Jag tyckte spontant med en gång att, ja, han har ju helt rätt i det han säger utom en sak. Ansvaret för varumärket kan inte läggas på en HR avdelning. Lika lite som det kan läggas på en marknadsavdelning som inte har en plats i företagets ledning eller styrelse, eller på försäljningsavdelningen. Ansvaret för varumärket ligger hos de anställda oavsett vilken position eller roll de har. Okej, så delvis har han rätt, Göran, att HR har ett större ansvar i varumärket än tidigare, men då det handlar det mer om employer branding och att hitta ”rätt” personal.

Det första företagen måste inse är att kontrollen över varumärket inte kan styras av ett strategidokument baserat på interna analyser och workshops. Man måste lyssna på kunderna, leverantörerna och allmänheten. Det är de som formar varumärket. Du som företag har bara rätten att förvalta det. Nästa steg är att inse, precis som Göran, säger att det är individer som konverserar, inte företag. Men att individerna har en roll på företaget.

Jag har varit inne på detta tidigare i ett antal poster och ett av de stora problem är att marknadsföring och kommunikation inte är något som man ser tillräckligt allvarligt på inom företagen. Det resulterar oftast i att antingen så hamnar ansvaret hos någon som tycker det är kul med kommunikation men inte har det som huvudsyssla eller att den som ansvarar inte har en plats i företagets ledning för det anses inte affärskritiskt. Idioti, enligt min mening. Ansvaret måste ligga på någon som förstår att kommunikation påverkar både internt och externt. Det är inget man kan ta lätt på. Framför allt inte nu när kommunikation sker i realtid och när det är så lätt att påverka någon över en kort tid.

Varumärket ägs av kunden, men vårdas av företaget. Så länge det finns rätt människor på rätt position. Det är det som är Reklam 2.0.

Liknande inlägg:

1. Vi måste börja i rätt ände Ok, nu har vi en kommunikationsplan och en varumärkesstrategi, vi...
2. Du äger inte längre ditt varumärke Vi måste inse att makten över varumärket har försvunnit. Det...
3. Den eviga kampen om varumärket Läste en aritkel härom dagen som handlade om varumärken och...

Reklambyrån (Gyro), och Ledarna har gjort bort sig genom att skriva ut namn på personer utan att fråga om medgivande. Namnen har synts på stortavlor i bl.a. tunnelbanan i Stockholm men också på stortavlor i Malmö och förmodligen i Göteborg. Christian Rudolf har skrivit mer om det, och det har även Nikke Lindqvist som anmält kampanjen till RO.

Efter det har, vad jag förstått, Ledarna bett om ursäkt för det inträffade och alla personer som inte blivit tillfrågade kommer att få en personlig ursäkt.

Resumé och Dagens media skrev om det och efter det har Ledarna bestämt sig att dra tillbaka kampanjen helt och hållet. Inget konstigt i det och egentligen det enda rätta att göra.

Så mycket har gått fel i denna kampanj så man vet inte riktigt var man ska börja, men det som jag spontant tänkte på första gången jag såg affischerna innan spektaklet började var:

Varför kör man en utomhuskampanj med en webbadress som inte fungerar på alla mobila enheter? För det första jag gjorde när jag såg den, var att knappa in adressen (hade varit lättare med en QR kod) på min iPhone och vad händer? Jag får upp en sida som snällt berättar att jag måste ha flash för att få sajten att funka. #FAIL

Nå väl, några dagar senare blir jag påmind (kommer inte ihåg hur) av kampanjen igen och bestämmer mig då för att gå in på kampanjsajten på datorn istället. Nu funkar det. Jag gör det man ska och skapar min film genom att hämta mina uppgifter från Linkedin. Blir inte särskilt imponerad av filmen då det den gör är att ta fragment från min CV och läsa upp det tillsammans med färdiga bilder som inte har med mig att göra. Problemet blir uppenbart när det blandas på svenska och engelska. Nope, det funkar inte på mig. Kul grej, men inte bra. Finns bättre exempel och detta blir bara en blek ripoff av Radiotjänst Tackfilms-kampanj.

Det som slog mig strax efter, var att det jag såg och gjorde på kampanjsajten som var gjord i flash kunde jag gjort precis lika bra i en kampanjsajt byggd i html med css3 och javascript. Och då funkar den även på en iPhone.

Nästa stora förvåning fick jag när jag fick höra hur mycket kampanjen kostat. 8 miljoner kronor! WTF! Snälla, snälla, snälla reklamköpare (och det gäller ALLA inte bara Ledarna), om ni köper en kampanj för 8 miljoner kronor, varför gör ni den då i flash? Jag är fullständigt övertygad att inom den budgeten, som i min öron låter absurbt dyr så finns det utrymme för att utveckla sajten i html. Det är inte dyrare att producera i fungerande miljöer än vad det är att producera i flash.

Jag blir bara ledsen när jag ser och hör om sådana här kampanjer, och framför allt att en reklambyrå får lov att göra så här 2011. FY! Gör om! Gör rätt! 

Liknande inlägg:

1. På svenska? i bastun… Ogilvy i Bryssel har gjort en kampanj på webben för...
2. Vi måste börja i rätt ände Ok, nu har vi en kommunikationsplan och en varumärkesstrategi, vi...

Liknande inlägg:

1. Det blåser om ledarna Det har stormat lite om Ledarnas senaste kampanj Världens bästa...
2. Reklam kan inte vara reklam om det inte har ett innehåll Det är väldigt mycket diskussioner, samtal, seminarium, events mm om...
3. Varför blogga om Reklam 2.0? Det började med att jag läste ett inlägg på text.nu...

I Resumé läser jag att Carlsberg byter ut sin slogan – från ”Probably the best beer in the world” till ”That calls for a Carlsberg”. I min mening ett helidiotiskt beslut. Denna nya slogan är bra. Till och med riktigt, riktigt bra. Men det förändrar ingenting. Och här är varför jag tycker så:

Aldrig, aldrig byt ut en fungerande och inarbetad slogan. Om man använder slogan, payoff eller tagline så håll kvar vid den. Använd och respektera den precis som ditt varumärke, då den rätt använd blir en naturlig del av både ditt varumärke och din positionering. Därför är det kritiskt och extremt viktigt att noga överväga användade av slogan över huvud taget. Carlsberg är en av de få (i min mening) som verkligen lyckats med sin slogan ”Probably The best…”.  Den är oerhört starkt förknippad med både varumärket och dess positionering.

Låt aldrig en payoff eller tagline vara en organisatorisk fråga eller en prestigefråga för marknadschefen och reklambyrån. I detta fallet vet jag inte om det är så, men det ligger nära till hands att anta då Carlsberg bytt både marknadschef (i och för sig bara i Sverige vd jag vet) och reklambyrå (för det globala uppdraget). Det får aldrig bli så att en ny marknadschef eller ny reklambyrå måste sätta sin egen stämpel genom den här typen av förändringar. Det finns vissa saker som en marknadschef och reklambyrå alltid ärver och det är varumärket med allt vad det innebär men också med alla dess fel och brister. Utmaningen ligger ju i att förvandla detta till fördelar och möjligheter istället, eller hur.

För att avrunda i lite positivare stämning, vad kan du om dina slogans? Kan du vilket varumärke som ligger bakom följande klassiska slogans:

• Connecting people
• We try harder
• Just do it
• I’m loving it
• Makes people talk
• Because I’m worth it
• Think
• We bring good things to life
• Das auto.

Inga liknande inlägg hittades.

Jag har nyligen börjat arbeta för The Concept Factory, en kommunikationsbyrå i Malmö, samtidigt som jag föreläser och håller seminarium med mitt egna bolag Kajrup communcation och anordnar Social Media Club Skåne luncher, och då räcker inte tiden till för att även hålla den här bloggen uppdaterad. Det påverkar även min privata blogg liffeman.wordpress.com företagsbloggen på kajrup.se och min medverkan på Mindpark bloggen.

Men det ska bli ändring. Just nu är det hektiskt period och så brukar det vara i reklambranschen. Våren, fram till semestern brukar vara den period vi har som mest att göra och i år är det definitivt inget undantag. Vi (The Concept Factory) har massor att göra, och det är roliga projekt. Bland annat vårt senaste projekt för MFF – Bli en i laget.

Men snart kommer sommaren, och då ska jag ta tag i bloggandet igen, jag lovar.

Har vi tur kanske jag hinner skriva ett och annat inlägg innan dess

Liknande inlägg:

1. Nytt samarbete mellan Leif Kajrup och The Concept Factory Det har varit mycket på gång på sistone. Bland annat...
2. Är företagen inte redo för reklam2.0? GCI Stockholm har gjort en undersökning om sociala medier hos...
3. Reklambyråerna fattar fortfarande inte galoppen Det har varit mycket snack om Forsman Bodenfors och Lowe...

Bild: Skärmdump från www.volvocars.com

Snälla Forsman & Bodenfors, kan ni förklara den senaste Volvo S60 kampanjen för mig, för ärligt talat, jag fattar inte. Jag förstår så långt att bilen är så pass ”intelligent” att den själv kan ”känna av” fotgängare och stanna för att undvika olyckor. Men vad jag inte förstår (och inte heller någon av mina kollegor på The Concept Factory som jag vänligt frågade igår) hur kopplar man detta till bilderna på bl.a James Dean och Ingo Johansson? Att de två (för övrigt ej längre levande ikonerna) går på en trottoar ser jag och att de då per definiton är fotgängare, men sen då? Som sagt, de är döda, och James Dean dog ju som bekant allt för tidigt i en bilolycka. Jag får inte riktigt ihop det med budskapet: ”Länge leve fotgängarna”.

Så om det är någon som vet och som kan förklara så gör gärna det. Eller det kanske är en medveten strategi för att få igång just den här diskussionen? Eller?

Inga liknande inlägg hittades.

Därför har jag beslutat att jag ska döpa om bloggen och det jag jobbar med till:

Reklam 2 (Reklam upphöjt i två, eller Reklam i kvadrat, eller helt enkelt Reklam två – den andra definitionen av reklam)

Jag har kommit till insikt att det är Reklam 2.0 är inte ett bra namn då det egentligen bara beskriver en version ur ett tidsperspektiv, och jag har märkt att det spelar inte någon roll vilken version av reklam vi jobbar med, den utvecklas hela tiden och förändras efter konsumenternas och målgruppernas beteende. Vi har alltså fler dimensioner att ta hänsyn till, det blir mer komplext men samtidigt enklare. Vi sidor av samma mynt.

Låter det vettigt?

Detta innebär att jag så småningom kommer att byta domännamn (namnet är registrerat och betalt) till reklam2.se men även jag inser att det gör man inte i en handvändning bara så där. Det kommer…

Liknande inlägg:

1. Nu har jag gjort det. Bytt namn till Reklam2. Efter en hel del tankeverksamhet och vånda så har jag...
2. Bra reklam börjar inifrån – hitta dina interna ambassadörer Intern kommunikation, nu när det talas om transparens och social...
3. Makten förflyttas från Reklambyråerna med Reklam 2.0 Mottagarna av reklam får mer makt! Vi går mot en...

Känner ni igen det? Vi lägger ner mycket tid och resurser på analyser och mätningar som är baserat på gamla metoder och förutsätter att reklam fungerar på samma sätt nu som för 10 år sedan. Vi lever i en ny verklighet nu med nya metoder och nya målgrupper. Då måste vårt sätt att arbeta förändras för att möta det nya behovet.I mångt och mycket är detta en generationsfråga, där vi konsumerar reklam och kommunikation på olika sätt beroende på vilken generation man tillhör. Men vi måste bli duktigare på att hitta och vårda det goda samtalet redan i kommunikationsplanen och strategin. Det går inte att tro att sociala medier INTE spelar en roll i den övergripande planen. Kanske inte huvudrollen, men väl en viktig roll.

Är det verkligen så att vi måste var aktiva och med på alla sociala nätverk och snacka och bli vänner med alla? Absolut inte! Då har man missförstått det helt och hållet. Men man måste vara medveten om var och hur konversation ser ut. Jag är inlärd i den traditionella skolan där en varumärkesstrategi utgår ifrån att man ska skapa en varumärkeskaraktär utifrån bl.a. personlighet. Så långt är det väl, men det traditionella sättet är fortfarande ur ett inifrån och ut perspektiv. Vi som arbetar med att ta fram karaktären fyller varumärket med egenskaper och personligheter som vi antar och tycker att det borde ha, eller som vi vill att det ska vara. Och det är här vi måste börja tänka om helt. Vi kan inte själva definiera varumärket, för vi äger det inte längre. Vi är bara delägare precis som konsumenterna. Det är de som ger varumärket dess karaktär och personlighet och de gör det framför allt inom de sociala medierna.

Så för att lyckas måste vi för det första lyssna på konsumenterna, och förstå vad de säger. Det är trots allt deras upplevelse av varumärket som är det viktigaste. De tycker saker, bra och dåliga, och de pratar om det, oavsett om vi vill det eller inte. Om vi har koll på det kan vi lättare styra delar av uppfattningen av varumärket åt det ena eller andra hållet. Kanske inte förändra den helt men väl påverka lite. Sedan får man inte glömma en viktig sak: Det ena utesluter inte det andra. Bara för att man aktivt tar ett beslut att satsa resurser på sociala medier så ska man inte sluta kommunicera i de tradionella medierna. Det handlar om att kommunicera på rätt sätt i rätt kanal, helt enkelt att göra rätt saker rätt.

Liknande inlägg:

1. Reklambranschen – myten vi måste slå hål på Jag tillhör generationen inom reklambranschen som började precis i skiftet...
2. Nu måste reklambyråerna vakna Hann precis publicera mitt inlägg om reklambyrånbranschens myt när jag...
3. Att äga och vårda ett varumärke Jag snubblade över ett youtube klipp med den kloka trendspanaren...

För det första: jag tycker att flash är bra, på det som flash är bra på. Man kan göra mycket bra kampanjrelaterat med flash så absolut inget ont om flash som format, det är inte det som det handlar om. Jag tror att det handlar mer branschens tradition  och attityd.

För det andra: det handlar inte om tekniska plattformar, filformat, programmeringsspråk mm. Det handlar om att utföra en uppgift med de metoder, verktyg och/eller plattformar som bäst passar för uppgiften. Internet är inget nytt, jag tror vi känner till det så pass bra att vi har börjat inse potentialen och möjligheten som internet skapat. För mig ska en reklambyrå ligga längst fram vad gäller trender inom användbarhet, teknologi, konsumentbeteende, affärsnytta osv men tyvärr är reklambyråerna inte annorlunda än de flesta andra verksamheter. De är ett fåtal företag som anammar och ständigt söker efter förändring och nya öppna idéer, nya angrepp på gamla problem. Ett av dem är Google, och de har lyckats ganska bra, eller hur?

Jag har en spännande tanke: Vad hade hänt om reklambyråerna hade infört, så som hos Google, 20% icke-reklambyrå tid? Vad hade hänt om vi på reklambyråerna hade fått en hel dag som vi måste göra annat än reklam. Vad hade hänt?

Jag tror att följande hade hänt och varför (detta är mina högst personliga ej vetenskapligt förankrade tankar, och det enda som jag med säkerhet vet är att jag förmodligen skulle ha helt fel):

1. Reklambyråerna hade blivit social media naturals

Det finns en naturlig nyfikenhet hos kreativa människor och framför allt när man arbetar med kommunikation i någon form. Att helt plötsligt få tiden att stilla nyfikenheten på det där nya och aktivt få möjlighet att vara med i den folkrörelse som det nästan är är ovärderligt och kommer att göra reklambyråerna till s.k social media naturals (Tack till Jerry Silwer för det begreppet.). Dvs det kommer att bli lika naturligt att kommunicera i, med och om sociala medier som att ta en pilsner med polarna på krogen, eller en kaffepaus med kollegorna. Det kommer bli en del av vardagen och nästan mer därtill.

2. Reklambyråerna hade blivit management konsulter

Med tillgängligheten och den virala effekten som de sociala medierna har kommer vi återkommande att får höra de om varnande exemplen på företag som förbjuder facebook och liknande på arbetstid. Vi kommer att tvingas ta ställning då våra kunder behöver förändra sin syn på medarbetarnas roll i företagen och deras påverkan. Reklambyråerna skulle vara en av påtryckarna för öppnare och transparentare företag med kunskapdelning och informationsspridning som en viktig punkt på agendan.

3. Reklambyråerna hade blivit lyhörda

Vi hade börjat lyssna på konsumenterna och faktiskt inse att de har redan bilden klar för sig. Vi har en tendens att ibland glömma bort kunderna och tro en massa. Vi har ju alla förutsättningar att verkligen ta reda på vad målgruppen tycker och tänker, när var och hur. Det verkligt intressanta är att vi även kan få veta över tid.

4. Reklambyråerna hade blivit innovatörer

Reklambyråerna hade återigen blivit den lilla mystiska lådan där det händer underverk. Men det är inte de häftigaste annonserna, den roligaste reklamfilmen eller de största utomhustavlorna som poppar fram, utan nya sätt att konversera med slutkunder via nya kanaler i nya sammanhang, det där som vi inte vet eller känner riktigt till ännu, men som kommer att göra skillnad.

5. Reklambyråerna hade blivit trovärdiga

Följer man punkt 1-4 hade trovärdigheten för reklambyrån kommit tillbaka.

6. Reklambyråerna hade blivit bättre på att sälja innehåll istället för yta

Med lyhördhet, innovation och trovärdighet kan vi helt och hållet fokusera på innehållet i konversation och i rätt sammanhang, istället för ytan. Med framför allt trovärdigheten i ryggen är det möjligt släppa all prestige och glamour och fokusera på uppgiften fullt ut.

7. Reklambyråerna hade bytt namn

Vi skulle inte längre heta reklambyråer (Reklam i vissa länder är samma ord som propaganda). Vi hade bytt namn till något annat, men jag ska i ärlighetens namn inte komma på vad. Det får jag lov att komma tillbaka till i ett nytt inlägg.

Liknande inlägg:

1. Nu måste reklambyråerna vakna Hann precis publicera mitt inlägg om reklambyrånbranschens myt när jag...
2. Reklam kan inte vara reklam om det inte har ett innehåll Det är väldigt mycket diskussioner, samtal, seminarium, events mm om...
3. Makten förflyttas från Reklambyråerna med Reklam 2.0 Mottagarna av reklam får mer makt! Vi går mot en...

CC Bild: saturn ♄ via Flickr

Läste ett bra tänkvärt inlägg av Micco Grönholm om försäljningens paradox, som sedan utvecklades vidare till köparens paradox. Detta fick igång min tankeverksamhet lite och kittlade till om något som jag velat skriva om länge men inte riktigt fått till. Jag tolkar slutpoängen i Micco’s två inlägg till att det till syvende och sist handlar om att skapa förtroende. Ett förtroende för en säljare, doktor, produkt,varumärke eller företag. Det spelar inte så mycket roll till vad, mer än att produkten eller tjänsten du köper ofta är en generisk sådan så att det då måste laddas med något mer, t.ex förtroende för säljaren som säljer produkten till mig, eller förtroende för varumärket för att det ger mig en bild av att stå för något som jag kan identifiera med mig osv.

Så långt inget konstigt, egentligen ganska grundläggande inom reklam och marknadsföring. Men det är här tricket kommer in: hur skapar man detta förtroende? Och där är det en enorm skillnad mellan traditionell reklam och det jag kallar reklam 2.0. Nu pratar vi nämligen om vad som är sant. Visst, allt som sägs i reklam måste vara sant, men vems sanning är det? Det är det som är det intressanta och som många gånger gör skillnaden.

Traditionellt sätt så brukar reklam berätta sanningen för oss konsumenter, med så kallade köpargument och USP’s osv. Men det är påstådda sanningar. Dvs en sanning som någon annan (oftast företaget bakom produkten) förmedlar till dig att så är det. Som konsument innebär det att jag mer eller mindre får lita på denna sanning (för man får ju inte ljuga i reklam), men det ger inget större förtroende. I varje fall inte förrän jag själv testat och ser att sanningen verkligen är sann (om det nu går att testa). Jag får då en bekräftelse på att jag valt rätt.

Den andra sidan av myntet är s.k. upplevd sanning. Efter att du har fått din bekräftelse på att den produkt du köpt var sann så har du nu en upplevd sanning. Nästa gång du köper en produkt är sannolikheten förmodligen betydligt högre att du köper produkten med en upplevd sanning än en annan produkt med en påstådd sanning. Du har fått ett förtroende för denna produkt för du vet vad du får.

Utmaningen vi står för är hur kan vi gå direkt på den upplevda sanningen och hur kan vi använda den i reklamen då det skapar större förtroende och engagemang? Och det är egentligen inte särskilt svårt: använd sociala medier. För även om det kanske inte är en upplevd sanning för dig när kompisarna på Facebook, Twitter eller Jaiku pratar om en produkt så ökar förtroendet på produktens påstådda sanning då personer i din närhet har upplevda sanningar.

Och vem litar du mest på? Företagets påstådda sanning eller dina vänners upplevda sanning?

Liknande inlägg:

1. Mitt liv utan sociala medier, del 2 I serien om hur mitt liv skulle se ut utan...
2. Reklam 2.0 och sociala medier Är Reklam 2.0 samma sak som sociala medier, eller vad...
3. Är jag naiv? Alla som känner mig vet vad jag tycker och tänker...