Reklam 2.0 och sociala medier

Posted on 27 april, 2009 by liffeman

Är Reklam 2.0 samma sak som sociala medier, eller vad är det för skillnad? Är det bara 2 olika benämningar på samma fenomen?

Absolut inte! Nu kommer jag att använda 2 st benämningar om jag egentligen inte tycker om men som jag själv valt att använda i brist på annat och/eller bättre.

Reklam 2.0 är inte samma sak som sociala medier.

Det går inte ens att jämföra, men har ändå många beröringspunkter. För att göra det kort: Reklam 2.0 är ett förhållningssätt till reklam och marknadsföring medan sociala medier är flera kanaler och tjänster som används inom reklam 2.0. Blev det tydligare?

Ok, vi backar bandet lite: först måste vi definiera vad reklam är?

Reklam är skapande och spridande av information som har till syfte att lysa upp och skapa uppmärksamhet runt idéer, varor och tjänster, samt påverka och ändra människors åsikter, värderingar eller handlingar, i första hand konsumtionsbeteende. Oftast är avsändaren ett företag, och mottagaren en konsument. Konsumenten kan vara en enskild person eller ett annat företag.

Avsikten med reklam är ofta att marknadsföra ett företags produkter eller tjänster med slutmålet att öka försäljningen av dessa, och därmed öka företagets inkomster.

Reklamen är nära besläktad med propaganda och i vissa länder använder man det sistnämnda som beteckning för båda.

Källa: http://sv.wikipedia.org/wiki/Reklam

Den traditionella definitionen av reklam är oftast en 1-vägs kommunikation och bygger sällan eller aldrig på interaktion med slutkonsumenten. I och för sig är en stor del reklam också av varumärkes vård eller image-relaterad och där det handlar om att skapa ett medvetande och erinran om ett varumärke hos konsumenten. Typiska ”traditionella” kanaler är oftast annonsering (dagspress/fackpress), TV, Radio, DM/DR med mera, dvs köpt medieutrymme. Oftast brukar man också slänga in lite internet på ett hörn (och då menar man oftast annonsering på internet i form av banners eller kanske även kampanjsidor på nätet, s.k. mikrosajter). Enligt IRM investerades det nästan 65 miljarder kronor i marknadskommunikation 2008.

Stora reklamkakan 2008

Men detta är inte hela bilden av reklam. Vad diagrammet ovan visar är att 18,9% (12 264 Mkr) av den total investeringen är produktionskostnader och de resterande 81,1 % är mediainvesteringar (32 403 Mkr) och övriga investeringar* (29 094 Mkr). Här saknas en dimension och det är ROI och ROE. Att investera 2 miljoner i dagspress kan aldrig jämföras med 2 miljoner i internet. Och att samla internet i en post är som att slå ihop dagspress, gratisdistribuerade tidningar, Tidskrifter, Bilagor, Kataloger och Direktreklam i en post och kalla det för print. Vad detta diagram visar är enbart mediainköp och till viss del fördelningen där emellan.

Men det investeras massor i idéer och s.k. icke köpt media också. Och det är här Reklam 2.0 och sociala medier kommer in.

*övriga investeringar = Butikspromotion, Event, Mässor, Presentreklam och spronsring

Reklam 2.0 vänder på steken

Med reklam 2.0 har förflyttas makten över varumärket från företaget (och/eller reklambyrån) till konsumenten.

Reklam 2.0 är ett nytt begrepp inom digital marknadsföring. Reklam 2.0 är tänkt att förklara förändringarna inom marknadsföringsbranchen i och med Internet och sociala mediers intåg.Begreppet Reklam 2.0 lånar versionsmetaforen från uttrycket Web 2.0 för att skildra förändringen inom reklambranschen, där alltmer av marknadsföringen görs på Internet eftersom traditionella medier tappar både tittare och läsare, men också relevans.

Under det senaste året har begreppet Reklam 2.0 dykt upp som ett nytt Buzzword inom den digitala marknadsföringen. Uttrycket Reklam 2.0 verkar dyka upp första gången under 2006, både i Sverige och USA.…

Källa: http://sv.wikipedia.org/wiki/Reklam_2.0

M.a.o. reklam 2.0 är användargenererad reklam. Mottagaren av reklamen är aktiv och engagerad. Konsumenterna blir till viss del producenter genom kanaler som YouTube, FaceBook mm och dikterar vilkoren för reklamen. Konsumeneterna blir mer kritiska och väljer mycket hårdare vad man låter sig bli påverkad av. Detta ställer betydlig högre krav på att reklamen blir trovärdig och personlig.

Sociala medier är ett hjälpmedel för att reklam 2.0 ska lyckas.

Det finns flera stora utmaningar med reklam 2.0, där en är att nå ut i det inferno av information och kommunkationsbrus som råder idag. Och att nå rätt personer vid rätt tillfälle. För det är något som är oerhört viktigt: Reklam 2.0 sker i realtid. Det är inte en annons i söndagens tidning, eller 15 sek i TV4 lördag kväll kl. 20. Det är här och nu, genom sociala medier: Ett meddelande på Twitter, en fråga på jaiku, en ögonblicksbild på Flickr, en kommentar på FaceBook, en händelse fångad på film med Bambuser. Det sker nu och det sker mellan individer. Och vi har än så länge bara sett början. För att den stora massan som konsumerar och bestämmer om vår reklam idag är 80- och 90 talister. De som är födda med att ständigt vara uppkopplad med flera enheter samtidigt och delta i flera konversationer på samma gång. Reklam 2.0 är allstå konversationen mellan individer och sociala medier är verktygen/hjälpmedlet för att lyckas. Vi har bara ett val:

delta i konversationen eller stå utanför i kylan och försök läsa på läpparna…

Reklam 2.0 är inte Flash

Posted on 23 april, 2009 by liffeman

Denna artikel har legat och grott ett tag, och kom till i och med jag såg inbjudan till detta eventet. De har fullständigt missat vad det handlar om.

Det är är 2009 och fler av oss digitala imigranter (jag ser mig själv som en sådan) lever ett liv med ständig uppkoppling och mer mobilt än tidigare se mitt tidigare inlägg här. Varför envisas ändå företag med att göra flashbaserade webbplatser?

Innehåll är det vi är ute efter – inte ytan. Och snart kommer det inte att spela någon roll då vi kommer att suga till oss innehåll i våra egna miljöer med RSS‘er, API‘er och mashups.

Men om man måste ha en flashsida, se då till att du har en ”vanlig” variant för alla oss iPhone-användare eller ännu bättre, ta budgeten du tänkte lägga på flashutvecklingen och lägg det på integrering med sociala plattformar och närvaro och en iPhone variant.

Och framför allt, ett seminarium som handlar om framtidens kanaler begår tjänstefel när man gör inbjudan helt i flash. Vad tänkte man på då?

Jag vägrar ge mig!

Posted on 30 mars, 2009 by liffeman

Häromdagen blev det officiellt: Niclas Strandh a.k.a deeped lämnar reklambyrån som han varit delägare i och startar en ny verksamheten. Inom digital PR. Det känns som om detta är ett tecken: Reklambyråerna har svårt att hänga med på vad som händer inom sociala medier, och framför allt så har man stora problem med trovärdigheten.

Många byråer har inte insett att vi som konsumenter har ett förändrat beteende och rör och verkar i andra kanaler idag som inte var tillgänglig för bara något år sedan. Bara en sådan sak som att Twitter ökat med 1382 procent på 1 år borde vara ett bevis på att kunderna lyssnar i andra kanaler. FaceBook har idag 175 miljoner aktiva användare, varav 70% är utanför USA, enligt deras egen statistik. Just nu ser det ut som om PR-byråer och entreprenörer och visionärer som Niclas Strandh är de som fattat galoppen och som just nu har mycket att göra, för företagen är intresserade och vill veta mer, och vill ha en dialog med sina kunder.

Jag jobbar med reklam, och jag vill också ha en dialog med mina kunder. Mina kunder är min största insiprationskälla och framför allt de som sporrar mig att alltid försöka ligga i framkant och veta lite mer än dem om vad som r bäst för dem. Alltså måste jag veta hur sociala mediera fungerar, hur det påverkar mina kunders verksamheter och hur de kan vara aktiva och vara med och lyssna, konversera och vara delaktiga i konversationen. Allt detta måste jag veta, och detta måste jag presentera för mina kunder, för det är det som en reklambyrå ska göra: ge kunden de bästa tänkbara förutsättningarna för att nå ut med sitt budskap och skapa affärer.

Eller har jag fel?

Vem äger kommunikationsprojekten?

Posted on 16 mars, 2009 by liffeman

Jag blir så trött på allt tjat, gnabb och revir pikande mellan reklambyråer, PR-byråer och kommunikationsbyråer. Jag har en bakgrund från en av de stora internationella kommunkationsnätverken, och vi hade väldigt lite samarbete med PR-byråerna i vår familj. Tyvärr, måste jag säga. Och det beror inte på att det var brist på gemensamma projekt utan snarare på att vi inte kunde komma överens om vem som ägde projektet. Känner ni igen det?

Fredrik Stenbeck har precis skrivit en intressant artikel i ämnet här, och det mest intressanta tycker jag är hans syn på frågan som en som kommer utifrån. Vi som lever och lär i branschen har länge gått och tyckkt att vi (läs i reklambranschen) är de som verkligen förstår sig på kommunikation och varumärken, medan PR-byråerna oftast gör det samma. Det är dags att vakna nu!

Ingen av branscherna äger projektet! Vårt samhälle ser inte längre ut som det gjorde när det var naturligt (om det någonsin var det) med en indelning mellan reklam- och PR-byråer. Då det även var natruligt med DM-byråern, event-byråer, Action Marketing byråer, Sales Promotion byråre osv, osv. Idag är gränserna extermt luddiga och disciplinerna måste lära sig att interagera och samarbeta mellan varandra. Huvudargumentet är framför allt – vi har en ”ny” målgrupp som vi allt för ofta tar för lätt på. 90-talisterna. Dessa köpstarka människor som tar allt för givet och som ser igenom taffliga försök till övertalning och åverkan utan substans och trovärdighet. Dessa människor som föds med simultanskapacitet som min generation bara kan drömma om. Det är dessa vi ska kommunicera med. Och framför allt det är dessa människor som väldigt snart ska köpa våra tjänster. Hur ska vi kunna vara trovärdiga och övertyga dessa ”kunder” när få av oss klarar av att kommunicera med dem idag? Då måste vi samarbeta och plocka russinen ur kakan.

Jag tror på noderna och nätverken. Vi plockar ihop den komptetens vi behöver vid ett specifikt tillfälle. En PR-konsult, en AD, en webb-utvecklare, en varumärkesstrateg, en journalist m.m.

Alltså: det är nte vi (reklambyrån) somäger projektet, det är behovet som äger projektet, och kunden äger behovet. Välkommen till Reklam 2.0 och det nya kommunkationslandskapet.

[tags]reklambranschen, reklambyråer, PR, Kommunikation[/tags]

Mina 3 ord för 2009

Posted on 2 januari, 2009 by liffeman

Via Niclas “Deeped” Strandh fick jag nys på Chris Brogan och hans alldeles lysande blogginlägg vad gäller nyårslöfte. Your 3 Goals for 2009 | chrisbrogan.com. Så jag tänkte: varför inte? Här är mina 3 ord för 2009:

Nyfiken – Envis – Naiv

Nyfiken

Jag lovar att under 2009 vara nyfiken på allt nytt som händer inom reklam-, media- och pr-branschen. Under den senaste tiden har det fullständigt exploderat med tjänster online och jag är övertygad om att dt påverkar oss konsument i vårt förhållningssätt till varumärken, företag och produkter. Jag ska under 2009 vara oerhört nyfiken på hur det förändrar oss och vilka tjänster och verktyg som fungerar bra i vissa lägen och vilka som fungera i andra lägen. Jag ska vara nyfiken på vad andra säger (de som kan), för jag vill lära mig mer.

Envis

Jag startade denna blogg efter att ha funderat länge och väl på hur jag uppfattar reklambranschen efter 15 år i branschen. Jag upptäckte att jag ibland kunde skämmas över att vara i denna oerhört traditionella bransch. Jag ville skapa en debatt om och väcka frågan om hur vi ska utveckla branschen vidare. Jag står envist kvar vid mina värderingar – vi står inför reklam 2.0 den nya tidens reklam marknad där konsumenten har makten. Jag kommer envist att fortsätta tro och skriva om detta tills dess att någon kan bevisa att jag har fel.

Naiv

Jag märker redan nu och har under hösten haft en i princip fulltecknad kalender, och om det är det som kännetecknas av en lågkonjuktur så har jag definitivt inget emot det. Jag kommer förmodligen att vara lika naiv under 2009 och tro att lågkonjukturen kommer inte att drabba mig, jag har ju massor att göra. Och jag tror faktiskt (ärligt talat) att jag kommer fortsätta att ha massor att göra under 2009.

Det var mina 3 ord som jag hoppas kunna följa under detta 2009 som jag ser fram emot och som jag tror kommer att ge mig oerhört mycket liksom det gångna året har.

Kom igen nu, vilka är era 3 ord?
[tags] Social media, reklam 2.0, reklambranschen, evolution, revolution [/tags]

Jag är med i Resumé

Posted on 29 november, 2008 by liffeman

Resumé har börjat med Twingly-länkar i och med det svarade jag på några frågor i egenskap av bloggare om reklambranschen. Absolut inget revoultionerande i sig, men kul. Läs hela intervjun i Resumé här.

Är jag naiv?

Posted on 4 november, 2008 by liffeman

Alla som känner mig vet vad jag tycker och tänker om den bransch som jag själv verkar i (Reklambranschen). Och tydligt blir det när man läser diskussionen på Jaiku om när Annika Lidne, som arrangerar Disruptive Media, skickade ut e-post till relevanta företag som borde vara intresserade av att närvara. Vad hände? En arg reklamare ringde upp och jämställde hennes epost-utskick med viagra-spam. Jag har själv råkat ut för liknande, där egentligen begreppet ”sociala medier” fungerar som en stor gigantisk röd tryckknapp – så fort det nämns drar man öronen åt sig och fnyser och tycker att det är allmänt trams, eller att det är något som är nytt men inte viktigt ännu.

Bullshit! Sociala media is the shit! Jag har försökt följa utvecklingen av det vi kallar sociala medier. Det första som slår mig är att man oftast behöver förklara vad det är, och även till reklambyrårer.

Jag: Jag jobbar med reklam och kommunikation, bland annat i sociala medier.

Annan: Jaha, vad är det?

Jag: Har du hört talas om Facebook, LinkedIn, YouTube?

Annan: Ja, men självklart!

Jag: Chattar du?

Annan: Jag har ett MSN-konto jag använder ibland. Och ett Skype-konto.

Jag: Läser du bloggar?

Annan: Det händer lite då och då (om jag förstått vad en blogg är)

Jag: Då så. Det är sociala medier

Annan: Jaha…

Känner ni igen er? Vi, som kunder eller konsumenter, är ständigt med bland de sociala medierna, mer eller mindre medvetet. Jag har valt att vara någorlunda aktivt (även om det vara mindre den senaste tiden) genom att vara närvarande på t.ex. jaiku, facebook, 12seconds.tv, bambuser, brightkite m.m. Andra är närvarande utan att veta om det genom att ”googla” på en produkt och få fram en träfflista som, förutom produktägaren, innehåller en majoritet av jämförelsetjänster (så som pricerunner, priskoll mm) och bloggar, forum mm. Genom att välja någon av de alternativ så har man tagit steget in i det sociala mediet, mer eller mindre medvetet och mer eller mindre aktivt. Och handen på hjärtat – vid en sådan sökning vad väljer ni då att klicka på?

Tillbaka till där vi började. Vad händer då med alla dessa konservativa reklambyråer som inte tror att ”sociala medier” är något att sats på, som inte inser att kundens makt är så stor att de skiter i glassiga annonser och TV-spotar och hellre ”googlar” eller chattar eller bloggar om produkter, företag och varumärken. En klok man (Marty Neumeier), skrev i boken ”The Brand Gap” om vad varumärket står för:

Det är inte vad du (företaget, reklambyrån) säger att det är…

…det är vad de (kunderna) säger att det är

När ska reklambyråerna inse att sociala medier måste ingå i marknadsföringsmixen, på samma sätt som t.ex TV en gång blev en naturlig kanal, men som nu får en annan roll, eller som utomhustavlor, radio, dagspress annonsering mm. Jag tror, och detta är högst personligt, att de reklambyrårer som inte börjar ta sociala medier på allvar och framför allt börjar lära sig hur det påverkar kunder och konsumenter kommer att börja tappa mark. De blir inte längre trovärdiga, när omgivningen börjar komma ikapp. Och de reklambyråer som tror att sociala medier är något som andra kan syssla med, så som PR-byråer, webb-byråer eller liknande har inte fattat någonting.

Jag har försökt pejla läget på marknaden och de är beklämmande få reklambyråer eller för den delen reklamare över huvudtaget som klarar av att erbjuda vettiga lösningar som även innefattar sociala medier. Och det är viktigt att förstå:

Det är inte antingen eller…!

[tags] kommunikation, sociala medier, reklambranschen, reklambyråer, reklam 2.0 [/tags]

Den eviga kampen om varumärket

Posted on 30 september, 2008 by liffeman

Läste en aritkel härom dagen som handlade om varumärken och positionering: Går det att göra bra reklam för ett dåligt positionerat varumärke? « Reklambloggen

Mitt spontana svar på det inlägget måste vara Nej. Det går inte att göra reklam för ett dåligt positionerat varumärke. Du kan möjligtvis informera kunder, allmänhet eller vad det nu må vara, men reklam är det inte. Jag kan sträcka mig till att man kan kommunicera men inte längre än så. Men oftast är det inte heller det då det oftast lämnar betraktaren helt oberörd.

Men varför kan det inte vara reklam?

Jo, för att reklam har ett syfte och det är att stärka kundens varumärke för att generera merförsäljning (väldigt kortfattad definition, men ni fattat huvudpoängen?). En längre definition kan man hitta på wikipedia. Om ett varumärke är fel positionerad eller för den delen saknar position så kan resultatet bli det motsatta eller mest troligt helt bortkastad.

I princip de flesta reklambyråer har någon typ av metod/verktyg för att hjälpa kunder med varumärket och dess positionering (när jag jobbade på Grey hette det verktyget Brand Character™ som även kunde kompletterades med Brand Spirit™). De flesta av dessa verktyg är jättebra, MEN, oftast är det 2 stora hinder som uppstår:

Det är väldigt få på byrån som faktiskt vet hur man skall använda verktygen och därför får man inte önskad effekt.
Kunderna förstår inte varför man behöver hjälp och anser att deras varumärke mår bra precis som det är.

Nu kommer jag även med en dåres envishet att hävda att i den nya Reklam 2.0 marknaden så blir det ännu viktigare med varumärkespositionering än det någonsin tidigare varit. Och det helt enkelt för att konsumenterna och kunderna bestämmer vad varumärket skall stå för, men företagen måste få ut sitt varumärke till rätt människor. Detta är en utmaning som oftast i reklam 1.0 världen skett med demografiksa målgruppsanalyser med indelning efter ålder, kön, sammhällsklass, inkomst osv. Men den indelningen håller inte hela vägen. Den är fortfarande alldeles för vid och ibland missvisande. Vi måste veta hur kunderna tänker. Vi måste förstå deras beteende. Varför är ”NN” intresserad av just det varumärket? Är det för att han/hon kan identifiera sig med varumärket eller har någon rekommenderat det för honom, om det är så i vilket sammanhang fick han rekommendationen och varför? Mer intressanta artiklar och information om psykografiska målgruppsanalyser kan man hitta här.

Ett boktips som jag kan rekommendera angående den eviga kampen om varumärket är ”The Brand Gap” av Marty Neumeier. Den går att köpa här. Det jag framför allt tagit med mig från den boken som borde vara det absolut grundläggande inom reklam och marknadsföring är följande 3 frågor som alla företag måste ställa sig:

Vem är du?
Vad gör du?
Varför gör det en skillnad?

Kan du svara på de frågorna?

[tags] positionering, reklam, reklam 2.0, varumärke [/tags]

Reklam2

Tankar, idéer och länkar om reklam och kommunikation

Category Archives: Reklam

Reklam 2.0 är inte Flash

Vem äger kommunikationsprojekten?

Jag är med i Resumé

Den eviga kampen om varumärket

Men varför kan det inte vara reklam?