Facebook och gillatävlingar

Angry face Kauai, Hawaii

Det finns få saker som jag stör mig på mer just nu än alla dessa tävlingar på Facebook som bryter mot både Facebooks regler och den svenska lotterilagen. För att inte tala om god marknadsföringsed.  Och det debatteras hej vilt på diverse forum i branschen om var gränsen går för vad som är ok och vad som inte är ok. Men det finns jättebra inlägg man kan läsa vad man får göra och inte göra och om de regler för lotteri som finns. Och regler om vad som gäller på facebook. De finns även bra inlägg om företag som gör fel. Men ändå så fortsätter det.

Jag tror att majoriteten av dessa ”tävlingar” uppstår på grund av okunskap. I de flesta fall är det tävlingar som småföretagare ligger bakom, företag som inte har någon anställd marknadsförare eller kommunikatör utan där ägaren eller någon som egentligen har en annan uppgift på företaget även administrerar facebooksidan och då lägger upp dessa tävlingar. För att alla andra gör ju så. Och då måste det ju vara okej. Eller?

Men det blir som att pinka på sig.

Det blir varmt och skönt i början, men efter ett tag blir det bara obehagligt. Att alla andra gör det är aldrig en tillräckligt bra anledning. Så det går bort med en gång för mig. Jag kan förstå att som småföretagare är det oerhört lockande att kunna få en stor räckvidd och spridning av sitt varumärke för i princip inga pengar alls. Bara lägg upp en bild och ge något till en av dem som gillar din sida och delar din bild. Kanonbra. Låt oss titta lite närmare på vad det egentligen är som händer och hur det blir fel på alla sätt. Facebook använder sitt egna rankingsystem som kallas EdgeRank för att bestämma vad som syns i en enskild användares flöde. Om jag har 300 vänner och gillar 50 sidor så kommer jag inte att se allt som mina 300 vänner skriver och de 50 sidorna som jag giller i mitt flöde. Jag kommer i bästa fall att se ungefär vad 100 av mina vänner skriver och då inte allt utan förmodligen mestadels bilder och jag kommer kanske att se inlägg, också där mestadels bilder från i bästa fall ungefär 17 av de sidor som jag gillar. Allt baserat på EdgeRank för att hjälpa mig som användare att filtrera i mitt flöde och bara visa det som Facebook tolkar som relevant. Detta baserat enligt en formel som lyder:

{∑ ue we de}

∑ = Edge. Det objekt som publiceras på facebook. Status, inlägg, länk, bild, video, event, app osv.

ue = Affinity. Fritt tolkat, så innebär det tidigare interaktion av objekt (Edge) mellan avsändare och mottagare och gemensamma förbindelser.

we = Weight. Enkelt uttryckt egentligen vilken typ av objekt som publiceras och interageras med. Bilder till exempel har oftast högre ranking då vi oftare interagerar (gillar, kommenterar eller taggar) med bilder än med textinlägg.Alltså olika typer av objekt viktas, eller värderas, olika.

de = Time decay. Den variabel som är enklast att förstå sig på, men som i min tolkning också värderas minst. Det handlar om när i tid som objektet publiceras. Ju närmare i tid desto högre ranking, och ju längre tid som går desto längre rankas objektet.

Och det är här som min liknelse med att pinka på sig kommer in. Baserat på EdgeRank så innebär det att en tävling som oftast består av bilder (som har högre rankning) så kan den då synas i någon som gillat sidans flöde. Och om den här personen (Låt oss kalla personen för A) då går på betet och gillar och delar, så är det EdgeRank’en mellan den A och A’s vänner som gäller. Om A har 300 vänner varav 20 nästan alltid interagerar med A’s objekt så kommer alltså tävlingsbilden att synas i deras flöde. Och så är snöbollen i rullning. Nu börjar problemen för den som arrangerar tävlingen. Låt oss säga att sidan som arrangerar innan tävlingen hade 100 som gillar sidan. Då är konkurrensen om uppmärksamheten från dessa 100 st relativt låg och därför är EdgeRank ganska betydande, då Affinity i detta fallet kan vara högt. Vid en tävling som då genererar ett stort antal nya gillare ökar också konkurrensen om sidans EdgeRank och Affinity sjunker. OK, så med en tävling som lottar ut något för att man delar en bild kommer kanske ge, låt oss säga 900 nya gillare.  Vi går alltså från 100 till 1000 som gillar. Man kan se det lite som att om sidan har ett värde 100, och ju fler som vill ta del av detta värde, ju mindre del av värdet får var och en. Är det 100 som gillar skulle var och en av dem få Affinity värdet 1. Är det däremot 1000 som gillar så blir Affinity värdet 0,1. Vi vill alltså bara ha de som gillar sidan som verkligen gillar sidan för att inte skänka bort värde i onödan. de är initialt högt och we likaså då bilder generellt tenderar att få högre värde, men efter ett tag så sjunker de och så står vi där.

Och nu kommer nästa problem. Hur utser man en vinnare bland 900 st om man bara kan se max 500? Och om man använder facebook identiteter så är ju användarnamnet på facebook ju det ända du har. Inget riktigt namn, ingen epost adress, inget telefonnummer, inget mer alls. Om de inte har helt öppna profiler och du genom att klicka på deras profil läser dig till det. Men ska du göra det på 900 st har du ett heltidsarbete den närmaste månaden. Och hur rättvist är det egentligen då man som sidägare endast kan se de senaste 500 som gillar en sida eller ett inlägg eller de senaste 250 som delat. Är man bland de första så finns man i princip inte alls, för ni som sidägare kan inte se dem. Så rätt formulerat blir en sådan tävling (eller lotteri) att ”vi utser en vinnare från de 500 senaste som gillat vid en specifik tidpunkt.”

Men det största problemet är ändå urvattningen av ditt varumärke

Vi har alltså fått 900 st nya gillare som skiter ett stort stycke i mitt företag och vad jag gör men gärna vill ha den där prylen jag lottar ut. Den enda anledningen till att de någonsin skulle komma tillbaka till just din sida är om du lottar ut fler priser som de slipper betala för. Du har alltså betalat för en kund som inte köper en endaste sak av dig och förmodligen inte kommer att göra det heller. Det var väl inte så lyckat. Eller?

Hur löser vi det här?

Tyvärr uppfattas det som att Facebook lite väl lättvindigt låter detta fortsätta, men sanningen är nog den att det är nog svårare än vad man tror att få bukt med. Det finns redan inbyggda filter, som t.ex. ome ett objekt får onormalt mycket aktivitet på kort tid så kommer det att markeras som skräp av Facebook. Det plockas inte bort men det kommer inte att synas i flödet. Så är man för framgångsrik så kan man bli skräpmarkerad. Det andra är att om Facebook kommer på att en sida bryter mot promotional guidelines så raderas sidan, och det kan till och med bli så att den profil som äger sidan inte får lov att skapa nya sidor, eller till och med plockas bort. Att då komma tillbaka igen och bygga upp en ny närvaro på Facebook är kostsamt. Genom att vi som enskilda individer rapportera så fort vi ser en tävling som bryter mot reglerna så hjälper vi till och sanerar. Dels så markerar vi för sidägarna att de gör fel och dels så blir det en del av EdgeRank. Objekt som rapporteras förlorar värde. Det enda jag skulle önska vore att Facebook gjorde det enklare för oss att anmäla just överträdelse av promotional guidelines. I nuläget kan man ju bara anmäla som skräp, och i vissa fall (om det är sponsrade inlägg – ja det händer faktiskt) så kan man skriva varför man anmäler (eller i det fallet snarare gömmer). Det är en delikat balansgång för Facebook med detta, för det som Facebook på något sätt handlar om, och det som är ryggraden i hela plattformen är just att gilla, dela och kommentera varandra. Det är just det som gör Facebook, och att då komma med för många möjligheter att ta bort och rapportera kan medföra att felaktig hantering och att saker som är helt legala rapporteras och tas bort enbart för att någon inte tyckte likadant. Då blir Facebook ingen rolig plats att vara på.

Bild: CC Jared Wong via Flickr

Baksidan av Facebooks Graph Search

Graph Search

Som jag tidigare skrev så har jag ju fått access till Facebook’s nya Graph Search. Och idag fick jag den nya tidslinjen. Joho! Jag har testat runt lite med Graph Search som är Facebook’s nya och förbättrade sökfunktion, för den gamla var i princip värdelös.

Graph Search är snygg, snabb och intelligent. En farlig kombination, och du får förslag medan du skriver, indelat efter olika typer. T.ex om jag börjar skriva på Kajrup så får jag förslag på sidor med namnet Kajrup, personer med namnet Kajrup, och vid respektive förslag, den relation jag har till sökförslaget eller vilken typ av objekt det är (sida, app, plats osv). Jag kan sedan fortsätta min sökning och lägga till fler sökkriterier som då bildar en ”OCH” sökning, dvs jag kan söka på vänner som gillar sidan Kajrup OCH som bor i eller i närheten av Trelleborg. Helt plötsligt kan vi göra sökningar med större sammanhang och relationer mellan varandra. Härligt.

Men det finns en baksida på myntet. En funktion som jag saknar. Det går inte  att göra en fritextsökning. Jag kan alltså inte söka efter något som någon skrivit i ett inlägg. Det går att söka efter taggade personer och platser men inte i fritext.

Men är det verkligen ett problem? Ja, ett stort problem om du äger ett varumärke du vill ha koll på. Du kan alltså inte längre hitta omnämnanden av ditt varumärke om du inte har en sida som den som skriver om varumärket taggar varumärket i. Hängde ni med? Ett exempel: Eftersom det har blivit en del skriverier som ni säkert sett i mitt förra inlägg idag om Länsförsäkringar och deras  annonskampanj, ville jag så hur det har skrivits om det på Facebook. Som ägare av varumärket Länsförsäkring känns det som ett grundläggande behov. Jag försöker då i sökfältet skriva Länsförsäkringar, då det är det ordet jag vill söka efter. Det jag ser är då direkt förslag på sidor med ordet Länsförsäkringar och efter det grupper och platser med ordet länsförsäkringar och det sista alternativet är en webbsökning via Bing. Alltså det du kan söka efter vad jag har förstått är: sidor, platser, personer, grupper, bilder, filmer, intressen, spel, appar. Sedan kan man kombinera dessa hej vilt med ”och”. Tyvärr kan man inte i nuläget söka med ”eller” eller ”inte”. Det blir i Länsförsäkringar-fallet väldigt påtagligt då jag alltså inte kan hitta hur mycket, var och vem som skriver om Länsförsäkringar. Det verkar som att detta även har påverkat de API’er som erbjuds tredje part. T.ex. så får jag inte heller något resultat från facebook i Notified.

Som varumärkesägare är det oerhört frustrerande. Helt plötsligt blir jag bortkastad från de befintliga konversationerna och kan inte ta del av det som sägs. Jag kan inte ens hitta det. Hoppas innerligt att det verkligen inte är tänkt från Facebook sida att det ska vara så. För då är det många företag som kommer att stå helt i mörker och inte förstå vad som sker runt omkring.

Jag har provat att göra den här sökningen med Graph Search, Notified och Aitellu. Om någon har ett annat verktyg eller metod som fungerar, så får ni jättegärna höra av er.

Detta är ett inlägg i #Blogg100

Se upp för ruttna äpplen i korgen

iStock_000007178697Medium

Ingen har väl missat debatten om Länsförsäkringars annonskampanj. Eller, för att vara korrekt, Länsförsäkringar Uppsalas annonskampanj. Som tyvärr har fått hela Länsförsäkringar att framstå som en sexistisk och kvinnoförnedrande organisation. Det spelar ingen roll om kampanjen nu är borttagen och att Länsförsäkringar Uppsala på sin facebooksida ber om ursäkt. Det ruttna äpplet har redan smittat de andra äpplena.

Problemen i problemen

Det stora problemet för varumärket Länsförsäkringar ligger här i att Länsförsäkringar är 23 stycken enskilda bolag som samverkar genom ett gemensamt varumärke i form av Länsförsäkringar AB. All kundkontakt och därför också alla kommunikation riktat mot de samma ansvarar respektive bolag för. Så i det här fallet har alltså Länsförsäkringar Uppsala ansvaret för den kommunikation som sker mot kund i deras upptagningsområde. De har alltså tagit fram ett koncept tillsammans med sin byrå (i detta fallet NPP Reklambyrå). Klantigt gjort av reklambyrån, men även av ansvarig på Länsförsäkringar Uppsala som godkänt och köpt kampanjen. Det vi skulle kunna kalla ”en olycklig kombination”. Det är inte bara LF Uppsala som nu hamnar i blåsväder utan kommentarer och reaktioner haglar in till alla 23 bolag. För detta är det stora problemet. Den vanliga konsumenten ser det inte som 23 enskilt agerande bolag utan det är ett och samma. För konsumenten är Länsförsäkringar alltid Länsförsäkringar oavsett om de finns i Uppsala, Stockholm, Göteborg, Skåne eller någon annanstans. Varumärket och avsändaren är alltid Länsförsäkringar, och då måste man vårda det extra noga, för om någon gång så äger du verkligen inte ditt eget varumärke.

Hur påverkar detta de andra 22 bolagen inom Länsförsäkringar? Ja, Länsförsäkringar själva påstår att det inte påverkar nämnvärt men jag är av en annan uppfattning. Varumärket Länsförsäkringar som varumärke har blivit påverkat, nu får de lokala bolagen arbeta hårdare för arbeta upp sitt förtroende igen. Ett förtroende som raserats eller i fall förminskats av ett ruttet äpple. Än så länge så är det bara på Länsförsäkringar Uppsala’s hemsida och facebooksida som en ursäkt är publicerad, så för mig i Skåne får jag inte ta del av ursäkten. Vilket skulle kunna uppfattas som arrogant och bagatelliserande av hela fadäsen. Informationen och ursäkten bör publiceras på alla de lokala bolagens webbplatser, och då även i de lokala bolagens tjänster på sociala medier.

Det finns en positiv sak i det hela dock. Det är att via sociala medier så blev det snabbt uppmärksammat, inte bara för andra konsumenter och media utan även för Länsförsäkringar. Hade aldrig Sophie Winberg Tyrfelt tagit den där bilden som Genusfotografen lagt upp på sin blogg som sedan spridits vidare via Facebook, Twitter och andra sociala medier så hade förmodligen kampanjen fortfarande rullat och gjort ännu mer skada eftersom kritiken inte hade setts av Länsförsäkringar. Kritiken hade varit den samma, tro mig, men Länsförsäkringar hade inte fått ta del av den på samma sätt. Man hade pratat om Länsförsäkringar inte med dem.

Så, om du inte äger ditt varumärke (vilket ingen egentligen gör idag), tänk på hur ägarna reagerar på det du säger, gör och agerar i varumärkets namn.

Detta är ett inlägg i #Blogg100  

Kvantitet är inte bättre än kvalitet

I mitt arbete som internetstrateg, social media coach och föreläsare hör jag ganska ofta om företag som försöker sälja sina ”jag kan se till att ni får [stoppa in valfri väl tilltagen siffra tagen rakt i luften utan relevans här] gillare på en vecka till er facebook sida”. Och tyvärr hör jag även om alla de gånger som de faktiskt lyckas med sina säljknep. Det gör mig lika arg och besviken varje gång. Arg på de lycksökare som skor sig på osäkerheten och okunskapen om sociala medier som många företag har. Men också arg på företagen som går på det, för var är skillnaden i målgrupp på facebook jämfört andra medier? För inte köper du mediautrymme hej vilt i alla andra kanaler utan att tänka på vem som är målgrupp? Varför då göra det på facebook.

A lot of stones

Bild: Kieran Harte

Nej, det enda du uppnår är en kostnad för att locka till dig ”gratisätare”. Oftast är kampanjer av detta slaget av karaktären ”Gilla vår bild, eller inlägg och du får chansen att vinna XXX eller ZZZ”. Redan där har man brytit mot Facebook’s villkor och riskeras att stängas av. Men OK, låt oss ponera att det glider mellan fingrarna hos Facebook, och du lyckas på kort tid skaffa ett stort antal gillare som alla hoppas kunna vinna något. Och sen då? Kommer de tillbaka igen? Får du tillbaka något av dessa användare?  I en värld med ett överflöd av information måste vara smartare än så. Vi som användare/mottagare stänger hellre av när vi får för mycket information än att analysera och filtrera. Våra filter är för dåliga. Då måste vi som marknadsförare hjälpa till och minimera bruset.

Jag är av åsikten att antalet ”Gillare” är orelevant och inte värt många ören, däremot antalet som ”pratar om”, det är de som faktiskt interagerar genom att dela, kommentera eller skriva om sidan. Och förhållandet ”de som pratar” är minst 10% av antalet ”Gillare” så är ni på rätt väg. Fokusera sedan på konvertera de övriga 90% av ”Gillarna” att också de ”Prata om er”.

Bara ett litet tips från Leif Kajrup, internetstrateg, social media coach och föreläsare på Kajrup communication och Social Media Coach.

E-post generationen mot SMS-generationen

CC: ALERAI

I torsdags var det Social Media Club Skåne lunch på Minc i Malmö. Ämnet för dagen var Malmö Stad’s förhållande till sociala medier då Klas Andersson, Press- och mediaansvarig kom och berättade. På plats var även Susanne Nilsson från Trelleborgs Kommun så att vi direkt kunde göra jämförelse mellan de två kommunerna. Skillnaderna och likheterna fanns, men man får inte glömma att det är stor skillnad mellan de båda kommunerna. Detta vara säsongens och årets sista Social Media Club Skåne, om jag inte orkar och hinner arrangera en jullunch i december. Vi får se. Om någon är sugen att hjälpa till så hör gärna av er till mig.

Men, som en del av diskussionerna, som egentligen började i ett möte med Serviceförvaltningen så pratade jag om att vårt beteende och vårt förhållande till sociala medier i mångt och mycket är en generationsfråga. Den nya yngre generationer har simultankapacitetsförmåga som de flesta i min generation skulle ge en arm för. De förväntar sig att saker och ting händer nu och gör det inte det så är det glömt eller inte viktigt.

För att illustrera detta valde jag att prata om e-post generationen kontra sms-generationen. Jag tillhör e-post generation som använder e-post flitigt. Ett e-post meddelande kan mycket väl ligga oläst i inboxen ett antal dagar och om man inte svarar inom en vecka så är det inget konstigt med det (i det flesta fall). Och det lustiga med det är att det faktiskt är okej. SMS-generationen däremot, kommunicerar med korta, kärnfyllda meddelanden där man förväntar sig svar inom 10 minuter. Problemet uppstår när de 2 generationerna möts och det förväntas svar inom 10 minuter via e-post. Jag tror att vi i e-post generationen, om vi nu ska fortsätta skicka e-post meddelanden till varandra, måste lära oss att svara direkt. För det förväntas av oss. Däremot behöver vi inte ha färdiga svar, oftast räcker det bara att man bekräftar att man tagit emot meddelandet och att man återkommer. Men livstecknet krävs, annars riskerar vi att diskussionen tar fart någon annanstans.

Vad tror ni? Har jag fel i min betraktelse, eller är mina tankar helt fel och uppåt väggarna?

Nu tar vi hål på myten en gång för alla

Detta är mitt bidrag till SSWC-boken. Ett alldeles utmärkt initiativ som tagits av Mattias BoströmPiratförlaget.

Om man tar 400 sociala webb-nördar och sätter dem på en ö i Blekinge skärgård över en helg. Kommer de att prata med varandra eller kommer de bara att twittra och facebook’a till varandra via iPad eller mobil? När jag berättar för kollegor, vänner och familj att jag ska åka på hajk med 400 sociala webb-nördar tittar de lite konstigt på mig och frågar: ”Varför det?”

För att förstå får jag nog berätta lite om mig själv först: jag är en teknikfreak och framför allt ett Apple-fan. Jag har förmodligen haft, eller har någon av alla Apple produkterna från Mac+ till iPad. Jag vet hur man gör en hemsida och kan knacka lite html och css, men där går gränsen. Så epitetet nörd är jag van vid. Däremot så är mitt jobb att guida företag och organisationer rätt i den digitala media djungeln, hur man kommunicerar på nätet, med vem, varför och hur. Det är vad jag jobbar med, alltså reklam, eller marknadsföring, eller kommunikation i ett nytt medialandskap med nya konsumtionsbeteenden.

Så, en som arbetar med kommunikation, varför ska jag på en webb-nörd camp?  Jo, just därför! För det är där vi kommunicerar idag. Både medvetet och framför allt omedvetet. Allt vi gör i dag lämnar spår, när vi skickar en kul bild via mailen, till våra bankärenden i internetbanken. I alla våra aktiviteter som vi gör på nätet, och det kan vara på datorn, mobilen eller någon annan mobil enhet (läs iPad) är vi sociala. Vi ger och tar och vi byter information, intryck och känslor mellan oss. Vi tar det för givet att när vi sms’ar någon så läses det så som vi vill att det ska uppfattas för att när vi sms’ar så gör vi det till någon vi vet vem mottagaren är. Men vad händer när vi inte känner mottagaren? Hur uppfattas våra intentioner med kommunikationen då? Var går gränsen för vad som är ok och vad som är fel, och kanske direkt kränkande. Hur kan vi genom en enkel kommentar påverka en hel målgrupp att byta varumärke inom en viss produktgrupp? Det är sådana frågor jag arbetar med och det är på event som Sweden Social Web Camp som man kan få svar och insikt i dessa frågor. Det är inte 400 webb-nördar som träffas en helg, jag skulle vilja påstå att det är de vassaste hjärnorna i mänskligt beteende som träffas. 400 människor som vet att allt vi gör på nätet påverkar.

För att ytterligare förstärka och en gång för alla ta hål på myten om att sociala webben-nördar är en samling människor som bara kan kommunicera med mobilen eller via twitter och facebook. Så här ligger det egentligen till:

Jag var på Sweden Social Web Camp 2009 på liten ö i blekinge skärgård som heter Tjärö (känner ni igen det). Vi var 280 sociala webben-nördar som samlades en hel helg. De flesta av oss hade aldrig träffat varandra tidigare mer än via twitter, facebook och jaiku. Vad hände? Var man en vände sig började man prata med någon som ”kände”. Jag kunde direkt prata avslappnat med nästan alla jag såg därför att vi ”kände” varandra. Vi följer varandra i olika sociala nätverk därför att vi delar värderingar, och därigenom har man fått en ganska klar bild av personerna bakom de konstiga nanmen som t.ex. @moonhouse, @mymlan, @dojan, @jonkpiratboy, @mamilldo, @agaton @doktorspinn. Vi hade lärt känna varandra innan, så även om vi aldrig hade träffats så visste vi precis vilka vi var, vilket gjorde att samtalen blev mer avslappnade, och framför allt konkreta när det behövdes. Jag har aldrig tidigare upplevt något liknande och jag tycker det belyser vad den sociala webben egentligen handlar om, att riva murar och skapa gemenskap och delaktighet.

Och det är därför jag åker till Sweden Social Web Camp i år igen, och om det arrangeras fler gånger efter det, förmodligen då också. Känslan av att vara en del av en gemenskap som gör skillnad och som kan påverka. Det är häftigt. Gör det mig till en sociala webben-nörd? Då är jag stolt över det!

Nedräkningen har börjat

Snart, mycket snart, om ungefär en månad, är det åter igen dags att bege sig till den blekingska skärgården och den idylliska lilla än Tjärö för att tillsammans med 400 andra sociala media nördar tillbringa en hel helg med att träffas, diskutera och framför allt inspireras med Sweden Social Web Camp 2010.

Jag hade förmånen att vara med redan förra året och ångrar inte en sekund. Men det innebär också att förväntningarna för i år är skyhöga. Går det att toppa succén, som det faktiskt var, i år eller kommer det att falla platt?

Jag tror på det förstnämnda av en enkel anledning, unconference. Vi är 400 personer som kommer dit, och det är vi, och inga andra som sätter programmet. Vi skapar hela helgen själva, för oss själva. Och det som är oerhört fascinerande, är att med den typen av människor som kommer hit, fungerar det alldeles utmärkt. Men i andra sammanhang med andra människor är det fullständigt förödande.

Det enda bekymret jag har och känner just nu, är om jag själv ska hålla en session. Vad tycker ni? Vad skulle det då vara om? Kommentera gärna.

Det har varit lite tyst om Reklam2

…och det ber jag om ursäkt för. Anledningen är enkel. Jag har för mycket att göra.

Jag har nyligen börjat arbeta för The Concept Factory, en kommunikationsbyrå i Malmö, samtidigt som jag föreläser och håller seminarium med mitt egna bolag Kajrup communcation och anordnar Social Media Club Skåne luncher, och då räcker inte tiden till för att även hålla den här bloggen uppdaterad. Det påverkar även min privata blogg liffeman.wordpress.com företagsbloggen på kajrup.se och min medverkan på Mindpark bloggen.

Men det ska bli ändring. Just nu är det hektiskt period och så brukar det vara i reklambranschen. Våren, fram till semestern brukar vara den period vi har som mest att göra och i år är det definitivt inget undantag. Vi (The Concept Factory) har massor att göra, och det är roliga projekt. Bland annat vårt senaste projekt för MFF – Bli en i laget.

Men snart kommer sommaren, och då ska jag ta tag i bloggandet igen, jag lovar.

Har vi tur kanske jag hinner skriva ett och annat inlägg innan dess 😉

Det händer mycket nu, och mer är på gång

Ingen har väl missat att Google släppt Google Buzz. Som en gammal Jaiku-fantast är jag givetvis överlycklig över Buzz och ser direkt likheterna med Jaiku’s storhetstid. Självklart får ni lov att följa mig på genom att gå till min Google profil.

Eftersom jag just nu har väldigt mycket att göra och tyvärr så räcker inte tiden riktigt till att uppdatera bloggen, så får jag återkomma med lite mer information och lite betyg vid ett senare tillfälle. Jag har även lite andra tankar på gång som jag vill skriva om, och som kommer att publiceras här inom kort hoppas jag och då handlar det om bl.a. följande ämnen:

  • Positioneringstjänster och affärsnytta (T.ex. Foursquare och Gowalla, men utifrån hur kan man som företag utnyttja dessa tjänster för marknadsföring?)
  • Mina fyra teser om framtiden (Uppkopplat, Tillgänglighet, Realtid och Mobil)
  • Sanningen till vilket pris? Om det är ok att ”ljuga” på den sociala webben i marknadsföringssyfte.
  • iPad en flipp eller flopp?

Så ha tålamod, snart kommer det. Är det något annat som ni vill att jag ska skriva om så säg gärna till.

Reblog this post [with Zemanta]