Vad skapar ett oemotståndligt varumärke?

tns-needscope-banner

Vad är det som gör ditt varumärke framgångsrikt? Och så framgångsrikt att kunderna inte kan välja bort dig? Enligt TNS Sifo och The Core Company så är det 8 drivkrafter som alla måste uppfyllas för att du ska kunna bli ett oemotståndligt varumärke.

Jag var i morse på ett frukostseminarium med titeln ”Åtta drivkrafter som skapar oemotståndliga varumärken” arrangerad av TNS Sifo och The Core Company. Det var den första i en seminarieserie kallad ”Building Irresistible Brands” där de efterföljande kommer att belysa de 8 drivkrafterna en efter en. Åtminstone är det så jag tolkade det. Hur som helst, så fick vi den här morgonen lyssna på Mats Persson från The Core Company och Helena Wilson från TNS Sifo och ansvarig för NeedScope på den svenska marknaden. Vi fick en introduktion till de 8 drivkrafterna som alla var för sig är väldigt spännande och fick även exempel på företag som enligt dem var duktiga inom respektive drivkraft.

Bakgrunden till den här seminarieserien är en rapport som gavs ut tidigare i år med just titeln ”Building Irresistible Brands” av TNS Global. Det är en väldigt intressant undersökning och om du på något sätt arbetar med varumärke så bör du definitivt läsa rapporten. NeedScope, som är det verktyg som använts till rapporten har kommit fram till följande 8 drivkrafter (eller App’ar som de själva kallar det):

  • App 1: Know-how
    Is your brand a credible expert in its category?
  • App 2: Momentum
    Is your brand constantly evolving?
  • App 3: Differentiation
    Do you have the courage to stand for something?
  • App 4: Emotion
    Do you know what your emotive meaning is?
  • App 5: Symbolism
    Do you have your own emotive language?
  • App 6: Nexus
    How well connected are the elements of your brand?
  • App 7: Alignment
    Is your brand consistent across touchpoints?
  • App 8: Unity
    Is your brand like a well unified family?

Källa: TNS Global

Viktigt att komma ihåg är att allt du gör, måste fortfarande vara relevant för just din kunds behov. Du kommer inte att bli ett oemotståndligt varumärke någonsin utanför din egen kundkrets och deras behov. Har jag inget behov av blöjor så är inte Pamper’s ett oemotståndligt varumärke. Detta gör ju att hela den här resan med de 8 ”App’arna” blir fullständigt värdelösa och betydelselösa om du inte har en klar och tydlig analys av dina kunder. Och då pratar vi inte om demografi, för den är nästan helt ointressant utan om psykografi och beteende. I TNS och NeedScope så ryms det i App 3, Differentiation. Men jag tolkar den drivkraften enligt det svenska ordet ”differentiering” dvs, det som gör att du inte är en i mängden, som skiljer dig från konkurrenterna. För mig handlar det om det värde som ges varumärket som de andra inte har. Om det är funktionellt, socialt eller emotionellt spelar ingen som helst roll (enligt NeedScope, App 6: Nexus), men det måste finnas något som gör mitt varumärke unikt. Vilket leder mig till att någonstans måste du börja med att kartlägga kunden, innan du kan svara på frågorna. Det finns ett otal metoder och verktyg att kartlägga målgrupper och NeedScope använder en metod för att kartlägga arketyper baserat på ”Extrovert” kontra ”Introvert” samt ”Vi” kontra ”Jag”. Som många andra verktyg baseras även detta på Jung’s personlighetskompass.

Jung’s personlighetskompass. Källa: wikimedia.org

Jag menar att kartläggning av målgruppen och deras personlighetstyper måste göras innan du kan skapa och bygga ditt varumärke. Och allt för ofta är vi för inkluderande i vår analys och har svårt för att fokusera på en liten grupp hellre än att försöka tillgodose alla tänkbara kunders behov.

Ett oemotståndligt varumärke för vem?

På frukostseminariet tog man upp som ett exempel på ett av de varumärken som enligt TNS och NeedScope är ett oemotståndligt varumärke i form av bilmärket Mini. Detta baserat på en undersökning på den svenska marknaden. Då börjar jag genast fundera på vad är det som gör ett varumärke oemotståndligt för mig? För om jag ska vara ärlig så är Mini INTE det. Jag kan utan som helst problem välja bort Mini över listan på bilmärken som jag skulle överväga att köpa. För jag tillhör inte den personlighetstypen som skulle köpa en sådan bil. Inte över huvudtaget. Jag är mer en Tesla-typ om jag ska vara ärlig. Men inte ens Tesla är oemotståndlig eftersom den i nuläget är allt för dyr.

Det får mig att fundera på om alla varumärken faktiskt är oemotståndliga. Fast mer eller mindre beroende på vilken personlighet jag är. Lite som ”den långa svansen”, där det finns ett erbjudande för alla. Även om det bara är en person. För egen personlig del, så har jag ett antal varumärken som för mig är oemotståndliga. Och då menar jag oemotståndliga i den grad att om varumärken inte finns i den butik/plats jag är när jag vill köpa, så lämnar jag och letar upp en plats där varumärket faktiskt finns representerat. Dessa, mina i alla fall två oemotståndliga varumärken som jag kan komma på i skrivande stund är:

Apple

Jag skulle aldrig få för mig att välja bort en Apple produkt till förmån över ett konkurrerande varumärke. Då låter jag hellre bli. Apple är ett för mig mycket känslofyllt varumärke. Jag vet att deras produkter inte alltid är bäst, även om jag ofta inbillar mig det. Men varumärket är ändå så pass starkt att jag i många fall till och med kan köpa en produkt jag egentligen inte behöver, enbart för att det är en Apple produkt.

Zoegas

Finns bara en anledning till att Zoegas är ett oemotståndligt varumärke för mig. Gammal vana. När det kommer till kaffe, så har jag i princip sedan jag började dricka kaffet alltid druckit Zoegas Skånerost. Och kommer förmodligen att fortsätta med det tills dess att Zoegas inte längre skulle finnas kvar. Även om Gevalia har varit oerhört mycket duktigare i sin marknadsföring än vad Zoegas varit.

Dessa varumärken kan få mig att lämna en butik som inte har dem för att leta upp en annan som har. Det är ett oemotståndligt varumärke för mig. Vilka är dina oemotståndliga varumärken?

Att äga och vårda ett varumärke

Jag snubblade över ett youtube klipp med den kloka trendspanaren Göran Adlén. Se klippet här nedan.

Jag tyckte spontant med en gång att, ja, han har ju helt rätt i det han säger utom en sak. Ansvaret för varumärket kan inte läggas på en HR avdelning. Lika lite som det kan läggas på en marknadsavdelning som inte har en plats i företagets ledning eller styrelse, eller på försäljningsavdelningen. Ansvaret för varumärket ligger hos de anställda oavsett vilken position eller roll de har. Okej, så delvis har han rätt, Göran, att HR har ett större ansvar i varumärket än tidigare, men då det handlar det mer om employer branding och att hitta ”rätt” personal.

Det första företagen måste inse är att kontrollen över varumärket inte kan styras av ett strategidokument baserat på interna analyser och workshops. Man måste lyssna på kunderna, leverantörerna och allmänheten. Det är de som formar varumärket. Du som företag har bara rätten att förvalta det. Nästa steg är att inse, precis som Göran, säger att det är individer som konverserar, inte företag. Men att individerna har en roll på företaget.

Jag har varit inne på detta tidigare i ett antal poster och ett av de stora problem är att marknadsföring och kommunikation inte är något som man ser tillräckligt allvarligt på inom företagen. Det resulterar oftast i att antingen så hamnar ansvaret hos någon som tycker det är kul med kommunikation men inte har det som huvudsyssla eller att den som ansvarar inte har en plats i företagets ledning för det anses inte affärskritiskt. Idioti, enligt min mening. Ansvaret måste ligga på någon som förstår att kommunikation påverkar både internt och externt. Det är inget man kan ta lätt på. Framför allt inte nu när kommunikation sker i realtid och när det är så lätt att påverka någon över en kort tid.

Varumärket ägs av kunden, men vårdas av företaget. Så länge det finns rätt människor på rätt position. Det är det som är Reklam 2.0.

E-post generationen mot SMS-generationen

CC: ALERAI

I torsdags var det Social Media Club Skåne lunch på Minc i Malmö. Ämnet för dagen var Malmö Stad’s förhållande till sociala medier då Klas Andersson, Press- och mediaansvarig kom och berättade. På plats var även Susanne Nilsson från Trelleborgs Kommun så att vi direkt kunde göra jämförelse mellan de två kommunerna. Skillnaderna och likheterna fanns, men man får inte glömma att det är stor skillnad mellan de båda kommunerna. Detta vara säsongens och årets sista Social Media Club Skåne, om jag inte orkar och hinner arrangera en jullunch i december. Vi får se. Om någon är sugen att hjälpa till så hör gärna av er till mig.

Men, som en del av diskussionerna, som egentligen började i ett möte med Serviceförvaltningen så pratade jag om att vårt beteende och vårt förhållande till sociala medier i mångt och mycket är en generationsfråga. Den nya yngre generationer har simultankapacitetsförmåga som de flesta i min generation skulle ge en arm för. De förväntar sig att saker och ting händer nu och gör det inte det så är det glömt eller inte viktigt.

För att illustrera detta valde jag att prata om e-post generationen kontra sms-generationen. Jag tillhör e-post generation som använder e-post flitigt. Ett e-post meddelande kan mycket väl ligga oläst i inboxen ett antal dagar och om man inte svarar inom en vecka så är det inget konstigt med det (i det flesta fall). Och det lustiga med det är att det faktiskt är okej. SMS-generationen däremot, kommunicerar med korta, kärnfyllda meddelanden där man förväntar sig svar inom 10 minuter. Problemet uppstår när de 2 generationerna möts och det förväntas svar inom 10 minuter via e-post. Jag tror att vi i e-post generationen, om vi nu ska fortsätta skicka e-post meddelanden till varandra, måste lära oss att svara direkt. För det förväntas av oss. Däremot behöver vi inte ha färdiga svar, oftast räcker det bara att man bekräftar att man tagit emot meddelandet och att man återkommer. Men livstecknet krävs, annars riskerar vi att diskussionen tar fart någon annanstans.

Vad tror ni? Har jag fel i min betraktelse, eller är mina tankar helt fel och uppåt väggarna?

Vi måste börja i rätt ände

Ok, nu har vi en kommunikationsplan och en varumärkesstrategi, vi kanske skulle försöka få med lite sociala medier också?

Känner ni igen det? Vi lägger ner mycket tid och resurser på analyser och mätningar som är baserat på gamla metoder och förutsätter att reklam fungerar på samma sätt nu som för 10 år sedan. Vi lever i en ny verklighet nu med nya metoder och nya målgrupper. Då måste vårt sätt att arbeta förändras för att möta det nya behovet.I mångt och mycket är detta en generationsfråga, där vi konsumerar reklam och kommunikation på olika sätt beroende på vilken generation man tillhör. Men vi måste bli duktigare på att hitta och vårda det goda samtalet redan i kommunikationsplanen och strategin. Det går inte att tro att sociala medier INTE spelar en roll i den övergripande planen. Kanske inte huvudrollen, men väl en viktig roll.

Är det verkligen så att vi måste var aktiva och med på alla sociala nätverk och snacka och bli vänner med alla? Absolut inte! Då har man missförstått det helt och hållet. Men man måste vara medveten om var och hur konversation ser ut. Jag är inlärd i den traditionella skolan där en varumärkesstrategi utgår ifrån att man ska skapa en varumärkeskaraktär utifrån bl.a. personlighet. Så långt är det väl, men det traditionella sättet är fortfarande ur ett inifrån och ut perspektiv. Vi som arbetar med att ta fram karaktären fyller varumärket med egenskaper och personligheter som vi antar och tycker att det borde ha, eller som vi vill att det ska vara. Och det är här vi måste börja tänka om helt. Vi kan inte själva definiera varumärket, för vi äger det inte längre. Vi är bara delägare precis som konsumenterna. Det är de som ger varumärket dess karaktär och personlighet och de gör det framför allt inom de sociala medierna.

Så för att lyckas måste vi för det första lyssna på konsumenterna, och förstå vad de säger. Det är trots allt deras upplevelse av varumärket som är det viktigaste. De tycker saker, bra och dåliga, och de pratar om det, oavsett om vi vill det eller inte. Om vi har koll på det kan vi lättare styra delar av uppfattningen av varumärket åt det ena eller andra hållet. Kanske inte förändra den helt men väl påverka lite. Sedan får man inte glömma en viktig sak: Det ena utesluter inte det andra. Bara för att man aktivt tar ett beslut att satsa resurser på sociala medier så ska man inte sluta kommunicera i de tradionella medierna. Det handlar om att kommunicera på rätt sätt i rätt kanal, helt enkelt att göra rätt saker rätt.

Reklambyråerna fattar fortfarande inte galoppen

Det har varit mycket snack om Forsman Bodenfors och Lowe Brindfors hemsidor som är helt gjorda i Flash. Främst är det bl.a. Walter Naeslund och Simon Sundén som kritiserat dem. Denna artikel ska inte handla om dessa två men reklambyråbranschen som helhet och branschens attityd och hållning till det jag kallar reklam 2.0 där det digitala mediet har blivit den huvudsakliga bäraren.

För det första: jag tycker att flash är bra, på det som flash är bra på. Man kan göra mycket bra kampanjrelaterat med flash så absolut inget ont om flash som format, det är inte det som det handlar om. Jag tror att det handlar mer branschens tradition  och attityd.

För det andra: det handlar inte om tekniska plattformar, filformat, programmeringsspråk mm. Det handlar om att utföra en uppgift med de metoder, verktyg och/eller plattformar som bäst passar för uppgiften. Internet är inget nytt, jag tror vi känner till det så pass bra att vi har börjat inse potentialen och möjligheten som internet skapat. För mig ska en reklambyrå ligga längst fram vad gäller trender inom användbarhet, teknologi, konsumentbeteende, affärsnytta osv men tyvärr är reklambyråerna inte annorlunda än de flesta andra verksamheter. De är ett fåtal företag som anammar och ständigt söker efter förändring och nya öppna idéer, nya angrepp på gamla problem. Ett av dem är Google, och de har lyckats ganska bra, eller hur?

Jag har en spännande tanke: Vad hade hänt om reklambyråerna hade infört, så som hos Google, 20% icke-reklambyrå tid? Vad hade hänt om vi på reklambyråerna hade fått en hel dag som vi måste göra annat än reklam. Vad hade hänt?

Jag tror att följande hade hänt och varför (detta är mina högst personliga ej vetenskapligt förankrade tankar, och det enda som jag med säkerhet vet är att jag förmodligen skulle ha helt fel):

1. Reklambyråerna hade blivit social media naturals

Det finns en naturlig nyfikenhet hos kreativa människor och framför allt när man arbetar med kommunikation i någon form. Att helt plötsligt få tiden att stilla nyfikenheten på det där nya och aktivt få möjlighet att vara med i den folkrörelse som det nästan är är ovärderligt och kommer att göra reklambyråerna till s.k social media naturals (Tack till Jerry Silwer för det begreppet.). Dvs det kommer att bli lika naturligt att kommunicera i, med och om sociala medier som att ta en pilsner med polarna på krogen, eller en kaffepaus med kollegorna. Det kommer bli en del av vardagen och nästan mer därtill.

2. Reklambyråerna hade blivit management konsulter

Med tillgängligheten och den virala effekten som de sociala medierna har kommer vi återkommande att får höra de om varnande exemplen på företag som förbjuder facebook och liknande på arbetstid. Vi kommer att tvingas ta ställning då våra kunder behöver förändra sin syn på medarbetarnas roll i företagen och deras påverkan. Reklambyråerna skulle vara en av påtryckarna för öppnare och transparentare företag med kunskapdelning och informationsspridning som en viktig punkt på agendan.

3. Reklambyråerna hade blivit lyhörda

Vi hade börjat lyssna på konsumenterna och faktiskt inse att de har redan bilden klar för sig. Vi har en tendens att ibland glömma bort kunderna och tro en massa. Vi har ju alla förutsättningar att verkligen ta reda på vad målgruppen tycker och tänker, när var och hur. Det verkligt intressanta är att vi även kan få veta över tid.

4. Reklambyråerna hade blivit innovatörer

Reklambyråerna hade återigen blivit den lilla mystiska lådan där det händer underverk. Men det är inte de häftigaste annonserna, den roligaste reklamfilmen eller de största utomhustavlorna som poppar fram, utan nya sätt att konversera med slutkunder via nya kanaler i nya sammanhang, det där som vi inte vet eller känner riktigt till ännu, men som kommer att göra skillnad.

5. Reklambyråerna hade blivit trovärdiga

Följer man punkt 1-4 hade trovärdigheten för reklambyrån kommit tillbaka.

6. Reklambyråerna hade blivit bättre på att sälja innehåll istället för yta

Med lyhördhet, innovation och trovärdighet kan vi helt och hållet fokusera på innehållet i konversation och i rätt sammanhang, istället för ytan. Med framför allt trovärdigheten i ryggen är det möjligt släppa all prestige och glamour och fokusera på uppgiften fullt ut.

7. Reklambyråerna hade bytt namn

Vi skulle inte längre heta reklambyråer (Reklam i vissa länder är samma ord som propaganda). Vi hade bytt namn till något annat, men jag ska i ärlighetens namn inte komma på vad. Det får jag lov att komma tillbaka till i ett nytt inlägg.

Reblog this post [with Zemanta]

Social medier – i konversationen?

Det är mycket skriverier och snack om sociala medier, och om att det är det ”nya” som gäller. Men det är viktigt att förstå att ”sociala medier”, om vi nu ska kalla det för det, inte ska ses som en frälsare för allt och envar. Och framför allt bör man inse att det handlar inte bara om en trend påhittad av PR-killarna utan att det är en del av vår blivande vardag, oavsett om vi vill eller inte.

Och det absolut viktigaste: det handlar inte om teknik!

Nu ska jag istället berätta om vad det egentligen handlar om:

Sociala medier är en benämning vi valt att använda för att spegla en samhällsförändring. En förändring i samhället där vi tar för givet att vi kan och vill prata med varandra om allt möjligt. Där vi kan ha flera konversationer igång samtidigt med flera människor samtidigt, och där det inte är konstigt att man pratar om personliga och privata saker. Där vi inte gör någon skillnad på vårt yrkes-jag och vårt privata jag utan där vi alltid är bara jag. Ett samhälle där vi konsumerar och producerar i realtid, och förväntar att kommunikation ska vara i realtid oavsett kanal och där mobilen är vårt nav.

Glöm Twitter, Facebook, och alla andra tjänster ett kort ögonblick och fokusera på vad det är du gör på Twitter, Facebook mm. Du konverserar och småpratar, kommenterar lite, delar med dig av din egna bilder, länkar, tankar, filmer osv. Men måste du göra det på Twitter, Facebook eller kan du göra det någon annan stans?

Om 1-3 år kommer det att vara helt andra internetbaserade tjänster vi använder, fast kanske på ett helt annat sätt och i en helt annan form. Det kommer att spegla den förändring som samhället går igenom just nu. Då kommer vi att skratta åt Twitter och undra vad vi egentligen gjorde där.

Det finns 2 st företag som jag tycker förstår och kan förutse detta.

Apple (ja, jag är ett Apple fan och en stor beundrare av Steve Jobs, men ändå: Vad Apple gjort och vad de gör är att de min sina produkter sätter standarden på vad som gäller och skapar ett behov vi fört inte trodde vi hade för att sedan fylla det, med produkter som t.ex. iPod och givetvis iPhone. Produkter som alla konkurrenter önskade att de var först med.

Google. Säg vad man vill om denna gigant men de vet vad de håller på med. Om du inte tror mig ska ni titta på presentationen av Google Wave. En produkt som jag tror kommer att vara produkten med stort P för alla som vill kommunicera på internet oavsett hur, var och när. Jag skulle vilja vara där nu.

Men hur man än vrider och vänder och hittar företag som kan och vill så är det tillbaka till en sak som det hela handlar om:

Konversationen

och vill ni veta vad? Den har alltid funnits där, bara det att nu har vi en enorm möjlighet att förvalta och förädla den på ett sätt som vi tidigare inte trodde var möjligt. Jag vill hemskt gärna vara med i just den konversationen, vill ni?

Reblog this post [with Zemanta]

Sociala medier – det här är bara början

Jump on the social media bandwagon by Matt Hamm
Jump on the social media bandwagon by Matt Hamm

Sociala medier är ännu bara i sin linda och den fulla effekten kommer vi inte att se förrän om ett par år. Det är inte ens säkert att det kommer att vara Twitter och/eller FaceBook som kommer att vara de verktyg som gäller. Jag märker tydligt i de besök jag har hos företaga och när jag pratar bland företagara i min närhet att sociala medier ligger fortfarande lågt bort från verkligheten, och väldigt ofta vet man inte överhuvudtaget vad sociala medier är eller hur det påverkar företagets verksamhet. Per Torberger har skrivit en alldeles utmäkrt artikel om hur man marknadsför via sociala medier.
Kontaktmannen har också skrivit om hur långt ifrån vi är att fatta vad sociala medier är ännu. Vi är ett fåtal som än så länge som försöker förstå, tolka och bilda andra i denna samhällsförändring som vi bara sett början på.

Ryktet går att Apple är nära att köpa Twitter. Om det är sant, vilket en del är tveksamma till, kan vi kanske se Apple sätta standarden för hur mobil on-line konversation i realtid ska se ut. För Apple är duktiga innovatörer som gjort det tidigare med bl.a hur man lyssnar på musik (med iPod) och hur man blir mobil och ständigt uppkopplad (med iPhone).

Vad det egentligen handlar om är ju ett förändrat beteende i hur vi konsumerar reklam och kommunikation. Innan generationsväxlingen är klar bland beslutsfattarna, där den gamla generationen som inte väljer att assimilera sig till den nya världen, lämnar över till den nya generation som är födda in i en verklighet där man inte vet hur ett 14/4 modem låter utan alltid haft tillgång till bredband. Innan dess kommer vi inte förstå vad som egentligen håller på att hända, mer en en sak: det kommer att vara mobilt.

Reblog this post [with Zemanta]

Reklam 2.0 och sociala medier

Är Reklam 2.0 samma sak som sociala medier, eller vad är det för skillnad? Är det bara 2 olika benämningar på samma fenomen?

Absolut inte! Nu kommer jag att använda 2 st benämningar om jag egentligen inte tycker om men som jag själv valt att använda i brist på annat och/eller bättre.

Reklam 2.0 är inte samma sak som sociala medier.

Det går inte ens att jämföra, men har ändå många beröringspunkter. För att göra det kort: Reklam 2.0 är ett förhållningssätt till reklam och marknadsföring medan sociala medier är flera kanaler och tjänster som används inom reklam 2.0. Blev det tydligare?

Ok, vi backar bandet lite: först måste vi definiera vad reklam är?

Reklam är skapande och spridande av information som har till syfte att lysa upp och skapa uppmärksamhet runt idéer, varor och tjänster, samt påverka och ändra människors åsikter, värderingar eller handlingar, i första hand konsumtionsbeteende. Oftast är avsändaren ett företag, och mottagaren en konsument. Konsumenten kan vara en enskild person eller ett annat företag.

Avsikten med reklam är ofta att marknadsföra ett företags produkter eller tjänster med slutmålet att öka försäljningen av dessa, och därmed öka företagets inkomster.

Reklamen är nära besläktad med propaganda och i vissa länder använder man det sistnämnda som beteckning för båda.

Källa: http://sv.wikipedia.org/wiki/Reklam

Den traditionella definitionen av reklam är oftast en 1-vägs kommunikation och bygger sällan eller aldrig på interaktion med slutkonsumenten. I och för sig är en stor del  reklam också av varumärkes vård eller image-relaterad och där det handlar om att skapa ett medvetande och erinran om ett varumärke hos konsumenten. Typiska ”traditionella” kanaler är oftast annonsering (dagspress/fackpress), TV, Radio, DM/DR med mera, dvs köpt medieutrymme. Oftast brukar man också slänga in lite internet på ett hörn (och då menar man oftast annonsering på internet i form av banners eller kanske även kampanjsidor på nätet, s.k. mikrosajter). Enligt IRM investerades det nästan 65 miljarder kronor i marknadskommunikation 2008.

Stora reklamkakan 2008

Stora reklamkakan 2008
Stora reklamkakan 2008

Men detta är inte hela bilden av reklam. Vad diagrammet ovan visar är att 18,9% (12 264 Mkr) av den total investeringen är produktionskostnader och de resterande 81,1 % är mediainvesteringar (32 403 Mkr) och övriga investeringar* (29 094 Mkr). Här saknas en dimension och det är ROI och ROE. Att investera 2 miljoner i dagspress kan aldrig jämföras med 2 miljoner i internet. Och att samla internet i en post är som att slå ihop dagspress, gratisdistribuerade tidningar, Tidskrifter, Bilagor, Kataloger och Direktreklam i en post och kalla det för print.  Vad detta diagram visar är enbart mediainköp och till viss del fördelningen där emellan.

Men det investeras massor i idéer och s.k. icke köpt media också. Och det är här Reklam 2.0 och sociala medier kommer in.

*övriga investeringar = Butikspromotion, Event, Mässor, Presentreklam och spronsring

Reklam 2.0 vänder på steken

Med reklam 2.0 har förflyttas makten över varumärket från företaget (och/eller reklambyrån) till konsumenten.

Reklam 2.0 är ett nytt begrepp inom digital marknadsföring. Reklam 2.0 är tänkt att förklara förändringarna inom marknadsföringsbranchen i och med Internet och sociala mediers intåg. Begreppet Reklam 2.0 lånar versionsmetaforen från uttrycket Web 2.0 för att skildra förändringen inom reklambranschen, där alltmer av marknadsföringen görs på Internet eftersom traditionella medier tappar både tittare och läsare, men också relevans.

Under det senaste året har begreppet Reklam 2.0 dykt upp som ett nytt Buzzword inom den digitala marknadsföringen. Uttrycket Reklam 2.0 verkar dyka upp första gången under 2006, både i Sverige och USA.…

Källa: http://sv.wikipedia.org/wiki/Reklam_2.0

M.a.o. reklam 2.0 är användargenererad reklam. Mottagaren av reklamen är aktiv och engagerad. Konsumenterna blir till viss del producenter genom kanaler som YouTube, FaceBook mm och dikterar vilkoren för reklamen. Konsumeneterna blir mer kritiska och väljer mycket hårdare vad man låter sig bli påverkad av. Detta ställer betydlig högre krav på att reklamen blir trovärdig och personlig.

Sociala medier är ett hjälpmedel för att reklam 2.0 ska lyckas.

Det finns flera stora utmaningar med reklam 2.0, där en är att nå ut i det inferno av information och kommunkationsbrus som råder idag. Och att nå rätt personer vid rätt tillfälle. För det är något som är oerhört viktigt: Reklam 2.0 sker i realtid. Det är inte en annons i söndagens tidning, eller 15 sek i TV4 lördag kväll kl. 20. Det är här och nu, genom sociala medier: Ett meddelande på Twitter, en fråga på jaiku, en ögonblicksbild på Flickr, en kommentar på FaceBook, en händelse fångad på film med Bambuser. Det sker nu och det sker mellan individer. Och vi har än så länge bara sett början. För att den stora massan som konsumerar och bestämmer om vår reklam idag är 80- och 90 talister. De som är födda med att ständigt vara uppkopplad med flera enheter samtidigt och delta i flera konversationer på samma gång. Reklam 2.0 är allstå konversationen mellan individer och sociala medier är verktygen/hjälpmedlet för att lyckas. Vi har bara ett val:

delta i konversationen eller stå utanför i kylan och försök läsa på läpparna…

Reblog this post [with Zemanta]

Vem äger kommunikationsprojekten?

Jag blir så trött på allt tjat, gnabb och revir pikande mellan reklambyråer, PR-byråer och kommunikationsbyråer. Jag har en bakgrund från en av de stora internationella kommunkationsnätverken, och vi hade väldigt lite samarbete med PR-byråerna i vår familj. Tyvärr, måste jag säga. Och det beror inte på att det var brist på gemensamma projekt utan snarare på att vi inte kunde komma överens om vem som ägde projektet. Känner ni igen det?

Fredrik Stenbeck har precis skrivit en intressant artikel i ämnet här, och det mest intressanta tycker jag är hans syn på frågan som en som kommer utifrån. Vi som lever och lär i branschen har länge gått och tyckkt att vi (läs i reklambranschen) är de som verkligen förstår sig på kommunikation och varumärken, medan PR-byråerna oftast gör det samma. Det är dags att vakna nu!

Ingen av branscherna äger projektet! Vårt samhälle ser inte längre ut som det gjorde när det var naturligt (om det någonsin var det) med en indelning mellan reklam- och PR-byråer. Då det även var natruligt med DM-byråern, event-byråer, Action Marketing byråer, Sales Promotion byråre osv, osv. Idag är gränserna extermt luddiga och disciplinerna måste lära sig att interagera och samarbeta mellan varandra. Huvudargumentet är framför allt – vi har en ”ny” målgrupp som vi allt för ofta tar för lätt på. 90-talisterna. Dessa köpstarka människor som tar allt för givet och som ser igenom taffliga försök till övertalning och åverkan utan substans och trovärdighet. Dessa människor som föds med simultanskapacitet som min generation bara kan drömma om. Det är dessa vi ska kommunicera med. Och framför allt det är dessa människor som väldigt snart ska köpa våra tjänster. Hur ska vi kunna vara trovärdiga och övertyga dessa ”kunder” när få av oss klarar av att kommunicera med dem idag? Då måste vi samarbeta och plocka russinen ur kakan.

Jag tror på noderna och nätverken. Vi plockar ihop den komptetens vi behöver vid ett specifikt tillfälle. En PR-konsult, en AD, en webb-utvecklare, en varumärkesstrateg, en journalist m.m.

Alltså: det är nte vi (reklambyrån) somäger projektet, det är behovet som äger projektet, och kunden äger behovet. Välkommen till Reklam 2.0 och det nya kommunkationslandskapet.

[tags]reklambranschen, reklambyråer, PR, Kommunikation[/tags]

Är jag naiv?

Alla som känner mig vet vad jag tycker och tänker om den bransch som jag själv verkar i (Reklambranschen). Och tydligt blir det när man läser diskussionen på Jaiku om när Annika Lidne, som arrangerar Disruptive Media, skickade ut e-post till relevanta företag som borde vara intresserade av att närvara. Vad hände? En arg reklamare ringde upp och jämställde hennes epost-utskick med viagra-spam. Jag har själv råkat ut för liknande, där egentligen begreppet ”sociala medier” fungerar som en stor gigantisk röd tryckknapp – så fort det nämns drar man öronen åt sig och fnyser och tycker att det är allmänt trams, eller att det är något som är nytt men inte viktigt ännu.

Bullshit! Sociala media is the shit! Jag har försökt följa utvecklingen av det vi kallar sociala medier. Det första som slår mig är att man oftast behöver förklara vad det är, och även till reklambyrårer.

Jag: Jag jobbar med reklam och kommunikation, bland annat i sociala medier.

Annan: Jaha, vad är det?

Jag: Har du hört talas om Facebook, LinkedIn, YouTube?

Annan: Ja, men självklart!

Jag: Chattar du?

Annan: Jag har ett MSN-konto jag använder ibland. Och ett Skype-konto.

Jag: Läser du bloggar?

Annan: Det händer lite då och då (om jag förstått vad en blogg är)

Jag: Då så. Det är sociala medier

Annan: Jaha…

Känner ni igen er? Vi, som kunder eller konsumenter, är ständigt med bland de sociala medierna, mer eller mindre medvetet. Jag har valt att vara någorlunda aktivt (även om det vara mindre den senaste tiden) genom att vara närvarande på t.ex. jaiku, facebook, 12seconds.tv, bambuser, brightkite m.m. Andra är närvarande utan att veta om det genom att ”googla” på en produkt och få fram en träfflista som, förutom produktägaren, innehåller en majoritet av jämförelsetjänster (så som pricerunner, priskoll mm) och bloggar, forum mm. Genom att välja någon av de alternativ så har man tagit steget in i det sociala mediet, mer eller mindre medvetet och mer eller mindre aktivt. Och handen på hjärtat – vid en sådan sökning vad väljer ni då att klicka på?

Tillbaka till där vi började. Vad händer då med alla dessa konservativa reklambyråer som inte tror att ”sociala medier” är något att sats på, som inte inser att kundens makt är så stor att de skiter i glassiga annonser och TV-spotar och hellre ”googlar” eller chattar eller bloggar om produkter, företag och varumärken. En klok man (Marty Neumeier), skrev i boken ”The Brand Gap” om vad varumärket står för:

Det är inte vad du (företaget, reklambyrån) säger att det är…

…det är vad de (kunderna) säger att det är

När ska reklambyråerna inse att sociala medier måste ingå i marknadsföringsmixen, på samma sätt som t.ex TV en gång blev en naturlig kanal, men som nu får en annan roll, eller som utomhustavlor, radio, dagspress annonsering mm. Jag tror, och detta är högst personligt, att de reklambyrårer som inte börjar ta sociala medier på allvar och framför allt börjar lära sig hur det påverkar kunder och konsumenter kommer att börja tappa mark. De blir inte längre trovärdiga, när omgivningen börjar komma ikapp. Och de reklambyråer som tror att sociala medier är något som andra kan syssla med, så som PR-byråer, webb-byråer eller liknande har inte fattat någonting.

Jag har försökt pejla läget på marknaden och de är beklämmande få reklambyråer eller för den delen reklamare över huvudtaget som klarar av att erbjuda vettiga lösningar som även innefattar sociala medier. Och det är viktigt att förstå:

Det är inte antingen eller…!

[tags] kommunikation, sociala medier, reklambranschen, reklambyråer, reklam 2.0 [/tags]