Det blåser om ledarna

Det har stormat lite om Ledarnas senaste kampanj Världens bästa CV. För att göra en lång historia kort, så har jag uppfattat som följande:

Reklambyrån (Gyro), och Ledarna har gjort bort sig genom att skriva ut namn på personer utan att fråga om medgivande. Namnen har synts på stortavlor i bl.a. tunnelbanan i Stockholm men också på stortavlor i Malmö och förmodligen i Göteborg. Christian Rudolf har skrivit mer om det, och det har även Nikke Lindqvist som anmält kampanjen till RO.

Efter det har, vad jag förstått, Ledarna bett om ursäkt för det inträffade och alla personer som inte blivit tillfrågade kommer att få en personlig ursäkt.

Resumé och Dagens media skrev om det och efter det har Ledarna bestämt sig att dra tillbaka kampanjen helt och hållet. Inget konstigt i det och egentligen det enda rätta att göra.

Så mycket har gått fel i denna kampanj så man vet inte riktigt var man ska börja, men det som jag spontant tänkte på första gången jag såg affischerna innan spektaklet började var:

Varför kör man en utomhuskampanj med en webbadress som inte fungerar på alla mobila enheter? För det första jag gjorde när jag såg den, var att knappa in adressen (hade varit lättare med en QR kod) på min iPhone och vad händer? Jag får upp en sida som snällt berättar att jag måste ha flash för att få sajten att funka. #FAIL

Nå väl, några dagar senare blir jag påmind (kommer inte ihåg hur) av kampanjen igen och bestämmer mig då för att gå in på kampanjsajten på datorn istället. Nu funkar det. Jag gör det man ska och skapar min film genom att hämta mina uppgifter från Linkedin. Blir inte särskilt imponerad av filmen då det den gör är att ta fragment från min CV och läsa upp det tillsammans med färdiga bilder som inte har med mig att göra. Problemet blir uppenbart när det blandas på svenska och engelska. Nope, det funkar inte på mig. Kul grej, men inte bra. Finns bättre exempel och detta blir bara en blek ripoff av Radiotjänst Tackfilms-kampanj.

Det som slog mig strax efter, var att det jag såg och gjorde på kampanjsajten som var gjord i flash kunde jag gjort precis lika bra i en kampanjsajt byggd i html med css3 och javascript. Och då funkar den även på en iPhone.

Nästa stora förvåning fick jag när jag fick höra hur mycket kampanjen kostat. 8 miljoner kronor! WTF! Snälla, snälla, snälla reklamköpare (och det gäller ALLA inte bara Ledarna), om ni köper en kampanj för 8 miljoner kronor, varför gör ni den då i flash? Jag är fullständigt övertygad att inom den budgeten, som i min öron låter absurbt dyr så finns det utrymme för att utveckla sajten i html. Det är inte dyrare att producera i fungerande miljöer än vad det är att producera i flash.

Jag blir bara ledsen när jag ser och hör om sådana här kampanjer, och framför allt att en reklambyrå får lov att göra så här 2011. FY! Gör om! Gör rätt! 

 

 

Snälla, kan någon förklara den senaste S60 kampanjen för mig?

När jag startade den här bloggen för  snart 2,5 år sedan så gjorde jag det för att skriva om den ”nya” generationen reklam och det nya sättet att kommunicera i och med det förändra beteendet vi ser i hur vi konsumerar reklam och information. Jag bestämde mig ganska tidigt för att detta skulle inte vara en blogg som visade bra och dåliga exempel utan ett ställe för mig att skriva av mig om mina egen tankar och funderingar om reklam och marknadsföring. Men nu måste jag göra ett undantag.

Bild: Skärmdump från www.volvocars.com

Snälla Forsman & Bodenfors, kan ni förklara den senaste Volvo S60 kampanjen för mig, för ärligt talat, jag fattar inte. Jag förstår så långt att bilen är så pass ”intelligent” att den själv kan ”känna av” fotgängare och stanna för att undvika olyckor. Men vad jag inte förstår (och inte heller någon av mina kollegor på The Concept Factory som jag vänligt frågade igår) hur kopplar man detta till bilderna på bl.a James Dean och Ingo Johansson? Att de två (för övrigt ej längre levande ikonerna) går på en trottoar ser jag och att de då per definiton är fotgängare, men sen då? Som sagt, de är döda, och James Dean dog ju som bekant allt för tidigt i en bilolycka. Jag får inte riktigt ihop det med budskapet: ”Länge leve fotgängarna”.

Så om det är någon som vet och som kan förklara så gör gärna det. Eller det kanske är en medveten strategi för att få igång just den här diskussionen? Eller?

Nu har jag gjort det. Bytt namn till Reklam2.

Efter en hel del tankeverksamhet och vånda så har jag äntligen bytt namn på bloggen. Den heter nu Reklam2. Nu ska vi inte hänga upp oss på siffror, utan det handlar snarare om den andra (lite nyare) definitionen av reklam och en hel del om det nya komplexa kommunikationslandskapet med fler dimensioner. Jag kommer att återkomma ganska snart med mer tankar om detta snart.

reklam2logoNy

För er som prenumererar på denna blogg via RSS kommer förmodligen inte att märka någon skillnad (tack Feedburner).  För er andra så gäller det att glömma den gamla adressen (blog.reklam2punkt0.se) och istället komma ihåg den nya som är så mycket lättare att komma ihåg (www.reklam2.se). Jag kommer givetvis se till att den gamla adressen redirectar till den nya 😉

Vi måste börja i rätt ände

Ok, nu har vi en kommunikationsplan och en varumärkesstrategi, vi kanske skulle försöka få med lite sociala medier också?

Känner ni igen det? Vi lägger ner mycket tid och resurser på analyser och mätningar som är baserat på gamla metoder och förutsätter att reklam fungerar på samma sätt nu som för 10 år sedan. Vi lever i en ny verklighet nu med nya metoder och nya målgrupper. Då måste vårt sätt att arbeta förändras för att möta det nya behovet.I mångt och mycket är detta en generationsfråga, där vi konsumerar reklam och kommunikation på olika sätt beroende på vilken generation man tillhör. Men vi måste bli duktigare på att hitta och vårda det goda samtalet redan i kommunikationsplanen och strategin. Det går inte att tro att sociala medier INTE spelar en roll i den övergripande planen. Kanske inte huvudrollen, men väl en viktig roll.

Är det verkligen så att vi måste var aktiva och med på alla sociala nätverk och snacka och bli vänner med alla? Absolut inte! Då har man missförstått det helt och hållet. Men man måste vara medveten om var och hur konversation ser ut. Jag är inlärd i den traditionella skolan där en varumärkesstrategi utgår ifrån att man ska skapa en varumärkeskaraktär utifrån bl.a. personlighet. Så långt är det väl, men det traditionella sättet är fortfarande ur ett inifrån och ut perspektiv. Vi som arbetar med att ta fram karaktären fyller varumärket med egenskaper och personligheter som vi antar och tycker att det borde ha, eller som vi vill att det ska vara. Och det är här vi måste börja tänka om helt. Vi kan inte själva definiera varumärket, för vi äger det inte längre. Vi är bara delägare precis som konsumenterna. Det är de som ger varumärket dess karaktär och personlighet och de gör det framför allt inom de sociala medierna.

Så för att lyckas måste vi för det första lyssna på konsumenterna, och förstå vad de säger. Det är trots allt deras upplevelse av varumärket som är det viktigaste. De tycker saker, bra och dåliga, och de pratar om det, oavsett om vi vill det eller inte. Om vi har koll på det kan vi lättare styra delar av uppfattningen av varumärket åt det ena eller andra hållet. Kanske inte förändra den helt men väl påverka lite. Sedan får man inte glömma en viktig sak: Det ena utesluter inte det andra. Bara för att man aktivt tar ett beslut att satsa resurser på sociala medier så ska man inte sluta kommunicera i de tradionella medierna. Det handlar om att kommunicera på rätt sätt i rätt kanal, helt enkelt att göra rätt saker rätt.

Reklambyråerna fattar fortfarande inte galoppen

Det har varit mycket snack om Forsman Bodenfors och Lowe Brindfors hemsidor som är helt gjorda i Flash. Främst är det bl.a. Walter Naeslund och Simon Sundén som kritiserat dem. Denna artikel ska inte handla om dessa två men reklambyråbranschen som helhet och branschens attityd och hållning till det jag kallar reklam 2.0 där det digitala mediet har blivit den huvudsakliga bäraren.

För det första: jag tycker att flash är bra, på det som flash är bra på. Man kan göra mycket bra kampanjrelaterat med flash så absolut inget ont om flash som format, det är inte det som det handlar om. Jag tror att det handlar mer branschens tradition  och attityd.

För det andra: det handlar inte om tekniska plattformar, filformat, programmeringsspråk mm. Det handlar om att utföra en uppgift med de metoder, verktyg och/eller plattformar som bäst passar för uppgiften. Internet är inget nytt, jag tror vi känner till det så pass bra att vi har börjat inse potentialen och möjligheten som internet skapat. För mig ska en reklambyrå ligga längst fram vad gäller trender inom användbarhet, teknologi, konsumentbeteende, affärsnytta osv men tyvärr är reklambyråerna inte annorlunda än de flesta andra verksamheter. De är ett fåtal företag som anammar och ständigt söker efter förändring och nya öppna idéer, nya angrepp på gamla problem. Ett av dem är Google, och de har lyckats ganska bra, eller hur?

Jag har en spännande tanke: Vad hade hänt om reklambyråerna hade infört, så som hos Google, 20% icke-reklambyrå tid? Vad hade hänt om vi på reklambyråerna hade fått en hel dag som vi måste göra annat än reklam. Vad hade hänt?

Jag tror att följande hade hänt och varför (detta är mina högst personliga ej vetenskapligt förankrade tankar, och det enda som jag med säkerhet vet är att jag förmodligen skulle ha helt fel):

1. Reklambyråerna hade blivit social media naturals

Det finns en naturlig nyfikenhet hos kreativa människor och framför allt när man arbetar med kommunikation i någon form. Att helt plötsligt få tiden att stilla nyfikenheten på det där nya och aktivt få möjlighet att vara med i den folkrörelse som det nästan är är ovärderligt och kommer att göra reklambyråerna till s.k social media naturals (Tack till Jerry Silwer för det begreppet.). Dvs det kommer att bli lika naturligt att kommunicera i, med och om sociala medier som att ta en pilsner med polarna på krogen, eller en kaffepaus med kollegorna. Det kommer bli en del av vardagen och nästan mer därtill.

2. Reklambyråerna hade blivit management konsulter

Med tillgängligheten och den virala effekten som de sociala medierna har kommer vi återkommande att får höra de om varnande exemplen på företag som förbjuder facebook och liknande på arbetstid. Vi kommer att tvingas ta ställning då våra kunder behöver förändra sin syn på medarbetarnas roll i företagen och deras påverkan. Reklambyråerna skulle vara en av påtryckarna för öppnare och transparentare företag med kunskapdelning och informationsspridning som en viktig punkt på agendan.

3. Reklambyråerna hade blivit lyhörda

Vi hade börjat lyssna på konsumenterna och faktiskt inse att de har redan bilden klar för sig. Vi har en tendens att ibland glömma bort kunderna och tro en massa. Vi har ju alla förutsättningar att verkligen ta reda på vad målgruppen tycker och tänker, när var och hur. Det verkligt intressanta är att vi även kan få veta över tid.

4. Reklambyråerna hade blivit innovatörer

Reklambyråerna hade återigen blivit den lilla mystiska lådan där det händer underverk. Men det är inte de häftigaste annonserna, den roligaste reklamfilmen eller de största utomhustavlorna som poppar fram, utan nya sätt att konversera med slutkunder via nya kanaler i nya sammanhang, det där som vi inte vet eller känner riktigt till ännu, men som kommer att göra skillnad.

5. Reklambyråerna hade blivit trovärdiga

Följer man punkt 1-4 hade trovärdigheten för reklambyrån kommit tillbaka.

6. Reklambyråerna hade blivit bättre på att sälja innehåll istället för yta

Med lyhördhet, innovation och trovärdighet kan vi helt och hållet fokusera på innehållet i konversation och i rätt sammanhang, istället för ytan. Med framför allt trovärdigheten i ryggen är det möjligt släppa all prestige och glamour och fokusera på uppgiften fullt ut.

7. Reklambyråerna hade bytt namn

Vi skulle inte längre heta reklambyråer (Reklam i vissa länder är samma ord som propaganda). Vi hade bytt namn till något annat, men jag ska i ärlighetens namn inte komma på vad. Det får jag lov att komma tillbaka till i ett nytt inlägg.

Reblog this post [with Zemanta]

Mitt liv utan sociala medier, del 2

I serien om hur mitt liv skulle se ut utan sociala medier har turen kommit till kompetensutveckling. Som jag skrev i det förra inlägget så har jag fler vänner i det digitala världen än i den analoga och en anledning till att det är min nyfikenhet och vilja att lära mig mer. Många av mina vänner som jag fått tack vara min digitala närvaro har jag för att många av oss delar samma nyfikenhet och vilja att veta mer. Framför allt om nya medier och hur det påverkar oss som arbetar med det. Utan sociala medier hade jag aldrig lärt mig all den kunskap jag hittills samlat på mig om sociala medier (och jag lär mig dagligen mer), utan jag hade högst sannolikt fortsatt att tro att reklam görs effektivast och bäst genom de traditionella kanalerna dagspress och TV. Jag hade säkert fortfarande trott att reklambyråerna har fullständig koll och ensamrätt på att bygga varumärken och att den varumärkesstrategi och plattform vi som reklamare bygger är näst intill sanning och kommer att uppfattas precis som vi vill av konsumenterna. Jag skulle förmodligen fortfarande tro att våra kunder ägare sitt eget varumärke till 100%. Förmodligen skulle jag fortfarande anse att god och bra marknadsföring är att synas med TV-reklam och dagspressannonser och att om man syns där så har man nått ut med sitt budskap.

Men oj vad jag måste varit naiv och blåögd. Jag har lärt mig att om man som jag ska arbeta med reklam och marknadsföring så måste man vara med och leda utvecklingen, vad kan vi annars tillföra våra kunder? Vi måste veta mer än vad våra kunder gör, och ett utmärkt ställe att lära sig och ta till sig ny kunskap är internet och framför allt sociala medier. Jag har lärt mig ofantligt mycket med hjälp av min närvaro i sociala medier, och kommer förmodligen att lära mig grymt mycket mer för var dag som går. Och det är jag tacksam för. Och det hoppas jag mina kunder också är.

Är det verkligen sant?

Bild saturn ♄ via Flickr
CC Bild: saturn ♄ via Flickr

Läste ett bra tänkvärt inlägg av Micco Grönholm om försäljningens paradox, som sedan utvecklades vidare till köparens paradox. Detta fick igång min tankeverksamhet lite och kittlade till om något som jag velat skriva om länge men inte riktigt fått till. Jag tolkar slutpoängen i Micco’s två inlägg till att det till syvende och sist handlar om att skapa förtroende. Ett förtroende för en säljare, doktor, produkt,varumärke eller företag. Det spelar inte så mycket roll till vad, mer än att produkten eller tjänsten du köper ofta är en generisk sådan så att det då måste laddas med något mer, t.ex förtroende för säljaren som säljer produkten till mig, eller förtroende för varumärket för att det ger mig en bild av att stå för något som jag kan identifiera med mig osv.

Så långt inget konstigt, egentligen ganska grundläggande inom reklam och marknadsföring. Men det är här tricket kommer in: hur skapar man detta förtroende? Och där är det en enorm skillnad mellan traditionell reklam och det jag kallar reklam 2.0. Nu pratar vi nämligen om vad som är sant. Visst, allt som sägs i reklam måste vara sant, men vems sanning är det? Det är det som är det intressanta och som många gånger gör skillnaden.

Traditionellt sätt så brukar reklam berätta sanningen för oss konsumenter, med så kallade köpargument och USP’s osv. Men det är påstådda sanningar. Dvs en sanning som någon annan (oftast företaget bakom produkten) förmedlar till dig att så är det. Som konsument innebär det att jag mer eller mindre får lita på denna sanning (för man får ju inte ljuga i reklam), men det ger inget större förtroende. I varje fall inte förrän jag själv testat och ser att sanningen verkligen är sann (om det nu går att testa). Jag får då en bekräftelse på att jag valt rätt.

Den andra sidan av myntet är s.k. upplevd sanning. Efter att du har fått din bekräftelse på att den produkt du köpt var sann så har du nu en upplevd sanning. Nästa gång du köper en produkt är sannolikheten förmodligen betydligt högre att du köper produkten med en upplevd sanning än en annan produkt med en påstådd sanning. Du har fått ett förtroende för denna produkt för du vet vad du får.

Utmaningen vi står för är hur kan vi gå direkt på den upplevda sanningen och hur kan vi använda den i reklamen då det skapar större förtroende och engagemang? Och det är egentligen inte särskilt svårt: använd sociala medier. För även om det kanske inte är en upplevd sanning för dig när kompisarna på Facebook, Twitter eller Jaiku pratar om en produkt så ökar förtroendet på produktens påstådda sanning då personer i din närhet har upplevda sanningar.

Och vem litar du mest på? Företagets påstådda sanning eller dina vänners upplevda sanning?

Reblog this post [with Zemanta]

Reklam 2.0 och sociala medier

Är Reklam 2.0 samma sak som sociala medier, eller vad är det för skillnad? Är det bara 2 olika benämningar på samma fenomen?

Absolut inte! Nu kommer jag att använda 2 st benämningar om jag egentligen inte tycker om men som jag själv valt att använda i brist på annat och/eller bättre.

Reklam 2.0 är inte samma sak som sociala medier.

Det går inte ens att jämföra, men har ändå många beröringspunkter. För att göra det kort: Reklam 2.0 är ett förhållningssätt till reklam och marknadsföring medan sociala medier är flera kanaler och tjänster som används inom reklam 2.0. Blev det tydligare?

Ok, vi backar bandet lite: först måste vi definiera vad reklam är?

Reklam är skapande och spridande av information som har till syfte att lysa upp och skapa uppmärksamhet runt idéer, varor och tjänster, samt påverka och ändra människors åsikter, värderingar eller handlingar, i första hand konsumtionsbeteende. Oftast är avsändaren ett företag, och mottagaren en konsument. Konsumenten kan vara en enskild person eller ett annat företag.

Avsikten med reklam är ofta att marknadsföra ett företags produkter eller tjänster med slutmålet att öka försäljningen av dessa, och därmed öka företagets inkomster.

Reklamen är nära besläktad med propaganda och i vissa länder använder man det sistnämnda som beteckning för båda.

Källa: http://sv.wikipedia.org/wiki/Reklam

Den traditionella definitionen av reklam är oftast en 1-vägs kommunikation och bygger sällan eller aldrig på interaktion med slutkonsumenten. I och för sig är en stor del  reklam också av varumärkes vård eller image-relaterad och där det handlar om att skapa ett medvetande och erinran om ett varumärke hos konsumenten. Typiska ”traditionella” kanaler är oftast annonsering (dagspress/fackpress), TV, Radio, DM/DR med mera, dvs köpt medieutrymme. Oftast brukar man också slänga in lite internet på ett hörn (och då menar man oftast annonsering på internet i form av banners eller kanske även kampanjsidor på nätet, s.k. mikrosajter). Enligt IRM investerades det nästan 65 miljarder kronor i marknadskommunikation 2008.

Stora reklamkakan 2008

Stora reklamkakan 2008
Stora reklamkakan 2008

Men detta är inte hela bilden av reklam. Vad diagrammet ovan visar är att 18,9% (12 264 Mkr) av den total investeringen är produktionskostnader och de resterande 81,1 % är mediainvesteringar (32 403 Mkr) och övriga investeringar* (29 094 Mkr). Här saknas en dimension och det är ROI och ROE. Att investera 2 miljoner i dagspress kan aldrig jämföras med 2 miljoner i internet. Och att samla internet i en post är som att slå ihop dagspress, gratisdistribuerade tidningar, Tidskrifter, Bilagor, Kataloger och Direktreklam i en post och kalla det för print.  Vad detta diagram visar är enbart mediainköp och till viss del fördelningen där emellan.

Men det investeras massor i idéer och s.k. icke köpt media också. Och det är här Reklam 2.0 och sociala medier kommer in.

*övriga investeringar = Butikspromotion, Event, Mässor, Presentreklam och spronsring

Reklam 2.0 vänder på steken

Med reklam 2.0 har förflyttas makten över varumärket från företaget (och/eller reklambyrån) till konsumenten.

Reklam 2.0 är ett nytt begrepp inom digital marknadsföring. Reklam 2.0 är tänkt att förklara förändringarna inom marknadsföringsbranchen i och med Internet och sociala mediers intåg. Begreppet Reklam 2.0 lånar versionsmetaforen från uttrycket Web 2.0 för att skildra förändringen inom reklambranschen, där alltmer av marknadsföringen görs på Internet eftersom traditionella medier tappar både tittare och läsare, men också relevans.

Under det senaste året har begreppet Reklam 2.0 dykt upp som ett nytt Buzzword inom den digitala marknadsföringen. Uttrycket Reklam 2.0 verkar dyka upp första gången under 2006, både i Sverige och USA.…

Källa: http://sv.wikipedia.org/wiki/Reklam_2.0

M.a.o. reklam 2.0 är användargenererad reklam. Mottagaren av reklamen är aktiv och engagerad. Konsumenterna blir till viss del producenter genom kanaler som YouTube, FaceBook mm och dikterar vilkoren för reklamen. Konsumeneterna blir mer kritiska och väljer mycket hårdare vad man låter sig bli påverkad av. Detta ställer betydlig högre krav på att reklamen blir trovärdig och personlig.

Sociala medier är ett hjälpmedel för att reklam 2.0 ska lyckas.

Det finns flera stora utmaningar med reklam 2.0, där en är att nå ut i det inferno av information och kommunkationsbrus som råder idag. Och att nå rätt personer vid rätt tillfälle. För det är något som är oerhört viktigt: Reklam 2.0 sker i realtid. Det är inte en annons i söndagens tidning, eller 15 sek i TV4 lördag kväll kl. 20. Det är här och nu, genom sociala medier: Ett meddelande på Twitter, en fråga på jaiku, en ögonblicksbild på Flickr, en kommentar på FaceBook, en händelse fångad på film med Bambuser. Det sker nu och det sker mellan individer. Och vi har än så länge bara sett början. För att den stora massan som konsumerar och bestämmer om vår reklam idag är 80- och 90 talister. De som är födda med att ständigt vara uppkopplad med flera enheter samtidigt och delta i flera konversationer på samma gång. Reklam 2.0 är allstå konversationen mellan individer och sociala medier är verktygen/hjälpmedlet för att lyckas. Vi har bara ett val:

delta i konversationen eller stå utanför i kylan och försök läsa på läpparna…

Reblog this post [with Zemanta]

Jag vägrar ge mig!

Häromdagen blev det officiellt: Niclas Strandh a.k.a deeped lämnar reklambyrån som han varit delägare i och startar en ny verksamheten. Inom digital PR. Det känns som om detta är ett tecken: Reklambyråerna har svårt att hänga med på vad som händer inom sociala medier, och framför allt så har man stora problem med trovärdigheten.

Många byråer har inte insett att vi som konsumenter har ett förändrat beteende och rör och verkar i andra kanaler idag som inte var tillgänglig för bara något år sedan. Bara en sådan sak som att Twitter ökat med 1382 procent på 1 år borde vara ett bevis på att kunderna lyssnar i andra kanaler. FaceBook har idag 175 miljoner aktiva användare, varav 70% är utanför USA, enligt deras egen statistik. Just nu ser det ut som om PR-byråer och entreprenörer och visionärer som Niclas Strandh är de som fattat galoppen och som just nu har mycket att göra, för företagen är intresserade och vill veta mer, och vill ha en dialog med sina kunder.

Jag jobbar med reklam, och jag vill också ha en dialog med mina kunder. Mina kunder är min största insiprationskälla och framför allt de som sporrar mig att alltid försöka ligga i framkant och veta lite mer än dem om vad som r bäst för dem. Alltså måste jag veta hur sociala mediera fungerar, hur det påverkar mina kunders verksamheter och hur de kan vara aktiva och vara med och lyssna, konversera och vara delaktiga i konversationen. Allt detta måste jag veta, och detta måste jag presentera för mina kunder, för det är det som en reklambyrå ska göra: ge kunden de bästa tänkbara förutsättningarna för att nå ut med sitt budskap och skapa affärer.

Eller har jag fel?

Reblog this post [with Zemanta]

Är jag naiv?

Alla som känner mig vet vad jag tycker och tänker om den bransch som jag själv verkar i (Reklambranschen). Och tydligt blir det när man läser diskussionen på Jaiku om när Annika Lidne, som arrangerar Disruptive Media, skickade ut e-post till relevanta företag som borde vara intresserade av att närvara. Vad hände? En arg reklamare ringde upp och jämställde hennes epost-utskick med viagra-spam. Jag har själv råkat ut för liknande, där egentligen begreppet ”sociala medier” fungerar som en stor gigantisk röd tryckknapp – så fort det nämns drar man öronen åt sig och fnyser och tycker att det är allmänt trams, eller att det är något som är nytt men inte viktigt ännu.

Bullshit! Sociala media is the shit! Jag har försökt följa utvecklingen av det vi kallar sociala medier. Det första som slår mig är att man oftast behöver förklara vad det är, och även till reklambyrårer.

Jag: Jag jobbar med reklam och kommunikation, bland annat i sociala medier.

Annan: Jaha, vad är det?

Jag: Har du hört talas om Facebook, LinkedIn, YouTube?

Annan: Ja, men självklart!

Jag: Chattar du?

Annan: Jag har ett MSN-konto jag använder ibland. Och ett Skype-konto.

Jag: Läser du bloggar?

Annan: Det händer lite då och då (om jag förstått vad en blogg är)

Jag: Då så. Det är sociala medier

Annan: Jaha…

Känner ni igen er? Vi, som kunder eller konsumenter, är ständigt med bland de sociala medierna, mer eller mindre medvetet. Jag har valt att vara någorlunda aktivt (även om det vara mindre den senaste tiden) genom att vara närvarande på t.ex. jaiku, facebook, 12seconds.tv, bambuser, brightkite m.m. Andra är närvarande utan att veta om det genom att ”googla” på en produkt och få fram en träfflista som, förutom produktägaren, innehåller en majoritet av jämförelsetjänster (så som pricerunner, priskoll mm) och bloggar, forum mm. Genom att välja någon av de alternativ så har man tagit steget in i det sociala mediet, mer eller mindre medvetet och mer eller mindre aktivt. Och handen på hjärtat – vid en sådan sökning vad väljer ni då att klicka på?

Tillbaka till där vi började. Vad händer då med alla dessa konservativa reklambyråer som inte tror att ”sociala medier” är något att sats på, som inte inser att kundens makt är så stor att de skiter i glassiga annonser och TV-spotar och hellre ”googlar” eller chattar eller bloggar om produkter, företag och varumärken. En klok man (Marty Neumeier), skrev i boken ”The Brand Gap” om vad varumärket står för:

Det är inte vad du (företaget, reklambyrån) säger att det är…

…det är vad de (kunderna) säger att det är

När ska reklambyråerna inse att sociala medier måste ingå i marknadsföringsmixen, på samma sätt som t.ex TV en gång blev en naturlig kanal, men som nu får en annan roll, eller som utomhustavlor, radio, dagspress annonsering mm. Jag tror, och detta är högst personligt, att de reklambyrårer som inte börjar ta sociala medier på allvar och framför allt börjar lära sig hur det påverkar kunder och konsumenter kommer att börja tappa mark. De blir inte längre trovärdiga, när omgivningen börjar komma ikapp. Och de reklambyråer som tror att sociala medier är något som andra kan syssla med, så som PR-byråer, webb-byråer eller liknande har inte fattat någonting.

Jag har försökt pejla läget på marknaden och de är beklämmande få reklambyråer eller för den delen reklamare över huvudtaget som klarar av att erbjuda vettiga lösningar som även innefattar sociala medier. Och det är viktigt att förstå:

Det är inte antingen eller…!

[tags] kommunikation, sociala medier, reklambranschen, reklambyråer, reklam 2.0 [/tags]