Facebook, Xing mm. Tjänsterna skiljer sig lite åt då Facebook framför allt är min privata sfär där jag finns med mina gamla och nya vänner där vi kan kommentera varandra och dela med oss av iakttagelser och kloka eller mindre kloka ord, och även lite mer meningslösa utbyten i form av alla dessa applikationer som finns. Jag använder Facebook för att visa för mina vänner att jag finns, vad jag gör för tillfället och att jag gärna vill veta vad mina vänner sysslar med. En social aktivitet på distans. Jag förväntar mig inte att få ut något mer av min Facebook närvaro än att vårda mina kontakter och eventuellt få fler vänner som delar mina värderingar efter hand.

På LinkedIn och även Xing (som jag inte använder pga av att LinkedIn är så mycket bättre och mer använd) är mer en yrkesmässig kanal för att skapa kontaktytor i mitt arbete. På senare tid har även LinkedIn blivit en viktig kanal före rekrytering och head hunting. Här ligger mitt CV och här knyter jag viktiga kontakter med de människor som jag vill ha, har haft eller har en arbetsrelaterad relation med. I min bransch är dock den relation oerhört social och personlig så visst finns många av mina kontakter på både Facebook och LinkedIn.

Förutom dessa så finns jag även på tjänster som Plaxo, Google m.m. Plaxo finns jag på för adressbokens skull, och Google är näst intill ett måste.

Grundfilosofin i alla min närvaro för personal branding är att jag delar med mig och finns tillgänglig. Min erfarenhet, min kunskap, mina åsikter och uttryck, mina bilder, mina filmer, mina presentationer. Allt finns där för att visa vem jag är och vad jag kan, vet och vill. Det här är det som de flesta i min omgivning som inte är lika frälsta på sociala medier som jag inte kan förstå: hur vågar man dela med sig och blotta sig så mycket? Och där ligger skillnaden, jag ser det inte som att jag blottar mig, och att det skulle vara något negativt. Tvärtom, jag ser det som att jag förkortar introduktionen till nya kontakter och skippar dösnacket. Exempel: Jag har massor av vänner på Facebook, LinkedIn osv som jag aldrig träffat i riktiga livet men där vi delar värderingar. Ibland händer det i alla fall att man träffas på riktigt på te.x semiarium, föreläsningar eller andra event, och då kan vi (så uppfattar jag det som i alla fall) direkt inleda diskussioner då det faktiskt känns som att vi redan känner varandra. Framför allt har vi en ganska klar bild på var vi har varandra.

Hur skulle det gå till i ett liv utan sociala medier?

I ett liv utan sociala medier hade jag varit beroende av att andra pratar om mig utan att jag har en chans att påverka. Där kan inte jag bestämma vad jag vill dela med mig i form av kunskap, erfarenhet, kompetens, åsikter mm utan är fullkomligt i händerna på mina kontakters egna uppfattning om mig och att de av egen fri vilja sprider bilden av mig vidare. Och handen på hjärtat, hur ofta gör vi det?

Nästa del kommer att handla om kompetensutveckling.

Reblog this post [with Zemanta]

Hjälp, jag är Twitter-skadad!

Logo of Twitter
Creative Commons License photo credit: topgold

Just nu verkar det hetaste inom sociala medie världen vara Twitter. Alla prata om det, alla tykcr något om det. Antingen twittrar man eller så tar man avstånd. Jag finns på Twitter, men, jag är inte särskilt aktiv. Har jag något att säga så gör jag det, men då ska vara något som är intressant eller som svar på någon annans twittrande. Men det som hänt med allt twittrande är att det helt och hållet tagit fokus ifrån vad sociala medier egentligen handlar om, och det är definitivt inte Twitter. Twitter råkar vara en tjänst som just nu är populär och där det pågår mycket konversationer. För det är det som sociala medier handlar om: konversationen, och var den sker någonstans spelar inte så mycket roll. Facebook, Twitter, Bloggy, Jaiku, LinkedIn, osv är bara några av alla de mötesplatser/rum där vi träffas och pratar med varandra.

En helt annan sak som jag märker händer med mitt eget beteende efter allt för mycket twittrande, är att jag blir rastlös. Framför allt när det kommer till e-post. Jag svarar på mina mail med en gång precis som jag gör i Twitter. Och får jag inget svar på mitt mail direkt så tvekar jag på att det kommit fram, för då hade jag väl fått någon respons, eller?

Reblog this post [with Zemanta]

Framtiden – Den mobila konversationen

Image representing iPhone as depicted in Crunc...
Image via CrunchBase

Som en del av er vet så har jag sedan förra hösten arrangerat Social Media Club Skåne lunch-träffar för människor intresserade av Sociala Medier i skåne. Den sista hade vi i fredags i förra veckan på Papi i Helsingborg. Det är ett öppet evenemang för vem som helst att vara med. Nästa gång kommer att vara i Malmö den 24:e mars. Gå gärna med i FaceBook gruppen så kommer det en inbjudan till nästa lunch på mailen.

Men nu var det inte Social Media Club och FaceBook jag skulle skriva utom ett fenomen som inträffade under den senaste lunchen: Den mobila närvaron och konversationen. Vi sitter alltså ett antal personer runt samma bord där redan innan alla har kommit, flera av deltagarna har berättat från mobilen via tjänster som BrightKite, Twitter, Jaiku, Bloggy och FaceBook att nu är de på lunch med Social Media Club. Vi andra som sitter vid bordet prenumererar givetvis på rss-flöden från dessa tjänster och kan läsa samtidigt som alla sätter sig till bords.
Kan tyckas lite fånigt för vissa: men varför gjorde ni så? ni ser ju varandra? Ja, men statusen är inte för oss utan för alla de andra som inte var där. Då kan de se med en gång att vi är på lunch på Papi’s i Helsingborg och kommer förmodligen inte att svara i mobilen om de ringer, men det går bra att skicka ett SMS. För så är det idag, vi har möjligheten och förmånen att kunna arbeta var vi vill, när som helst och då är det inte självklart att man alltid är anträffbar och på samma plats.
För vad är det egentligen som händer? Jo vi blir ju mer och mer mobila, och tjänster och konversationer som vi tidigare haft i andra kanaler och medier flyttas över mer och mer till mobilen. Framför allt tack vare iPhone. De sociala tjänsterna och nätverken har förstått detta och utvecklar iPhone applikationer som inte bara flyttar konversationen till mobilen utan också utnyttjar den möjlighet och ytterligare funktionalitet som det innebär, bl.a. med GPS-lokalisering. När vi loggar in på en tjänst i iPhone så kan vi samtidigt per automatik också tillåta att ange var vi är.
Jag hävdar att iPhone är revolutionerande och kommer att sätta standarden för vår mobila konversation (och faktisk förändra vårt sätt att använda mobilen), och det märks när andra mobiltelefon-tillverkare nu försöker göra sina egna iPhone’s liknande mobila enheter. Och vem trodde att Apple, som aldrig byggt en mobiltelefon innan skulle lyckas bli den tredje största tillverkaren i världen?

Och detta är bara början…Framtiden är mobil.

[tags]Apple, IPhone, Facebook, Social Media Club, Twitter, Brightkite, Jaiku [/tags]

Reblog this post [with Zemanta]

Jag vägrar ge mig!

Häromdagen blev det officiellt: Niclas Strandh a.k.a deeped lämnar reklambyrån som han varit delägare i och startar en ny verksamheten. Inom digital PR. Det känns som om detta är ett tecken: Reklambyråerna har svårt att hänga med på vad som händer inom sociala medier, och framför allt så har man stora problem med trovärdigheten.

Många byråer har inte insett att vi som konsumenter har ett förändrat beteende och rör och verkar i andra kanaler idag som inte var tillgänglig för bara något år sedan. Bara en sådan sak som att Twitter ökat med 1382 procent på 1 år borde vara ett bevis på att kunderna lyssnar i andra kanaler. FaceBook har idag 175 miljoner aktiva användare, varav 70% är utanför USA, enligt deras egen statistik. Just nu ser det ut som om PR-byråer och entreprenörer och visionärer som Niclas Strandh är de som fattat galoppen och som just nu har mycket att göra, för företagen är intresserade och vill veta mer, och vill ha en dialog med sina kunder.

Jag jobbar med reklam, och jag vill också ha en dialog med mina kunder. Mina kunder är min största insiprationskälla och framför allt de som sporrar mig att alltid försöka ligga i framkant och veta lite mer än dem om vad som r bäst för dem. Alltså måste jag veta hur sociala mediera fungerar, hur det påverkar mina kunders verksamheter och hur de kan vara aktiva och vara med och lyssna, konversera och vara delaktiga i konversationen. Allt detta måste jag veta, och detta måste jag presentera för mina kunder, för det är det som en reklambyrå ska göra: ge kunden de bästa tänkbara förutsättningarna för att nå ut med sitt budskap och skapa affärer.

Eller har jag fel?

Reblog this post [with Zemanta]

Sony Ericsson söker folk med bluetooth och Facebook

Sony Ericsson skippar traditionella jobbannonser i sin senaste rekryteringskampanj. I stället används bluetooth, Youtube och Facebook för att locka nya medarbetare
Läs hela artikeln här: Dagens Media

Nu får mottagarna göra ett aktivt val:
Vill jag ha denna information eller inte? Skall bli intressant och se resultatet av denna rekryteringskampanj.

Blogged with Flock

Andra bloggar om: , ,