Reklambyråerna fattar fortfarande inte galoppen

Posted on 28 september, 2009 by liffeman

Det har varit mycket snack om Forsman Bodenfors och Lowe Brindfors hemsidor som är helt gjorda i Flash. Främst är det bl.a. Walter Naeslund och Simon Sundén som kritiserat dem. Denna artikel ska inte handla om dessa två men reklambyråbranschen som helhet och branschens attityd och hållning till det jag kallar reklam 2.0 där det digitala mediet har blivit den huvudsakliga bäraren.

För det första: jag tycker att flash är bra, på det som flash är bra på. Man kan göra mycket bra kampanjrelaterat med flash så absolut inget ont om flash som format, det är inte det som det handlar om. Jag tror att det handlar mer branschens tradition och attityd.

För det andra: det handlar inte om tekniska plattformar, filformat, programmeringsspråk mm. Det handlar om att utföra en uppgift med de metoder, verktyg och/eller plattformar som bäst passar för uppgiften. Internet är inget nytt, jag tror vi känner till det så pass bra att vi har börjat inse potentialen och möjligheten som internet skapat. För mig ska en reklambyrå ligga längst fram vad gäller trender inom användbarhet, teknologi, konsumentbeteende, affärsnytta osv men tyvärr är reklambyråerna inte annorlunda än de flesta andra verksamheter. De är ett fåtal företag som anammar och ständigt söker efter förändring och nya öppna idéer, nya angrepp på gamla problem. Ett av dem är Google, och de har lyckats ganska bra, eller hur?

Jag har en spännande tanke: Vad hade hänt om reklambyråerna hade infört, så som hos Google, 20% icke-reklambyrå tid? Vad hade hänt om vi på reklambyråerna hade fått en hel dag som vi måste göra annat än reklam. Vad hade hänt?

Jag tror att följande hade hänt och varför (detta är mina högst personliga ej vetenskapligt förankrade tankar, och det enda som jag med säkerhet vet är att jag förmodligen skulle ha helt fel):

1. Reklambyråerna hade blivit social media naturals

Det finns en naturlig nyfikenhet hos kreativa människor och framför allt när man arbetar med kommunikation i någon form. Att helt plötsligt få tiden att stilla nyfikenheten på det där nya och aktivt få möjlighet att vara med i den folkrörelse som det nästan är är ovärderligt och kommer att göra reklambyråerna till s.k social media naturals (Tack till Jerry Silwer för det begreppet.). Dvs det kommer att bli lika naturligt att kommunicera i, med och om sociala medier som att ta en pilsner med polarna på krogen, eller en kaffepaus med kollegorna. Det kommer bli en del av vardagen och nästan mer därtill.

2. Reklambyråerna hade blivit management konsulter

Med tillgängligheten och den virala effekten som de sociala medierna har kommer vi återkommande att får höra de om varnande exemplen på företag som förbjuder facebook och liknande på arbetstid. Vi kommer att tvingas ta ställning då våra kunder behöver förändra sin syn på medarbetarnas roll i företagen och deras påverkan. Reklambyråerna skulle vara en av påtryckarna för öppnare och transparentare företag med kunskapdelning och informationsspridning som en viktig punkt på agendan.

3. Reklambyråerna hade blivit lyhörda

Vi hade börjat lyssna på konsumenterna och faktiskt inse att de har redan bilden klar för sig. Vi har en tendens att ibland glömma bort kunderna och tro en massa. Vi har ju alla förutsättningar att verkligen ta reda på vad målgruppen tycker och tänker, när var och hur. Det verkligt intressanta är att vi även kan få veta över tid.

4. Reklambyråerna hade blivit innovatörer

Reklambyråerna hade återigen blivit den lilla mystiska lådan där det händer underverk. Men det är inte de häftigaste annonserna, den roligaste reklamfilmen eller de största utomhustavlorna som poppar fram, utan nya sätt att konversera med slutkunder via nya kanaler i nya sammanhang, det där som vi inte vet eller känner riktigt till ännu, men som kommer att göra skillnad.

5. Reklambyråerna hade blivit trovärdiga

Följer man punkt 1-4 hade trovärdigheten för reklambyrån kommit tillbaka.

6. Reklambyråerna hade blivit bättre på att sälja innehåll istället för yta

Med lyhördhet, innovation och trovärdighet kan vi helt och hållet fokusera på innehållet i konversation och i rätt sammanhang, istället för ytan. Med framför allt trovärdigheten i ryggen är det möjligt släppa all prestige och glamour och fokusera på uppgiften fullt ut.

7. Reklambyråerna hade bytt namn

Vi skulle inte längre heta reklambyråer (Reklam i vissa länder är samma ord som propaganda). Vi hade bytt namn till något annat, men jag ska i ärlighetens namn inte komma på vad. Det får jag lov att komma tillbaka till i ett nytt inlägg.

Jag var på Sweden Social Web Camp, och överlevde

Posted on 25 augusti, 2009 by liffeman

Nästan alla på SSWC. Bild: Anders Frisk

Uppdaterat: Bilden ovan är tagen av Anders Frisk och inte Pelle Sten. Äras den som äras bör.

Tillsammans med 286 andra var jag i helgen på Tjärö i Blekinge på Sweden Social Web Camp, även känt under hashtagen #SSWC. En helg jag troligtvis inte kommer att glömma i första taget. Jag åkte dit i bil från Trelleborg strax innan lunchtid och hämtade upp Thomas Mårtensson (@mamilldo) på vägen (tack för sällskapet förresten, alltid uppskattat!). Framme i Järnavik träffade vi även Johan Stenström (@jonkpirateboy) och vi tog tillsammans båten över till själva Tjärö, där vi var en av de första (förutom förtruppen som åkte ner dagen innan för att fixa med tält, internet och lite andra praktiska ting). Vi valde att campa och Thomas var snäll nog att låta mig få bo i hans tält, som senare även skulle innebos av Tommie Nordholm (@tjompa) och Vesa Sironen (@vesa).

Förutsättningarna för helgen var enkla: Fredagen var vigd för välkomsttal av initiativtagaren Tomas Wennström från What’s Next, mingel, mat och party medan lördagen var den stora unconference dagen med sessions från kl 10.00 till kvällen. Kristin Heinonen som tillsammans med Tomas Wennström låg bakom hela arrangemanget, var vänlig nog att förklara hur ”the Grid” fungerade där alla sessions bokades in.

The Grid #SSWC. Bild: Daniel Erkstam.

Många sessions blev det, och tyvärr var det omöjligt att vara med på alla, så man fick prioritera.

Jag valde då följande sessions, med en enkel beskrivning och summering:

Social Media Club Sweden

Som arrangör och initiativtagare till Social Media Club Skåne kändes det mer eller mindre som en obligatorisk session, där Anders Abrahamsson och Anders Sporring berättade om sina planer med SMC Sverige. Vi får väl se vad som kommer att ske där framöver, inget konkret kom i alla fall ut av den sessionen.

Social Media does that work for companies

Brit Stakton från JMW höll en mycket intressant diskussion om företagens närvaro i sociala medier. Är de trovärdiga? Ska företag få finnas på de sociala plattformarna? Eller är det som någon av deltagarna sa: ”Vem vill vara vän med Sony Ericsson eller Sverige?” Är vi inte individer som konverserar med hjälp att ett antal verktyg, som just nu domineras av Twitter och Facebook. 2 saker händer – vi som individer har olika roller och pratar med olika människor på olika ställen beroende på vilken roll vi har, dvs vi pratar jobb med våra kollegor i fikarummet, vi pratar matrecept med kompisen på facebook osv. Den andra saken är att verktygen är sekundära. Det är inte Twitter eller Facebook som bestämmer vem och vad vi vill prata om det är de personerna som är där som gör det, och just nu är de flesta på Twitter och Facebook, för ett år sedan var det flesta på Jaiku, och nästa år är det mycket möjligt att vi är någon helt annan stans. Många frågor kom upp i diskussionen och den är lång ifrån avslutad. Mer om denna session kan du läsa på Brit’s egen bloggpost på JMW: Social media web camp day 2 – part 1.

Marknadsföring på nätet. Finns den?

Kristoffer Björkman från Newsdesk forsatte diskussionen som Brit startade om marknadsföringen på nätet. Och om den sociala webben. Finns den? Han inledde klokt med att påstå att det finns inget som heter den sociala webben. Webben ÄR social. Det är som att kalla krogen för ”den sociala krogen”. Vi är på krogen för att vara social på samma sätt som vi är på webben för att vara sociala. Kloka ord.

Frågan kom åter igen upp huruvida företag ska marknadsföra sig med de sociala verktygen och huruvida de är trovärdiga, eller inte. Vi försökte komma fram till en slutpunkt i att alla marknadsför sig på nätet, medvetet eller omedveten, tror dock inte att vi alla var överens om mer än att frågan och svaret är väldigt subjektivt. Vad laddar vi ordet marknadsföring med? Ett problem vi kommer att leva med ett bra tag framöver tror jag.

Berättelser och erarenheter från att omvända ett byggbolag (och sponsra sswc)

Martin Palacios (@palace) berättade om sina erfarenheter och resan för Veidekke att vara ett vanlig byggbolag som marknadsför sig på det traditionella sättet med dagspressannsonering till att bli en öppen organisation som konverserar med omvärlden och närområdet.

SEO & Social Media

Simon Sundén (@joinsimon) som tillsammans med @nikkelin förmodligen är en av de vassaste på sökordoptimering och sökordsmarknadsföring i Sverige. Intressant om hur tätt sammankopplat SEO och sociala medier egentligen är och samtidigt fick vi en hel del tips om do’s and don’ts. Tack Simon!

Vad är projekt Shinobi?

Förmodlingen den session som drog överlägset mest folk som hajpades mest. Ett tag kändes det mer som ett väckelsemöte. Twingly med Martin Källström i spetsen presenterade den kommande lanseringen av projekt Shinobi. I korta drag en kanal för att följa ett filtrerat realtidsflöde. Av vad de kunde berätta, så kan det mycket väl bli en mycket intressant tjänst, där det utlovades skärmdumpar och beta invites till beta lanseringen som är planerad i oktober.

Jag passade på att ta en paus efter Shinobi presentationen fram till middagen, vars absoluta höjdpunkt var Anders Mildners tal ”En ring av eld”.

Efter det var det s.k. fri lek och umgänge. Man träffade många intressanta människor, men ändå kändes det som om man knappt hann med att träffa någon av alla de som man inför tänkte: ”vad kul att äntligen få träffas”. Bara det en anledning för att åka till SSWC 2010. Jag kommer, utan att tveka.

En liten bonus från kvällens övningar, när Emanuel Lantz fick låna min gitarr och mot request sjöng och spelade helt improviserat. En potentiell klassiker (kanske mest för oss som var där.)

Mitt liv utan sociala medier, del 2

Posted on 9 augusti, 2009 by liffeman

I serien om hur mitt liv skulle se ut utan sociala medier har turen kommit till kompetensutveckling. Som jag skrev i det förra inlägget så har jag fler vänner i det digitala världen än i den analoga och en anledning till att det är min nyfikenhet och vilja att lära mig mer. Många av mina vänner som jag fått tack vara min digitala närvaro har jag för att många av oss delar samma nyfikenhet och vilja att veta mer. Framför allt om nya medier och hur det påverkar oss som arbetar med det. Utan sociala medier hade jag aldrig lärt mig all den kunskap jag hittills samlat på mig om sociala medier (och jag lär mig dagligen mer), utan jag hade högst sannolikt fortsatt att tro att reklam görs effektivast och bäst genom de traditionella kanalerna dagspress och TV. Jag hade säkert fortfarande trott att reklambyråerna har fullständig koll och ensamrätt på att bygga varumärken och att den varumärkesstrategi och plattform vi som reklamare bygger är näst intill sanning och kommer att uppfattas precis som vi vill av konsumenterna. Jag skulle förmodligen fortfarande tro att våra kunder ägare sitt eget varumärke till 100%. Förmodligen skulle jag fortfarande anse att god och bra marknadsföring är att synas med TV-reklam och dagspressannonser och att om man syns där så har man nått ut med sitt budskap.

Men oj vad jag måste varit naiv och blåögd. Jag har lärt mig att om man som jag ska arbeta med reklam och marknadsföring så måste man vara med och leda utvecklingen, vad kan vi annars tillföra våra kunder? Vi måste veta mer än vad våra kunder gör, och ett utmärkt ställe att lära sig och ta till sig ny kunskap är internet och framför allt sociala medier. Jag har lärt mig ofantligt mycket med hjälp av min närvaro i sociala medier, och kommer förmodligen att lära mig grymt mycket mer för var dag som går. Och det är jag tacksam för. Och det hoppas jag mina kunder också är.

Min digitala närvaro (liffeman)

Posted on 9 augusti, 2009 by liffeman

Efter att bli inspirerad av Jerry Silfwer (Doktor Spinn) så tänkte även jag berätta om min digitala närvaro. Varför jag valt att utlämna mig själv och vad jag tycker på nätet. Jag kommer att fokusera på de tjänster och platser som jag använder flitigast och som jag anser ger mig mest nytta, för det är det återkommande med min närvaro på nätet – nytta. Det mesta jag gör på nätet ger mig nytta i form av kunskap, tjänster, kontakter, insikt osv. Den spontana reaktionen jag ofta får från vänner och bekanta i min närhet är: men hur hinner du med? Och just tidsaspekten är viktig. Därav anledningen och nyttan av vissa tjänster för att just spara tid och automatisera sådant som jag annars varit tvingad att göra manuellt.

Man kan ju inte skriva om sin digitala närvaro utan att börja med Google. Detta företag som förutom en sökmotor som används flitigt även har en hel del tjänster som underlättar och inspirerar. Det jag använder absolut mest (förutom sök) är Google Reader en webb-baserad tjänst för att prenumera på rss-flöden. Tillsammans med feedly, som är en plugin till Firefox blir det en oslagbar kombination där jag kan läsa, kommentera, gruppera och dela artiklar och bloggar. Jag prenumererar på ca 170 källor och läser (skummar) igenom ca 250 artiklar om dagen, allt från min kommun till USA’s största community för Social Media.

Andra produkter och tjänster från Google som jag använder:

Gmail – Jag har ett Gmail konto som jag använder privat och som jag har mitt Google-konto kopplat till. Givetvis har jag även Gtalk men använder Adium som klient istället för den inbyggda klienten i Gmail.

Google docs – använder jag för att dela arbetsdokument med mina kollegor.

Google kalender – jag synkar min Google kalender med iCal för full koll på mina och mina kollegors möten.

Givetvis använder jag även alla de tjänster som är kopplade till mina egna webbplatser så som AdWords, Adsense och Analytics.

Jag bloggar här på Reklam 2.0 och då är de oftast personligt om mina egna tankar och funderingar om sociala medier, reklam och kommunikation. Jag bloggar även ibland (med betoning på ibland) på det egna företagets hemsida (Kajrup communication). På Reklam 2.0 bloggen så delar jag även med mig av de inlägg jag finner intressanta bland mina prenumerationer på Google Reader. Via en WP-plugin på bloggen så publiceras mina delade/rekommenderade inlägg helt automatiskt.

Det jag väntar på nu som mycket väl skulle kunna vända upp och ner på hela min digitala närvaro är Google Wave. Om man uppfunnit email idag så hade det förmodligen varit bra nära Google Wave. Någon gång i höst är det tänkt bli tillgängligt för oss som inte fått ta del av den första betan. Jag väntar med spänning…

Min digitala närvaro bygger på 3 anledningar: personal branding, kompetensutveckling samt affärsnytta.

Vissa tjänster använder jag av fler en 1 av ovan anledningar, som t.ex Twitter som både är personal branding i det att jag delar med mig av min egen närvaro och mina tankar, funderingar och åsikter samt att det för mig även handlar om kompetensutveckling då jag lär mig av andra som också finns på Twitter, och för det tredje så finns där affärsnytta i form av kompentens som kan anlitas vi behov. Jag har faktist 2 st mer eller mindre aktiva Twitter konton: @liffeman som är min privata där jag är mig själv samt @kajrup där representerar Kajrup communication. På twitter publicerar jag även automatiskt när jag publicerar på bloggen. Jag är i princip alltid uppkopplad på Twitter antingen via en desktop klient på datorn (för närvarande använder jag TweetDeck) eller vi en app på min iPhone (även där använder jag just nu TweetDeck). Jag har kvar mitt konto på Jaiku som verkligen saknar att vara på, men sedan flytten till Google App Engine så har det inte varit sig likt och nästan alla mina kontakter har flyttat över till främst Twitter. Jag kan iband sakna de trådade diskussionerna som man hade på Jaiku, även om man med hjälp av en hel del klienter till Twitter är på väg åt det hållet där. Friendfeed har till viss del även den möjlighet.

Friendfeed använder jag mest som en aggregator, dvs en tjänst där jag kan samla flöden från alla mina tjänster så som Jaiku, Twitter, bloggen, GoogleReader, Delicous, Facebook, LinkedIn mm.

Facebook – Facebook är för mig är att umgås med vänner och bekanta som jag inte träffar så ofta i den analoga världen men som jag ändå vill kalla vänner. T.ex. barndomsvänner som flyttat men som ändå vill ha bibehålla kontakten med. Men jag använder även FB som ett verktyg för att skapa nya kontakter och utöka mitt yrkesmässiga nätverk. Bl.a. använder jag det som nav och samlingsplats för Social Media Club Skåne.

Plaxo – Jag använder Plaxo av den enkla anledningen att jag vill ha 1 (en) uppdaterad och korrekt adressbok. Genom att konnekta med min kontakter på Plaxo så uppdateras deras uppgifter i min adressbok automatisk då jag synkar Plaxo’s adressbok med min egen. En alldeles strålande funktion som jag tror att allt för få använder. Tänk om alla använde Plaxo som sitt visitkort?

LinkedIn – På LinkedIn försöker jag hålla min CV uppdaterad och det är också där jag har min affärskontakter. Det är kanske inte så mycket konversation eller kommunikation på LinkedIn som det är på t.ex. Facebook eller Plaxo men det är i för sig inte så jag vill använda LinkedIn ändå.

Då mycket av närvaron bygger på att dela med sig så kommenterar jag en del på andra bloggar, tjänster osv. Och för att inte missa något så samlar jag alla mina kommentarer på Disqus.

Bambuser – På Kajrup communication-sajten publicerar vi varje måndag veckans utmaningar som är en livesänding via Bambuser. Bambuser är en tjänst jag gillar och skulle vilja använda mer av. Även där har jag ett privat konto och ett konto för företaget.

Detta är en liten kort sammanfattning av min digitala närvaro och de tjänster som jag har mest nytta av i dagsläget. Sedan får vi se om det kommer att ändra sig i och med Google Wave, det är väl för tidigt att spå något om det ännu. De tjänster som jag valt att inte ta upp här men som jag använder lite av och till är bl.a. 12seconds, bloggy, box.net, Brightkite, Google lattitude, hellotxt, nanoblogg, slideshare, yammer, youtube samt en del ännu mindre flitigt använda tjänster.

Mitt liv utan sociala medier, del 1.

Posted on 29 juli, 2009 by liffeman

Jag blev lite inspirerad av Mine goes to eleven. » Bullshitdetektorn: Om ungdomar och vuxna. Där skriver Per Robert Öhlin om sin resa tillbaka till sin ungdoms jag. Detta satte igång min tankeverksamhet lite: hur skulle mitt liv se ut idag om inte sociala medier fanns? Hur har det påverkat mitt liv, både privat och yrkesmässigt?

Det första jag kan konstatera är då att det inte riktigt går att dra en linje mellan mitt privata och yrkesmässiga liv, då det jag använder sociala medier till privat påverkar mitt yrkesverksamma liv och vice versa. Framför allt så använder jag det för personal branding. Hur använder jag det idag då, vad skulle alternativen vara om sociala medier inte fanns? Varför inte börja med just personal branding.

Så varsågoda, här kommer del 1 av min betraktelse.

Personlig marknadsföring

Jag finns idag på LinkedIn, Facebook, Xing mm. Tjänsterna skiljer sig lite åt då Facebook framför allt är min privata sfär där jag finns med mina gamla och nya vänner där vi kan kommentera varandra och dela med oss av iakttagelser och kloka eller mindre kloka ord, och även lite mer meningslösa utbyten i form av alla dessa applikationer som finns. Jag använder Facebook för att visa för mina vänner att jag finns, vad jag gör för tillfället och att jag gärna vill veta vad mina vänner sysslar med. En social aktivitet på distans. Jag förväntar mig inte att få ut något mer av min Facebook närvaro än att vårda mina kontakter och eventuellt få fler vänner som delar mina värderingar efter hand.

På LinkedIn och även Xing (som jag inte använder pga av att LinkedIn är så mycket bättre och mer använd) är mer en yrkesmässig kanal för att skapa kontaktytor i mitt arbete. På senare tid har även LinkedIn blivit en viktig kanal före rekrytering och head hunting. Här ligger mitt CV och här knyter jag viktiga kontakter med de människor som jag vill ha, har haft eller har en arbetsrelaterad relation med. I min bransch är dock den relation oerhört social och personlig så visst finns många av mina kontakter på både Facebook och LinkedIn.

Förutom dessa så finns jag även på tjänster som Plaxo, Google m.m. Plaxo finns jag på för adressbokens skull, och Google är näst intill ett måste.

Grundfilosofin i alla min närvaro för personal branding är att jag delar med mig och finns tillgänglig. Min erfarenhet, min kunskap, mina åsikter och uttryck, mina bilder, mina filmer, mina presentationer. Allt finns där för att visa vem jag är och vad jag kan, vet och vill. Det här är det som de flesta i min omgivning som inte är lika frälsta på sociala medier som jag inte kan förstå: hur vågar man dela med sig och blotta sig så mycket? Och där ligger skillnaden, jag ser det inte som att jag blottar mig, och att det skulle vara något negativt. Tvärtom, jag ser det som att jag förkortar introduktionen till nya kontakter och skippar dösnacket. Exempel: Jag har massor av vänner på Facebook, LinkedIn osv som jag aldrig träffat i riktiga livet men där vi delar värderingar. Ibland händer det i alla fall att man träffas på riktigt på te.x semiarium, föreläsningar eller andra event, och då kan vi (så uppfattar jag det som i alla fall) direkt inleda diskussioner då det faktiskt känns som att vi redan känner varandra. Framför allt har vi en ganska klar bild på var vi har varandra.

Hur skulle det gå till i ett liv utan sociala medier?

I ett liv utan sociala medier hade jag varit beroende av att andra pratar om mig utan att jag har en chans att påverka. Där kan inte jag bestämma vad jag vill dela med mig i form av kunskap, erfarenhet, kompetens, åsikter mm utan är fullkomligt i händerna på mina kontakters egna uppfattning om mig och att de av egen fri vilja sprider bilden av mig vidare. Och handen på hjärtat, hur ofta gör vi det?

Nästa del kommer att handla om kompetensutveckling.

Social medier – i konversationen?

Posted on 2 juni, 2009 by liffeman

Det är mycket skriverier och snack om sociala medier, och om att det är det ”nya” som gäller. Men det är viktigt att förstå att ”sociala medier”, om vi nu ska kalla det för det, inte ska ses som en frälsare för allt och envar. Och framför allt bör man inse att det handlar inte bara om en trend påhittad av PR-killarna utan att det är en del av vår blivande vardag, oavsett om vi vill eller inte.

Och det absolut viktigaste: det handlar inte om teknik!

Nu ska jag istället berätta om vad det egentligen handlar om:

Sociala medier är en benämning vi valt att använda för att spegla en samhällsförändring. En förändring i samhället där vi tar för givet att vi kan och vill prata med varandra om allt möjligt. Där vi kan ha flera konversationer igång samtidigt med flera människor samtidigt, och där det inte är konstigt att man pratar om personliga och privata saker. Där vi inte gör någon skillnad på vårt yrkes-jag och vårt privata jag utan där vi alltid är bara jag. Ett samhälle där vi konsumerar och producerar i realtid, och förväntar att kommunikation ska vara i realtid oavsett kanal och där mobilen är vårt nav.

Glöm Twitter, Facebook, och alla andra tjänster ett kort ögonblick och fokusera på vad det är du gör på Twitter, Facebook mm. Du konverserar och småpratar, kommenterar lite, delar med dig av din egna bilder, länkar, tankar, filmer osv. Men måste du göra det på Twitter, Facebook eller kan du göra det någon annan stans?

Om 1-3 år kommer det att vara helt andra internetbaserade tjänster vi använder, fast kanske på ett helt annat sätt och i en helt annan form. Det kommer att spegla den förändring som samhället går igenom just nu. Då kommer vi att skratta åt Twitter och undra vad vi egentligen gjorde där.

Det finns 2 st företag som jag tycker förstår och kan förutse detta.

Apple (ja, jag är ett Apple fan och en stor beundrare av Steve Jobs, men ändå: Vad Apple gjort och vad de gör är att de min sina produkter sätter standarden på vad som gäller och skapar ett behov vi fört inte trodde vi hade för att sedan fylla det, med produkter som t.ex. iPod och givetvis iPhone. Produkter som alla konkurrenter önskade att de var först med.

Google. Säg vad man vill om denna gigant men de vet vad de håller på med. Om du inte tror mig ska ni titta på presentationen av Google Wave. En produkt som jag tror kommer att vara produkten med stort P för alla som vill kommunicera på internet oavsett hur, var och när. Jag skulle vilja vara där nu.

Men hur man än vrider och vänder och hittar företag som kan och vill så är det tillbaka till en sak som det hela handlar om:

Konversationen

och vill ni veta vad? Den har alltid funnits där, bara det att nu har vi en enorm möjlighet att förvalta och förädla den på ett sätt som vi tidigare inte trodde var möjligt. Jag vill hemskt gärna vara med i just den konversationen, vill ni?