Tagg sociala medier

Vi måste börja i rätt ände

View Comments Av liffeman Sparad i Inspiration, Kommunikation, Reklam Taggad med Inspiration, Kommunikation, marknadsföring, Reklam, sociala medier, varumärke 12 november 2009 @ 00:00

Ok, nu har vi en kommunikationsplan och en varumärkesstrategi, vi kanske skulle försöka få med lite sociala medier också?

Känner ni igen det? Vi lägger ner mycket tid och resurser på analyser och mätningar som är baserat på gamla metoder och förutsätter att reklam fungerar på samma sätt nu som för 10 år sedan. Vi lever i en ny verklighet nu med nya metoder och nya målgrupper. Då måste vårt sätt att arbeta förändras för att möta det nya behovet.I mångt och mycket är detta en generationsfråga, där vi konsumerar reklam och kommunikation på olika sätt beroende på vilken generation man tillhör. Men vi måste bli duktigare på att hitta och vårda det goda samtalet redan i kommunikationsplanen och strategin. Det går inte att tro att sociala medier INTE spelar en roll i den övergripande planen. Kanske inte huvudrollen, men väl en viktig roll.

Är det verkligen så att vi måste var aktiva och med på alla sociala nätverk och snacka och bli vänner med alla? Absolut inte! Då har man missförstått det helt och hållet. Men man måste vara medveten om var och hur konversation ser ut. Jag är inlärd i den traditionella skolan där en varumärkesstrategi utgår ifrån att man ska skapa en varumärkeskaraktär utifrån bl.a. personlighet. Så långt är det väl, men det traditionella sättet är fortfarande ur ett inifrån och ut perspektiv. Vi som arbetar med att ta fram karaktären fyller varumärket med egenskaper och personligheter som vi antar och tycker att det borde ha, eller som vi vill att det ska vara. Och det är här vi måste börja tänka om helt. Vi kan inte själva definiera varumärket, för vi äger det inte längre. Vi är bara delägare precis som konsumenterna. Det är de som ger varumärket dess karaktär och personlighet och de gör det framför allt inom de sociala medierna.

Så för att lyckas måste vi för det första lyssna på konsumenterna, och förstå vad de säger. Det är trots allt deras upplevelse av varumärket som är det viktigaste. De tycker saker, bra och dåliga, och de pratar om det, oavsett om vi vill det eller inte. Om vi har koll på det kan vi lättare styra delar av uppfattningen av varumärket åt det ena eller andra hållet. Kanske inte förändra den helt men väl påverka lite. Sedan får man inte glömma en viktig sak: Det ena utesluter inte det andra. Bara för att man aktivt tar ett beslut att satsa resurser på sociala medier så ska man inte sluta kommunicera i de tradionella medierna. Det handlar om att kommunicera på rätt sätt i rätt kanal, helt enkelt att göra rätt saker rätt.

Reklambyråerna fattar fortfarande inte galoppen

View Comments Av liffeman Sparad i Inspiration, Kommunikation, Reklam, Social Media Taggad med Adobe Flash, Google, Kommunikation, Reklam, reklambranschen, reklambyråer, sociala medier 28 september 2009 @ 21:38

Det har varit mycket snack om Forsman Bodenfors och Lowe Brindfors hemsidor som är helt gjorda i Flash. Främst är det bl.a. Walter Naeslund och Simon Sundén som kritiserat dem. Denna artikel ska inte handla om dessa två men reklambyråbranschen som helhet och branschens attityd och hållning till det jag kallar reklam 2.0 där det digitala mediet har blivit den huvudsakliga bäraren.

För det första: jag tycker att flash är bra, på det som flash är bra på. Man kan göra mycket bra kampanjrelaterat med flash så absolut inget ont om flash som format, det är inte det som det handlar om. Jag tror att det handlar mer branschens tradition och attityd.

För det andra: det handlar inte om tekniska plattformar, filformat, programmeringsspråk mm. Det handlar om att utföra en uppgift med de metoder, verktyg och/eller plattformar som bäst passar för uppgiften. Internet är inget nytt, jag tror vi känner till det så pass bra att vi har börjat inse potentialen och möjligheten som internet skapat. För mig ska en reklambyrå ligga längst fram vad gäller trender inom användbarhet, teknologi, konsumentbeteende, affärsnytta osv men tyvärr är reklambyråerna inte annorlunda än de flesta andra verksamheter. De är ett fåtal företag som anammar och ständigt söker efter förändring och nya öppna idéer, nya angrepp på gamla problem. Ett av dem är Google, och de har lyckats ganska bra, eller hur?

Jag har en spännande tanke: Vad hade hänt om reklambyråerna hade infört, så som hos Google, 20% icke-reklambyrå tid? Vad hade hänt om vi på reklambyråerna hade fått en hel dag som vi måste göra annat än reklam. Vad hade hänt?

Jag tror att följande hade hänt och varför (detta är mina högst personliga ej vetenskapligt förankrade tankar, och det enda som jag med säkerhet vet är att jag förmodligen skulle ha helt fel):

1. Reklambyråerna hade blivit social media naturals

Det finns en naturlig nyfikenhet hos kreativa människor och framför allt när man arbetar med kommunikation i någon form. Att helt plötsligt få tiden att stilla nyfikenheten på det där nya och aktivt få möjlighet att vara med i den folkrörelse som det nästan är är ovärderligt och kommer att göra reklambyråerna till s.k social media naturals (Tack till Jerry Silwer för det begreppet.). Dvs det kommer att bli lika naturligt att kommunicera i, med och om sociala medier som att ta en pilsner med polarna på krogen, eller en kaffepaus med kollegorna. Det kommer bli en del av vardagen och nästan mer därtill.

2. Reklambyråerna hade blivit management konsulter

Med tillgängligheten och den virala effekten som de sociala medierna har kommer vi återkommande att får höra de om varnande exemplen på företag som förbjuder facebook och liknande på arbetstid. Vi kommer att tvingas ta ställning då våra kunder behöver förändra sin syn på medarbetarnas roll i företagen och deras påverkan. Reklambyråerna skulle vara en av påtryckarna för öppnare och transparentare företag med kunskapdelning och informationsspridning som en viktig punkt på agendan.

3. Reklambyråerna hade blivit lyhörda

Vi hade börjat lyssna på konsumenterna och faktiskt inse att de har redan bilden klar för sig. Vi har en tendens att ibland glömma bort kunderna och tro en massa. Vi har ju alla förutsättningar att verkligen ta reda på vad målgruppen tycker och tänker, när var och hur. Det verkligt intressanta är att vi även kan få veta över tid.

4. Reklambyråerna hade blivit innovatörer

Reklambyråerna hade återigen blivit den lilla mystiska lådan där det händer underverk. Men det är inte de häftigaste annonserna, den roligaste reklamfilmen eller de största utomhustavlorna som poppar fram, utan nya sätt att konversera med slutkunder via nya kanaler i nya sammanhang, det där som vi inte vet eller känner riktigt till ännu, men som kommer att göra skillnad.

5. Reklambyråerna hade blivit trovärdiga

Följer man punkt 1-4 hade trovärdigheten för reklambyrån kommit tillbaka.

6. Reklambyråerna hade blivit bättre på att sälja innehåll istället för yta

Med lyhördhet, innovation och trovärdighet kan vi helt och hållet fokusera på innehållet i konversation och i rätt sammanhang, istället för ytan. Med framför allt trovärdigheten i ryggen är det möjligt släppa all prestige och glamour och fokusera på uppgiften fullt ut.

7. Reklambyråerna hade bytt namn

Vi skulle inte längre heta reklambyråer (Reklam i vissa länder är samma ord som propaganda). Vi hade bytt namn till något annat, men jag ska i ärlighetens namn inte komma på vad. Det får jag lov att komma tillbaka till i ett nytt inlägg.

Jag var på Sweden Social Web Camp, och överlevde

View Comments Av liffeman Sparad i Inspiration, Social Media Taggad med Inspiration, sociala medier, sswc, Sweden Social Web Camp, Twitter 25 augusti 2009 @ 13:08

Nästan alla på SSWC. Bild: Anders Frisk

Uppdaterat: Bilden ovan är tagen av Anders Frisk och inte Pelle Sten. Äras den som äras bör.

Tillsammans med 286 andra var jag i helgen på Tjärö i Blekinge på Sweden Social Web Camp, även känt under hashtagen #SSWC. En helg jag troligtvis inte kommer att glömma i första taget. Jag åkte dit i bil från Trelleborg strax innan lunchtid och hämtade upp Thomas Mårtensson (@mamilldo) på vägen (tack för sällskapet förresten, alltid uppskattat!). Framme i Järnavik träffade vi även Johan Stenström (@jonkpirateboy) och vi tog tillsammans båten över till själva Tjärö, där vi var en av de första (förutom förtruppen som åkte ner dagen innan för att fixa med tält, internet och lite andra praktiska ting). Vi valde att campa och Thomas var snäll nog att låta mig få bo i hans tält, som senare även skulle innebos av Tommie Nordholm (@tjompa) och Vesa Sironen (@vesa).

Förutsättningarna för helgen var enkla: Fredagen var vigd för välkomsttal av initiativtagaren Tomas Wennström från What’s Next, mingel, mat och party medan lördagen var den stora unconference dagen med sessions från kl 10.00 till kvällen. Kristin Heinonen som tillsammans med Tomas Wennström låg bakom hela arrangemanget, var vänlig nog att förklara hur ”the Grid” fungerade där alla sessions bokades in.

The Grid #SSWC. Bild: Daniel Erkstam.

Många sessions blev det, och tyvärr var det omöjligt att vara med på alla, så man fick prioritera.

Jag valde då följande sessions, med en enkel beskrivning och summering:

Social Media Club Sweden

Som arrangör och initiativtagare till Social Media Club Skåne kändes det mer eller mindre som en obligatorisk session, där Anders Abrahamsson och Anders Sporring berättade om sina planer med SMC Sverige. Vi får väl se vad som kommer att ske där framöver, inget konkret kom i alla fall ut av den sessionen.

Social Media does that work for companies

Brit Stakton från JMW höll en mycket intressant diskussion om företagens närvaro i sociala medier. Är de trovärdiga? Ska företag få finnas på de sociala plattformarna? Eller är det som någon av deltagarna sa: ”Vem vill vara vän med Sony Ericsson eller Sverige?” Är vi inte individer som konverserar med hjälp att ett antal verktyg, som just nu domineras av Twitter och Facebook. 2 saker händer – vi som individer har olika roller och pratar med olika människor på olika ställen beroende på vilken roll vi har, dvs vi pratar jobb med våra kollegor i fikarummet, vi pratar matrecept med kompisen på facebook osv. Den andra saken är att verktygen är sekundära. Det är inte Twitter eller Facebook som bestämmer vem och vad vi vill prata om det är de personerna som är där som gör det, och just nu är de flesta på Twitter och Facebook, för ett år sedan var det flesta på Jaiku, och nästa år är det mycket möjligt att vi är någon helt annan stans. Många frågor kom upp i diskussionen och den är lång ifrån avslutad. Mer om denna session kan du läsa på Brit’s egen bloggpost på JMW: Social media web camp day 2 – part 1.

Marknadsföring på nätet. Finns den?

Kristoffer Björkman från Newsdesk forsatte diskussionen som Brit startade om marknadsföringen på nätet. Och om den sociala webben. Finns den? Han inledde klokt med att påstå att det finns inget som heter den sociala webben. Webben ÄR social. Det är som att kalla krogen för ”den sociala krogen”. Vi är på krogen för att vara social på samma sätt som vi är på webben för att vara sociala. Kloka ord.

Frågan kom åter igen upp huruvida företag ska marknadsföra sig med de sociala verktygen och huruvida de är trovärdiga, eller inte. Vi försökte komma fram till en slutpunkt i att alla marknadsför sig på nätet, medvetet eller omedveten, tror dock inte att vi alla var överens om mer än att frågan och svaret är väldigt subjektivt. Vad laddar vi ordet marknadsföring med? Ett problem vi kommer att leva med ett bra tag framöver tror jag.

Berättelser och erarenheter från att omvända ett byggbolag (och sponsra sswc)

Martin Palacios (@palace) berättade om sina erfarenheter och resan för Veidekke att vara ett vanlig byggbolag som marknadsför sig på det traditionella sättet med dagspressannsonering till att bli en öppen organisation som konverserar med omvärlden och närområdet.

SEO & Social Media

Simon Sundén (@joinsimon) som tillsammans med @nikkelin förmodligen är en av de vassaste på sökordoptimering och sökordsmarknadsföring i Sverige. Intressant om hur tätt sammankopplat SEO och sociala medier egentligen är och samtidigt fick vi en hel del tips om do’s and don’ts. Tack Simon!

Vad är projekt Shinobi?

Förmodlingen den session som drog överlägset mest folk som hajpades mest. Ett tag kändes det mer som ett väckelsemöte. Twingly med Martin Källström i spetsen presenterade den kommande lanseringen av projekt Shinobi. I korta drag en kanal för att följa ett filtrerat realtidsflöde. Av vad de kunde berätta, så kan det mycket väl bli en mycket intressant tjänst, där det utlovades skärmdumpar och beta invites till beta lanseringen som är planerad i oktober.

Jag passade på att ta en paus efter Shinobi presentationen fram till middagen, vars absoluta höjdpunkt var Anders Mildners tal ”En ring av eld”.

Efter det var det s.k. fri lek och umgänge. Man träffade många intressanta människor, men ändå kändes det som om man knappt hann med att träffa någon av alla de som man inför tänkte: ”vad kul att äntligen få träffas”. Bara det en anledning för att åka till SSWC 2010. Jag kommer, utan att tveka.

En liten bonus från kvällens övningar, när Emanuel Lantz fick låna min gitarr och mot request sjöng och spelade helt improviserat. En potentiell klassiker (kanske mest för oss som var där.)

Mitt liv utan sociala medier, del 2

View Comments Av liffeman Sparad i Inspiration, Social Media Taggad med marknadsföring, Reklam, sociala medier 9 augusti 2009 @ 20:34

I serien om hur mitt liv skulle se ut utan sociala medier har turen kommit till kompetensutveckling. Som jag skrev i det förra inlägget så har jag fler vänner i det digitala världen än i den analoga och en anledning till att det är min nyfikenhet och vilja att lära mig mer. Många av mina vänner som jag fått tack vara min digitala närvaro har jag för att många av oss delar samma nyfikenhet och vilja att veta mer. Framför allt om nya medier och hur det påverkar oss som arbetar med det. Utan sociala medier hade jag aldrig lärt mig all den kunskap jag hittills samlat på mig om sociala medier (och jag lär mig dagligen mer), utan jag hade högst sannolikt fortsatt att tro att reklam görs effektivast och bäst genom de traditionella kanalerna dagspress och TV. Jag hade säkert fortfarande trott att reklambyråerna har fullständig koll och ensamrätt på att bygga varumärken och att den varumärkesstrategi och plattform vi som reklamare bygger är näst intill sanning och kommer att uppfattas precis som vi vill av konsumenterna. Jag skulle förmodligen fortfarande tro att våra kunder ägare sitt eget varumärke till 100%. Förmodligen skulle jag fortfarande anse att god och bra marknadsföring är att synas med TV-reklam och dagspressannonser och att om man syns där så har man nått ut med sitt budskap.

Men oj vad jag måste varit naiv och blåögd. Jag har lärt mig att om man som jag ska arbeta med reklam och marknadsföring så måste man vara med och leda utvecklingen, vad kan vi annars tillföra våra kunder? Vi måste veta mer än vad våra kunder gör, och ett utmärkt ställe att lära sig och ta till sig ny kunskap är internet och framför allt sociala medier. Jag har lärt mig ofantligt mycket med hjälp av min närvaro i sociala medier, och kommer förmodligen att lära mig grymt mycket mer för var dag som går. Och det är jag tacksam för. Och det hoppas jag mina kunder också är.

Mitt liv utan sociala medier, del 1.

View Comments Av liffeman Sparad i Inspiration, Social Media Taggad med facebook, Google, LinkedIn, personal brand, plaxo, sociala medier, XING 29 juli 2009 @ 14:09

Jag blev lite inspirerad av Mine goes to eleven. » Bullshitdetektorn: Om ungdomar och vuxna. Där skriver Per Robert Öhlin om sin resa tillbaka till sin ungdoms jag. Detta satte igång min tankeverksamhet lite: hur skulle mitt liv se ut idag om inte sociala medier fanns? Hur har det påverkat mitt liv, både privat och yrkesmässigt?

Det första jag kan konstatera är då att det inte riktigt går att dra en linje mellan mitt privata och yrkesmässiga liv, då det jag använder sociala medier till privat påverkar mitt yrkesverksamma liv och vice versa. Framför allt så använder jag det för personal branding. Hur använder jag det idag då, vad skulle alternativen vara om sociala medier inte fanns? Varför inte börja med just personal branding.

Så varsågoda, här kommer del 1 av min betraktelse.

Personlig marknadsföring

Jag finns idag på LinkedIn, Facebook, Xing mm. Tjänsterna skiljer sig lite åt då Facebook framför allt är min privata sfär där jag finns med mina gamla och nya vänner där vi kan kommentera varandra och dela med oss av iakttagelser och kloka eller mindre kloka ord, och även lite mer meningslösa utbyten i form av alla dessa applikationer som finns. Jag använder Facebook för att visa för mina vänner att jag finns, vad jag gör för tillfället och att jag gärna vill veta vad mina vänner sysslar med. En social aktivitet på distans. Jag förväntar mig inte att få ut något mer av min Facebook närvaro än att vårda mina kontakter och eventuellt få fler vänner som delar mina värderingar efter hand.

På LinkedIn och även Xing (som jag inte använder pga av att LinkedIn är så mycket bättre och mer använd) är mer en yrkesmässig kanal för att skapa kontaktytor i mitt arbete. På senare tid har även LinkedIn blivit en viktig kanal före rekrytering och head hunting. Här ligger mitt CV och här knyter jag viktiga kontakter med de människor som jag vill ha, har haft eller har en arbetsrelaterad relation med. I min bransch är dock den relation oerhört social och personlig så visst finns många av mina kontakter på både Facebook och LinkedIn.

Förutom dessa så finns jag även på tjänster som Plaxo, Google m.m. Plaxo finns jag på för adressbokens skull, och Google är näst intill ett måste.

Grundfilosofin i alla min närvaro för personal branding är att jag delar med mig och finns tillgänglig. Min erfarenhet, min kunskap, mina åsikter och uttryck, mina bilder, mina filmer, mina presentationer. Allt finns där för att visa vem jag är och vad jag kan, vet och vill. Det här är det som de flesta i min omgivning som inte är lika frälsta på sociala medier som jag inte kan förstå: hur vågar man dela med sig och blotta sig så mycket? Och där ligger skillnaden, jag ser det inte som att jag blottar mig, och att det skulle vara något negativt. Tvärtom, jag ser det som att jag förkortar introduktionen till nya kontakter och skippar dösnacket. Exempel: Jag har massor av vänner på Facebook, LinkedIn osv som jag aldrig träffat i riktiga livet men där vi delar värderingar. Ibland händer det i alla fall att man träffas på riktigt på te.x semiarium, föreläsningar eller andra event, och då kan vi (så uppfattar jag det som i alla fall) direkt inleda diskussioner då det faktiskt känns som att vi redan känner varandra. Framför allt har vi en ganska klar bild på var vi har varandra.

Hur skulle det gå till i ett liv utan sociala medier?

I ett liv utan sociala medier hade jag varit beroende av att andra pratar om mig utan att jag har en chans att påverka. Där kan inte jag bestämma vad jag vill dela med mig i form av kunskap, erfarenhet, kompetens, åsikter mm utan är fullkomligt i händerna på mina kontakters egna uppfattning om mig och att de av egen fri vilja sprider bilden av mig vidare. Och handen på hjärtat, hur ofta gör vi det?

Nästa del kommer att handla om kompetensutveckling.

Social medier – i konversationen?

View Comments Av liffeman Sparad i Inspiration, Social Media Taggad med Apple, Google, Kommunikation, konversation, sociala medier 2 juni 2009 @ 22:13

Det är mycket skriverier och snack om sociala medier, och om att det är det ”nya” som gäller. Men det är viktigt att förstå att ”sociala medier”, om vi nu ska kalla det för det, inte ska ses som en frälsare för allt och envar. Och framför allt bör man inse att det handlar inte bara om en trend påhittad av PR-killarna utan att det är en del av vår blivande vardag, oavsett om vi vill eller inte.

Och det absolut viktigaste: det handlar inte om teknik!

Nu ska jag istället berätta om vad det egentligen handlar om:

Sociala medier är en benämning vi valt att använda för att spegla en samhällsförändring. En förändring i samhället där vi tar för givet att vi kan och vill prata med varandra om allt möjligt. Där vi kan ha flera konversationer igång samtidigt med flera människor samtidigt, och där det inte är konstigt att man pratar om personliga och privata saker. Där vi inte gör någon skillnad på vårt yrkes-jag och vårt privata jag utan där vi alltid är bara jag. Ett samhälle där vi konsumerar och producerar i realtid, och förväntar att kommunikation ska vara i realtid oavsett kanal och där mobilen är vårt nav.

Glöm Twitter, Facebook, och alla andra tjänster ett kort ögonblick och fokusera på vad det är du gör på Twitter, Facebook mm. Du konverserar och småpratar, kommenterar lite, delar med dig av din egna bilder, länkar, tankar, filmer osv. Men måste du göra det på Twitter, Facebook eller kan du göra det någon annan stans?

Om 1-3 år kommer det att vara helt andra internetbaserade tjänster vi använder, fast kanske på ett helt annat sätt och i en helt annan form. Det kommer att spegla den förändring som samhället går igenom just nu. Då kommer vi att skratta åt Twitter och undra vad vi egentligen gjorde där.

Det finns 2 st företag som jag tycker förstår och kan förutse detta.

Apple (ja, jag är ett Apple fan och en stor beundrare av Steve Jobs, men ändå: Vad Apple gjort och vad de gör är att de min sina produkter sätter standarden på vad som gäller och skapar ett behov vi fört inte trodde vi hade för att sedan fylla det, med produkter som t.ex. iPod och givetvis iPhone. Produkter som alla konkurrenter önskade att de var först med.

Google. Säg vad man vill om denna gigant men de vet vad de håller på med. Om du inte tror mig ska ni titta på presentationen av Google Wave. En produkt som jag tror kommer att vara produkten med stort P för alla som vill kommunicera på internet oavsett hur, var och när. Jag skulle vilja vara där nu.

Men hur man än vrider och vänder och hittar företag som kan och vill så är det tillbaka till en sak som det hela handlar om:

Konversationen

och vill ni veta vad? Den har alltid funnits där, bara det att nu har vi en enorm möjlighet att förvalta och förädla den på ett sätt som vi tidigare inte trodde var möjligt. Jag vill hemskt gärna vara med i just den konversationen, vill ni?

Är det verkligen sant?

View Comments Av liffeman Sparad i Inspiration, Reklam, Social Media Taggad med marknadsföring, Reklam, reklam 2.0, sanning, sociala medier 19 maj 2009 @ 11:00

CC Bild: saturn ♄ via Flickr

Läste ett bra tänkvärt inlägg av Micco Grönholm om försäljningens paradox, som sedan utvecklades vidare till köparens paradox. Detta fick igång min tankeverksamhet lite och kittlade till om något som jag velat skriva om länge men inte riktigt fått till. Jag tolkar slutpoängen i Micco’s två inlägg till att det till syvende och sist handlar om att skapa förtroende. Ett förtroende för en säljare, doktor, produkt,varumärke eller företag. Det spelar inte så mycket roll till vad, mer än att produkten eller tjänsten du köper ofta är en generisk sådan så att det då måste laddas med något mer, t.ex förtroende för säljaren som säljer produkten till mig, eller förtroende för varumärket för att det ger mig en bild av att stå för något som jag kan identifiera med mig osv.

Så långt inget konstigt, egentligen ganska grundläggande inom reklam och marknadsföring. Men det är här tricket kommer in: hur skapar man detta förtroende? Och där är det en enorm skillnad mellan traditionell reklam och det jag kallar reklam 2.0. Nu pratar vi nämligen om vad som är sant. Visst, allt som sägs i reklam måste vara sant, men vems sanning är det? Det är det som är det intressanta och som många gånger gör skillnaden.

Traditionellt sätt så brukar reklam berätta sanningen för oss konsumenter, med så kallade köpargument och USP’s osv. Men det är påstådda sanningar. Dvs en sanning som någon annan (oftast företaget bakom produkten) förmedlar till dig att så är det. Som konsument innebär det att jag mer eller mindre får lita på denna sanning (för man får ju inte ljuga i reklam), men det ger inget större förtroende. I varje fall inte förrän jag själv testat och ser att sanningen verkligen är sann (om det nu går att testa). Jag får då en bekräftelse på att jag valt rätt.

Den andra sidan av myntet är s.k. upplevd sanning. Efter att du har fått din bekräftelse på att den produkt du köpt var sann så har du nu en upplevd sanning. Nästa gång du köper en produkt är sannolikheten förmodligen betydligt högre att du köper produkten med en upplevd sanning än en annan produkt med en påstådd sanning. Du har fått ett förtroende för denna produkt för du vet vad du får.

Utmaningen vi står för är hur kan vi gå direkt på den upplevda sanningen och hur kan vi använda den i reklamen då det skapar större förtroende och engagemang? Och det är egentligen inte särskilt svårt: använd sociala medier. För även om det kanske inte är en upplevd sanning för dig när kompisarna på Facebook, Twitter eller Jaiku pratar om en produkt så ökar förtroendet på produktens påstådda sanning då personer i din närhet har upplevda sanningar.

Och vem litar du mest på? Företagets påstådda sanning eller dina vänners upplevda sanning?