ICA gör ”Good Business” med nya Hälsorabattappen

ICA lanserar sin nya Hälsorabattapp som i korthet går ut på att med hjälp av appen samla ihop rabatt beroende på hur mycket du rör dig. Ju mer du rör dig, ju mer får du i rabatt när du handlar på ICA. Fullständigt lysande! Jag gillar ICA och hur de arbetar med sin marknadsföring. T.ex så har ju deras reklamfilmer nu rullat framgångsrikt med samma koncept i 13 år. Och de blir bara bättre och bättre. Här är förresten filmen om just hälsorabattappen.

Varför gör då ICA det här? Min gissning är att ICA har fattat galoppen om s.k. ”Goodvertising”, dvs marknadsföring som också ger nytta och gott till det stora hela, i detta fallet svenskarnas hälsa. Just nu är hälsa den senaste stora trenden, med hälsobandet som årets julklapp 2014 och Apples lansering av Apple Watch som bara några exempel. Det anordnas hackathons i ämnet också, t.ex. så kommer Healthy Habits gå av stapeln å Minc i Malmö i Maj där första pris är startkapital på 50 000 kr samt medverkan i en 3 månader accelerator process arrangerad av Startup Studio Malmö.

Givetvis har jag laddat ner appen och nu ska vi se hur mycket rabatt jag kan skrapa ihop.

Detta är ett hälsosamt inlägg i #Blogg100

Vad skapar ett oemotståndligt varumärke?

tns-needscope-banner

Vad är det som gör ditt varumärke framgångsrikt? Och så framgångsrikt att kunderna inte kan välja bort dig? Enligt TNS Sifo och The Core Company så är det 8 drivkrafter som alla måste uppfyllas för att du ska kunna bli ett oemotståndligt varumärke.

Jag var i morse på ett frukostseminarium med titeln ”Åtta drivkrafter som skapar oemotståndliga varumärken” arrangerad av TNS Sifo och The Core Company. Det var den första i en seminarieserie kallad ”Building Irresistible Brands” där de efterföljande kommer att belysa de 8 drivkrafterna en efter en. Åtminstone är det så jag tolkade det. Hur som helst, så fick vi den här morgonen lyssna på Mats Persson från The Core Company och Helena Wilson från TNS Sifo och ansvarig för NeedScope på den svenska marknaden. Vi fick en introduktion till de 8 drivkrafterna som alla var för sig är väldigt spännande och fick även exempel på företag som enligt dem var duktiga inom respektive drivkraft.

Bakgrunden till den här seminarieserien är en rapport som gavs ut tidigare i år med just titeln ”Building Irresistible Brands” av TNS Global. Det är en väldigt intressant undersökning och om du på något sätt arbetar med varumärke så bör du definitivt läsa rapporten. NeedScope, som är det verktyg som använts till rapporten har kommit fram till följande 8 drivkrafter (eller App’ar som de själva kallar det):

  • App 1: Know-how
    Is your brand a credible expert in its category?
  • App 2: Momentum
    Is your brand constantly evolving?
  • App 3: Differentiation
    Do you have the courage to stand for something?
  • App 4: Emotion
    Do you know what your emotive meaning is?
  • App 5: Symbolism
    Do you have your own emotive language?
  • App 6: Nexus
    How well connected are the elements of your brand?
  • App 7: Alignment
    Is your brand consistent across touchpoints?
  • App 8: Unity
    Is your brand like a well unified family?

Källa: TNS Global

Viktigt att komma ihåg är att allt du gör, måste fortfarande vara relevant för just din kunds behov. Du kommer inte att bli ett oemotståndligt varumärke någonsin utanför din egen kundkrets och deras behov. Har jag inget behov av blöjor så är inte Pamper’s ett oemotståndligt varumärke. Detta gör ju att hela den här resan med de 8 ”App’arna” blir fullständigt värdelösa och betydelselösa om du inte har en klar och tydlig analys av dina kunder. Och då pratar vi inte om demografi, för den är nästan helt ointressant utan om psykografi och beteende. I TNS och NeedScope så ryms det i App 3, Differentiation. Men jag tolkar den drivkraften enligt det svenska ordet ”differentiering” dvs, det som gör att du inte är en i mängden, som skiljer dig från konkurrenterna. För mig handlar det om det värde som ges varumärket som de andra inte har. Om det är funktionellt, socialt eller emotionellt spelar ingen som helst roll (enligt NeedScope, App 6: Nexus), men det måste finnas något som gör mitt varumärke unikt. Vilket leder mig till att någonstans måste du börja med att kartlägga kunden, innan du kan svara på frågorna. Det finns ett otal metoder och verktyg att kartlägga målgrupper och NeedScope använder en metod för att kartlägga arketyper baserat på ”Extrovert” kontra ”Introvert” samt ”Vi” kontra ”Jag”. Som många andra verktyg baseras även detta på Jung’s personlighetskompass.

Jung’s personlighetskompass. Källa: wikimedia.org

Jag menar att kartläggning av målgruppen och deras personlighetstyper måste göras innan du kan skapa och bygga ditt varumärke. Och allt för ofta är vi för inkluderande i vår analys och har svårt för att fokusera på en liten grupp hellre än att försöka tillgodose alla tänkbara kunders behov.

Ett oemotståndligt varumärke för vem?

På frukostseminariet tog man upp som ett exempel på ett av de varumärken som enligt TNS och NeedScope är ett oemotståndligt varumärke i form av bilmärket Mini. Detta baserat på en undersökning på den svenska marknaden. Då börjar jag genast fundera på vad är det som gör ett varumärke oemotståndligt för mig? För om jag ska vara ärlig så är Mini INTE det. Jag kan utan som helst problem välja bort Mini över listan på bilmärken som jag skulle överväga att köpa. För jag tillhör inte den personlighetstypen som skulle köpa en sådan bil. Inte över huvudtaget. Jag är mer en Tesla-typ om jag ska vara ärlig. Men inte ens Tesla är oemotståndlig eftersom den i nuläget är allt för dyr.

Det får mig att fundera på om alla varumärken faktiskt är oemotståndliga. Fast mer eller mindre beroende på vilken personlighet jag är. Lite som ”den långa svansen”, där det finns ett erbjudande för alla. Även om det bara är en person. För egen personlig del, så har jag ett antal varumärken som för mig är oemotståndliga. Och då menar jag oemotståndliga i den grad att om varumärken inte finns i den butik/plats jag är när jag vill köpa, så lämnar jag och letar upp en plats där varumärket faktiskt finns representerat. Dessa, mina i alla fall två oemotståndliga varumärken som jag kan komma på i skrivande stund är:

Apple

Jag skulle aldrig få för mig att välja bort en Apple produkt till förmån över ett konkurrerande varumärke. Då låter jag hellre bli. Apple är ett för mig mycket känslofyllt varumärke. Jag vet att deras produkter inte alltid är bäst, även om jag ofta inbillar mig det. Men varumärket är ändå så pass starkt att jag i många fall till och med kan köpa en produkt jag egentligen inte behöver, enbart för att det är en Apple produkt.

Zoegas

Finns bara en anledning till att Zoegas är ett oemotståndligt varumärke för mig. Gammal vana. När det kommer till kaffe, så har jag i princip sedan jag började dricka kaffet alltid druckit Zoegas Skånerost. Och kommer förmodligen att fortsätta med det tills dess att Zoegas inte längre skulle finnas kvar. Även om Gevalia har varit oerhört mycket duktigare i sin marknadsföring än vad Zoegas varit.

Dessa varumärken kan få mig att lämna en butik som inte har dem för att leta upp en annan som har. Det är ett oemotståndligt varumärke för mig. Vilka är dina oemotståndliga varumärken?

Vem skulle du anlita?

shutterstock_143785576

I dag är det inte längre självklart att man anlitar en reklambyrå. Det är fler aktörer som vill ha en del av marknadsföringsbudgeten, eller den budgeten också. För det första så pratar vi mindre och mindre om reklambyråer, utan mer om kommunikationsbyråer. Skillnaden? Ja, det är inte så lätt att svara på. Men generellt så är kommunikationsbyrå en ”friare” och vidare benämning av reklam, som även kan innefatta PR och journalistik, eftersom det är per definition kommunikation och inte reklam.

Men förutom kommunikationsbyråer som kan vara mer eller mindre digitala i sitt erbjudande så ser vi nu åter igen fler aktörer som ger sig in och erbjuder kommunikationstjänster, som bland annat IT-bolag som HiQ med flera. Managementkonsulter har sedan ett tag tillbaka redan börjat erbjuda sina tjänster även inom kommunikation eftersom det är verksamhetskritiskt, men nu har även IT-bolagen börjat anställa kompetens från kommunikationsbranschen, främst kreatörer. Vi ser samma utveckling som under den stora IT bubblan och ser mönstret upprepas. Men blir det bra?

Det beror på vem du är som köper tjänsterna. Tyvärr ser verkligheten bland kommunikationsköparna olika ut, och inte allt för ofta så är inte kommunikationsansvarig (eller ansvarig för reklam/varumärke/kommunikation) ens med i ledningsgruppen på företaget. Detta innebär att de högst troligt anlitar en kommunikationsbyrå snarare än en IT-konsult med kommunikationskompetens eller en managementkonsult, eftersom det inte anses tillräckligt kritiskt eller viktigt för verksamheten. Men sättet vi arbetar på och sättet vi skapar affärer skiljer sig markant. Kommunikationsbyråer har en historik av att arbeta med pitcher, dvs att i en tävling tillsammans med andra byråer övertyga köparen om vem som är bäst lämpad för uppdraget genom att arbetar fram idéer som man tyvärr inte får betalt för. Väldigt sällan ser vi samma företeelse vid upphandling av IT eller Management tjänster. Lyckligtvis så är branschen på väg att förändras genom en rekommendation gemensamt framtagen av Svenska Annonsörer och Svenska Kommunikationsbyråer. Kommunikationsbyråer kallar sig sällan för IT konsulter eller för Managementkonsulter även om de ofta, i alla fall de duktiga byråerna, gör samma sak. Skapar långsiktiga lösningar för att hjälpa kundens affärer.

Så vem skulle du anlita? Och varför?

Detta är ett inlägg av Leif Kajrup i #blogg100

Om situationsbaserad kommunikation

Modell för situationsbaserad kommunikationJag har funderat på detta ganska länge. Vad det är som håller på att hända med vårt beteende vad gäller konsumtion av reklam och kommunikation. Vi lever i en värld där mediabruset hela tiden ökar och där företag och organisationer skriker högre och högre för att nå igenom bruset. Men det går ändå inte fram. Varför är det så? Och hur kan vi göra annorlunda? Går det att nå fram?

Läs mitt inlägg om situationsbaserad kommunikation på www.kajrup.se/jag-ska-forandra-och-skapa-relevans/

Kvantitet är inte bättre än kvalitet

I mitt arbete som internetstrateg, social media coach och föreläsare hör jag ganska ofta om företag som försöker sälja sina ”jag kan se till att ni får [stoppa in valfri väl tilltagen siffra tagen rakt i luften utan relevans här] gillare på en vecka till er facebook sida”. Och tyvärr hör jag även om alla de gånger som de faktiskt lyckas med sina säljknep. Det gör mig lika arg och besviken varje gång. Arg på de lycksökare som skor sig på osäkerheten och okunskapen om sociala medier som många företag har. Men också arg på företagen som går på det, för var är skillnaden i målgrupp på facebook jämfört andra medier? För inte köper du mediautrymme hej vilt i alla andra kanaler utan att tänka på vem som är målgrupp? Varför då göra det på facebook.

A lot of stones

Bild: Kieran Harte

Nej, det enda du uppnår är en kostnad för att locka till dig ”gratisätare”. Oftast är kampanjer av detta slaget av karaktären ”Gilla vår bild, eller inlägg och du får chansen att vinna XXX eller ZZZ”. Redan där har man brytit mot Facebook’s villkor och riskeras att stängas av. Men OK, låt oss ponera att det glider mellan fingrarna hos Facebook, och du lyckas på kort tid skaffa ett stort antal gillare som alla hoppas kunna vinna något. Och sen då? Kommer de tillbaka igen? Får du tillbaka något av dessa användare?  I en värld med ett överflöd av information måste vara smartare än så. Vi som användare/mottagare stänger hellre av när vi får för mycket information än att analysera och filtrera. Våra filter är för dåliga. Då måste vi som marknadsförare hjälpa till och minimera bruset.

Jag är av åsikten att antalet ”Gillare” är orelevant och inte värt många ören, däremot antalet som ”pratar om”, det är de som faktiskt interagerar genom att dela, kommentera eller skriva om sidan. Och förhållandet ”de som pratar” är minst 10% av antalet ”Gillare” så är ni på rätt väg. Fokusera sedan på konvertera de övriga 90% av ”Gillarna” att också de ”Prata om er”.

Bara ett litet tips från Leif Kajrup, internetstrateg, social media coach och föreläsare på Kajrup communication och Social Media Coach.

Att äga och vårda ett varumärke

Jag snubblade över ett youtube klipp med den kloka trendspanaren Göran Adlén. Se klippet här nedan.

Jag tyckte spontant med en gång att, ja, han har ju helt rätt i det han säger utom en sak. Ansvaret för varumärket kan inte läggas på en HR avdelning. Lika lite som det kan läggas på en marknadsavdelning som inte har en plats i företagets ledning eller styrelse, eller på försäljningsavdelningen. Ansvaret för varumärket ligger hos de anställda oavsett vilken position eller roll de har. Okej, så delvis har han rätt, Göran, att HR har ett större ansvar i varumärket än tidigare, men då det handlar det mer om employer branding och att hitta ”rätt” personal.

Det första företagen måste inse är att kontrollen över varumärket inte kan styras av ett strategidokument baserat på interna analyser och workshops. Man måste lyssna på kunderna, leverantörerna och allmänheten. Det är de som formar varumärket. Du som företag har bara rätten att förvalta det. Nästa steg är att inse, precis som Göran, säger att det är individer som konverserar, inte företag. Men att individerna har en roll på företaget.

Jag har varit inne på detta tidigare i ett antal poster och ett av de stora problem är att marknadsföring och kommunikation inte är något som man ser tillräckligt allvarligt på inom företagen. Det resulterar oftast i att antingen så hamnar ansvaret hos någon som tycker det är kul med kommunikation men inte har det som huvudsyssla eller att den som ansvarar inte har en plats i företagets ledning för det anses inte affärskritiskt. Idioti, enligt min mening. Ansvaret måste ligga på någon som förstår att kommunikation påverkar både internt och externt. Det är inget man kan ta lätt på. Framför allt inte nu när kommunikation sker i realtid och när det är så lätt att påverka någon över en kort tid.

Varumärket ägs av kunden, men vårdas av företaget. Så länge det finns rätt människor på rätt position. Det är det som är Reklam 2.0.

Det blåser om ledarna

Det har stormat lite om Ledarnas senaste kampanj Världens bästa CV. För att göra en lång historia kort, så har jag uppfattat som följande:

Reklambyrån (Gyro), och Ledarna har gjort bort sig genom att skriva ut namn på personer utan att fråga om medgivande. Namnen har synts på stortavlor i bl.a. tunnelbanan i Stockholm men också på stortavlor i Malmö och förmodligen i Göteborg. Christian Rudolf har skrivit mer om det, och det har även Nikke Lindqvist som anmält kampanjen till RO.

Efter det har, vad jag förstått, Ledarna bett om ursäkt för det inträffade och alla personer som inte blivit tillfrågade kommer att få en personlig ursäkt.

Resumé och Dagens media skrev om det och efter det har Ledarna bestämt sig att dra tillbaka kampanjen helt och hållet. Inget konstigt i det och egentligen det enda rätta att göra.

Så mycket har gått fel i denna kampanj så man vet inte riktigt var man ska börja, men det som jag spontant tänkte på första gången jag såg affischerna innan spektaklet började var:

Varför kör man en utomhuskampanj med en webbadress som inte fungerar på alla mobila enheter? För det första jag gjorde när jag såg den, var att knappa in adressen (hade varit lättare med en QR kod) på min iPhone och vad händer? Jag får upp en sida som snällt berättar att jag måste ha flash för att få sajten att funka. #FAIL

Nå väl, några dagar senare blir jag påmind (kommer inte ihåg hur) av kampanjen igen och bestämmer mig då för att gå in på kampanjsajten på datorn istället. Nu funkar det. Jag gör det man ska och skapar min film genom att hämta mina uppgifter från Linkedin. Blir inte särskilt imponerad av filmen då det den gör är att ta fragment från min CV och läsa upp det tillsammans med färdiga bilder som inte har med mig att göra. Problemet blir uppenbart när det blandas på svenska och engelska. Nope, det funkar inte på mig. Kul grej, men inte bra. Finns bättre exempel och detta blir bara en blek ripoff av Radiotjänst Tackfilms-kampanj.

Det som slog mig strax efter, var att det jag såg och gjorde på kampanjsajten som var gjord i flash kunde jag gjort precis lika bra i en kampanjsajt byggd i html med css3 och javascript. Och då funkar den även på en iPhone.

Nästa stora förvåning fick jag när jag fick höra hur mycket kampanjen kostat. 8 miljoner kronor! WTF! Snälla, snälla, snälla reklamköpare (och det gäller ALLA inte bara Ledarna), om ni köper en kampanj för 8 miljoner kronor, varför gör ni den då i flash? Jag är fullständigt övertygad att inom den budgeten, som i min öron låter absurbt dyr så finns det utrymme för att utveckla sajten i html. Det är inte dyrare att producera i fungerande miljöer än vad det är att producera i flash.

Jag blir bara ledsen när jag ser och hör om sådana här kampanjer, och framför allt att en reklambyrå får lov att göra så här 2011. FY! Gör om! Gör rätt! 

 

 

Nostalgitripp – bryt upp med den gamla reklamen!

Kollade igenom min egen historia och hittade mitt allra första blogginlägg från september 2007 för denna bloggen, under den perioden då den låg på blogspot. Ett kort inlägg med egentligen bara en film, men åh, vad aktuell den fortfarande är (bry er inte om avsändaren i filmen utan koncentrera er på innehållet.)

[iframe width=”480″ height=”360″ src=”http://www.youtube.com/embed/D3qltEtl7H8″ frameborder=”0″ allowfullscreen]

E-post generationen mot SMS-generationen

CC: ALERAI

I torsdags var det Social Media Club Skåne lunch på Minc i Malmö. Ämnet för dagen var Malmö Stad’s förhållande till sociala medier då Klas Andersson, Press- och mediaansvarig kom och berättade. På plats var även Susanne Nilsson från Trelleborgs Kommun så att vi direkt kunde göra jämförelse mellan de två kommunerna. Skillnaderna och likheterna fanns, men man får inte glömma att det är stor skillnad mellan de båda kommunerna. Detta vara säsongens och årets sista Social Media Club Skåne, om jag inte orkar och hinner arrangera en jullunch i december. Vi får se. Om någon är sugen att hjälpa till så hör gärna av er till mig.

Men, som en del av diskussionerna, som egentligen började i ett möte med Serviceförvaltningen så pratade jag om att vårt beteende och vårt förhållande till sociala medier i mångt och mycket är en generationsfråga. Den nya yngre generationer har simultankapacitetsförmåga som de flesta i min generation skulle ge en arm för. De förväntar sig att saker och ting händer nu och gör det inte det så är det glömt eller inte viktigt.

För att illustrera detta valde jag att prata om e-post generationen kontra sms-generationen. Jag tillhör e-post generation som använder e-post flitigt. Ett e-post meddelande kan mycket väl ligga oläst i inboxen ett antal dagar och om man inte svarar inom en vecka så är det inget konstigt med det (i det flesta fall). Och det lustiga med det är att det faktiskt är okej. SMS-generationen däremot, kommunicerar med korta, kärnfyllda meddelanden där man förväntar sig svar inom 10 minuter. Problemet uppstår när de 2 generationerna möts och det förväntas svar inom 10 minuter via e-post. Jag tror att vi i e-post generationen, om vi nu ska fortsätta skicka e-post meddelanden till varandra, måste lära oss att svara direkt. För det förväntas av oss. Däremot behöver vi inte ha färdiga svar, oftast räcker det bara att man bekräftar att man tagit emot meddelandet och att man återkommer. Men livstecknet krävs, annars riskerar vi att diskussionen tar fart någon annanstans.

Vad tror ni? Har jag fel i min betraktelse, eller är mina tankar helt fel och uppåt väggarna?