Igår var jag tillsammans med ca 600 andra betalande gäster på Media Evolution på Lufkastellet och lyssnade på Chris Anderson, chefredaktör för Wired, författare till ”The Long Tail” och den kommande boken ”Free”. Hans huvudpoäng med den kommande boken och även gårdagens event är att ”allt är gratis”. Hans logik bygger på att när produktion, distribution och lager inte längre är en kostnad värd att ta betalt för, och då kommer också slutprodukten till konsument att vara gratis, enkelt uttryckt. Andreas Ekström på Sydsvenskan skriver: Hans affärsidé: ge bort saker gratis.

Det var stora förväntningar på gårdagens framförande om hur kan det vara möjligt, kan verkligen allting vara gratis? Och gäller det bara den digitala världen, eller går det att applicera affärsmodellen på den analoga världen också?

Jag satt tålmodigt och lyssnade på Chris och blev mer och mer övertygad. Det är absolut inget nytt och revolutionerande i denna affärsmodell. Och framför allt: det handlade inte om att allt är gratis – för i slutändan så är det inte det. Det handlar om hur vi kan konvertera ”gratis”-kunder till betalande kunder.

Vad jag menar är att företag har i urminnes tider delat gratisprover för att locka till sig nya kunder i en eller annan form – enbart för att kunna ta betalt. Så har det varit, så är det, och så kommer det att vara. Ingenting är gratis. Visst det finns massor av tjänster och varor på nätet som inte kostar något, men är det gratis? Nej, för det finns alltid en liten hake:

Jag investerar min tid och tid är pengar

Dessa tjänster som är ”gratis” kräver ofta ganska mycket av min tid för att fungera som jag vill alternativt att funktionaliteten i ”gratis-version” är för snål. Men vill jag slippa lägga ner min tid, och få mer funktioner får jag helt enkel ta fram plånboken och betala.

Gårdagen handlade mer om denna s.k. ”Freemium”-modell än själva gratis-biten. Dvs. hur konverterar jag mina gratis-kunder till betalande kunder. Och det är där som det tricket ligger. Dagens digitla ungdom tänker inte i termer som ”gratis”, ”freemium”, ”billig” osv. för dem är det sälvklart att allt som finns på nätet också är tillgängligt för alla – punkt slut. T.ex. musik ska finnas för vem som helst att lyssna och ladda ner när som helst och var som helst och man ska inte behöva betala för det.

Jag håller helt och hållet med Chris i hans resonemang om att produktio, distribution och lager är kostnader som hela tiden blir billigare och billigare, men vad som blir mer värdefullt och kostsamt är vår tid. Vi blir i princip mer benägna att betala (och betala mycket) för vår tid. Exempel: iTunes. Jag betalar faktiskt 9 kr / låt för att ladda ner dem från iTunes för att det är oerhört bekvämt och det går snabbt. Min tid blir inte lidande. Spotify som blivit en succé den senaste tiden bygger på att det ska vara gratis att lyssna. Och det är det för vi som lyssnar om vi använder gratis-versionen och står ut med att höra reklam-inlsag lite då och då. Men om jag vill effektivisera min tid och bara lyssna på min musik så köper jag ett premium-abbonemang. Jag köper min tid.

Chris Anderson tar inget betalt för att föreläsa, eller för sina idéer. Det gör han ”gratis”. Men han tar hutlöst mycket betalt för tiden han är borta från sin familj.

[tags]Chris Anderson, Free, Gratis, inspiration, Media Evolution, Wired[/tags]