Jag vägrar ge mig!

Häromdagen blev det officiellt: Niclas Strandh a.k.a deeped lämnar reklambyrån som han varit delägare i och startar en ny verksamheten. Inom digital PR. Det känns som om detta är ett tecken: Reklambyråerna har svårt att hänga med på vad som händer inom sociala medier, och framför allt så har man stora problem med trovärdigheten.

Många byråer har inte insett att vi som konsumenter har ett förändrat beteende och rör och verkar i andra kanaler idag som inte var tillgänglig för bara något år sedan. Bara en sådan sak som att Twitter ökat med 1382 procent på 1 år borde vara ett bevis på att kunderna lyssnar i andra kanaler. FaceBook har idag 175 miljoner aktiva användare, varav 70% är utanför USA, enligt deras egen statistik. Just nu ser det ut som om PR-byråer och entreprenörer och visionärer som Niclas Strandh är de som fattat galoppen och som just nu har mycket att göra, för företagen är intresserade och vill veta mer, och vill ha en dialog med sina kunder.

Jag jobbar med reklam, och jag vill också ha en dialog med mina kunder. Mina kunder är min största insiprationskälla och framför allt de som sporrar mig att alltid försöka ligga i framkant och veta lite mer än dem om vad som r bäst för dem. Alltså måste jag veta hur sociala mediera fungerar, hur det påverkar mina kunders verksamheter och hur de kan vara aktiva och vara med och lyssna, konversera och vara delaktiga i konversationen. Allt detta måste jag veta, och detta måste jag presentera för mina kunder, för det är det som en reklambyrå ska göra: ge kunden de bästa tänkbara förutsättningarna för att nå ut med sitt budskap och skapa affärer.

Eller har jag fel?

Reblog this post [with Zemanta]

Vem äger kommunikationsprojekten?

Jag blir så trött på allt tjat, gnabb och revir pikande mellan reklambyråer, PR-byråer och kommunikationsbyråer. Jag har en bakgrund från en av de stora internationella kommunkationsnätverken, och vi hade väldigt lite samarbete med PR-byråerna i vår familj. Tyvärr, måste jag säga. Och det beror inte på att det var brist på gemensamma projekt utan snarare på att vi inte kunde komma överens om vem som ägde projektet. Känner ni igen det?

Fredrik Stenbeck har precis skrivit en intressant artikel i ämnet här, och det mest intressanta tycker jag är hans syn på frågan som en som kommer utifrån. Vi som lever och lär i branschen har länge gått och tyckkt att vi (läs i reklambranschen) är de som verkligen förstår sig på kommunikation och varumärken, medan PR-byråerna oftast gör det samma. Det är dags att vakna nu!

Ingen av branscherna äger projektet! Vårt samhälle ser inte längre ut som det gjorde när det var naturligt (om det någonsin var det) med en indelning mellan reklam- och PR-byråer. Då det även var natruligt med DM-byråern, event-byråer, Action Marketing byråer, Sales Promotion byråre osv, osv. Idag är gränserna extermt luddiga och disciplinerna måste lära sig att interagera och samarbeta mellan varandra. Huvudargumentet är framför allt – vi har en ”ny” målgrupp som vi allt för ofta tar för lätt på. 90-talisterna. Dessa köpstarka människor som tar allt för givet och som ser igenom taffliga försök till övertalning och åverkan utan substans och trovärdighet. Dessa människor som föds med simultanskapacitet som min generation bara kan drömma om. Det är dessa vi ska kommunicera med. Och framför allt det är dessa människor som väldigt snart ska köpa våra tjänster. Hur ska vi kunna vara trovärdiga och övertyga dessa ”kunder” när få av oss klarar av att kommunicera med dem idag? Då måste vi samarbeta och plocka russinen ur kakan.

Jag tror på noderna och nätverken. Vi plockar ihop den komptetens vi behöver vid ett specifikt tillfälle. En PR-konsult, en AD, en webb-utvecklare, en varumärkesstrateg, en journalist m.m.

Alltså: det är nte vi (reklambyrån) somäger projektet, det är behovet som äger projektet, och kunden äger behovet. Välkommen till Reklam 2.0 och det nya kommunkationslandskapet.

[tags]reklambranschen, reklambyråer, PR, Kommunikation[/tags]

Defintionsfrågan: Media, kommunikation, reklam? Vad är vad? Varför?

Läste precis en väldigt lång och intressant artikel av Mattias Östmar (PRfekt):
Vad är det EGENTLIGEN som händer med medierna?

Om jag förstod det hela rätt som handlar den mycket om definitionen av nya vs. gamla media. Och även hur vi som mäniskor agerar i det nya mediet. (Extremt kortfattad analys av en väldigt lång artikel).

Jag är som vanligt helt enig med Mattias Östmar och jag har ett gigantiskt problem: hur skall vi definiera allt som händer i denna sfären?
Traditionellt har vi kunnat pratat om Mediabranschen, PR-branschen och reklambranschen som kalrt definierade branscher (lite generaliserat, jag vet) men vilken bransch kommer jag att förhoppnignsvis arbeta inom i framtiden?

Mitt största problem är ordet!
Jag kommer från reklambranschen och hatar ordet reklam. Kan vi inte hitta ett bättre ord för vad vi gör. Ordet reklam betyder för de flesta: all den dynga som visas på TV och alla gräsliga annonser i dagspressen och alla j-vla blad som stoppas ner i min brevlåda. Hur skall man som reklamare få trovädrighet om det är bilden av vad vi gör?

Reklamen är död! Länge leve reklamen!
Den traditionella bilden av reklam och definitionen enligt Wikipedia, är:

”Reklam är skapande och spridande av information som har till syfte att lysa upp och skapa uppmärksamhet runt idéer, varor och tjänster, samt påverka och ändra människors åsikter, värderingar eller handlingar, i första hand konsumtionsbeteende. Oftast är avsändaren ett företag, och mottagaren en konsument. Konsumenten kan vara en enskild person eller ett annat företag.

Läser man vidare i Wikipedia så domineras beskrivningen av reklam av just olika media och kanaler som används och då framför allt ”gammel-media”. För att göra det lätt för sig kan man ju gå över till kommunikation, väl? Om alla reklambyråer väljer att kalla sig kommunikationsbyråer så har vi väl löst problemet, eller? Nja… riktigt så lätt ska vi nog inte ha: för det första kommunikationsbyråer finns ju redan i form av reklam-byråer, PR-byråer m.m. så att göra det till den nya reklam-defnitionen kommer att få hårt motstånd. För det andra så vill jag mena på att kommunikation är inte hela sanningen: själva kommunikationsmomentet är bara en lite del av vad vi gör. En del av en betydligt större och komplexare bild av det vi brukade kalla reklam.

Det handlar om individer
Med det ”nya mediet” har vi nu äntligen möjligheten att göra det vi gör mycket bättre och effektivare. Vi pratar med individer på deras villkor. Marknaden är kundstyrd – det kan vi alldrig komma ifrån, det är kundens behov som skapar efterfrågan. Det är väldigt svårt att sälja något som det inte finns behov för, eller hur? Liknelsen fungerar även inom reklam (eller vad vi nu skall kalla det). Vi snappar upp behovet, startar en dialog om, och berättar hur vi kan hjälpa till att lösa behovet. Idag är det just denna informella ”reklam”, som handlar om förtroende och relation mellan individer, som vi har svårt att placera in något fack.

Hjälp mig hitta ett bättre ord än reklam. Är det någon som har en idé om vad vi ska kalla det vi gör istället för reklam? Hör gärna av er till mig.

Andra bloggar om: , , , ,

Vad händer med vårt sätt att kommunicera?

Det pratas mycket om sociala media/nätverk, kommunikation, web och virtual media m.m. idag. Det känns som att det börjar bli aningen rörigt med alla nya begrepp och definitioner. I grund och botten kan alla vara överens om att det handlar om kommunikation.

Men vad är det som håller på att förändras?
Jo det är inte längre kommunikation mellan företag och konsument som är det intressanta utan kommunikation mellan individer. Dessa individer kan i sin tur ha en eller flera roller, så som representat för ett företag, nära vän, bekant med samma värderingar osv. Denna kommunikation sker oftast inom ramen för de sociala nätverken – FaceBook, MySPace, LinkedIn samt via bloggar och mikrobloggar så som jaiku, twitter m.m.

Skillnaden mellan Media – PR – Reklam?
Jag saknar idag samarbetet mellan de tre -framför allt mellan reklam och de två övriga. Om nu kommunkationsbilden håller på att förändras måste reklambyråerna om de skall överleva hänga med. PR-braschen och Media branschen har fattat galoppen sedan länge känns det och om inte reklambyråerna hänger på så står de snart utan business.

Skapa förtroende Vi som arbetar med reklam och kommunikation måste inse att vi kommunicerar inte i samma kanaler och på samma sätt som för något år sedan. Vi måste lägga till ytterligare en dimension i vårt sätt att förmedla budskap – förtroende. Med den förändrade kommunikationsplanen ställer vi även högre krav på att den kommunikation vi deltar i skall vara utan krav och förpliktelser.
Vi har ju möjligheten att på ett ögonblick byta kommunikationskanal och den vi kommunicerar medsocial

Andra bloggar om: , , , ,

Blogged with the Flock Browser