Att äga och vårda ett varumärke

Posted on 1 november, 2011 by liffeman

Jag snubblade över ett youtube klipp med den kloka trendspanaren Göran Adlén. Se klippet här nedan.

Jag tyckte spontant med en gång att, ja, han har ju helt rätt i det han säger utom en sak. Ansvaret för varumärket kan inte läggas på en HR avdelning. Lika lite som det kan läggas på en marknadsavdelning som inte har en plats i företagets ledning eller styrelse, eller på försäljningsavdelningen. Ansvaret för varumärket ligger hos de anställda oavsett vilken position eller roll de har. Okej, så delvis har han rätt, Göran, att HR har ett större ansvar i varumärket än tidigare, men då det handlar det mer om employer branding och att hitta ”rätt” personal.

Det första företagen måste inse är att kontrollen över varumärket inte kan styras av ett strategidokument baserat på interna analyser och workshops. Man måste lyssna på kunderna, leverantörerna och allmänheten. Det är de som formar varumärket. Du som företag har bara rätten att förvalta det. Nästa steg är att inse, precis som Göran, säger att det är individer som konverserar, inte företag. Men att individerna har en roll på företaget.

Jag har varit inne på detta tidigare i ett antal poster och ett av de stora problem är att marknadsföring och kommunikation inte är något som man ser tillräckligt allvarligt på inom företagen. Det resulterar oftast i att antingen så hamnar ansvaret hos någon som tycker det är kul med kommunikation men inte har det som huvudsyssla eller att den som ansvarar inte har en plats i företagets ledning för det anses inte affärskritiskt. Idioti, enligt min mening. Ansvaret måste ligga på någon som förstår att kommunikation påverkar både internt och externt. Det är inget man kan ta lätt på. Framför allt inte nu när kommunikation sker i realtid och när det är så lätt att påverka någon över en kort tid.

Varumärket ägs av kunden, men vårdas av företaget. Så länge det finns rätt människor på rätt position. Det är det som är Reklam 2.0.

Det blåser om ledarna

Posted on 22 september, 2011 by liffeman

Det har stormat lite om Ledarnas senaste kampanj Världens bästa CV. För att göra en lång historia kort, så har jag uppfattat som följande:

Reklambyrån (Gyro), och Ledarna har gjort bort sig genom att skriva ut namn på personer utan att fråga om medgivande. Namnen har synts på stortavlor i bl.a. tunnelbanan i Stockholm men också på stortavlor i Malmö och förmodligen i Göteborg. Christian Rudolf har skrivit mer om det, och det har även Nikke Lindqvist som anmält kampanjen till RO.

Efter det har, vad jag förstått, Ledarna bett om ursäkt för det inträffade och alla personer som inte blivit tillfrågade kommer att få en personlig ursäkt.

Resumé och Dagens media skrev om det och efter det har Ledarna bestämt sig att dra tillbaka kampanjen helt och hållet. Inget konstigt i det och egentligen det enda rätta att göra.

Så mycket har gått fel i denna kampanj så man vet inte riktigt var man ska börja, men det som jag spontant tänkte på första gången jag såg affischerna innan spektaklet började var:

Varför kör man en utomhuskampanj med en webbadress som inte fungerar på alla mobila enheter? För det första jag gjorde när jag såg den, var att knappa in adressen (hade varit lättare med en QR kod) på min iPhone och vad händer? Jag får upp en sida som snällt berättar att jag måste ha flash för att få sajten att funka. #FAIL

Nå väl, några dagar senare blir jag påmind (kommer inte ihåg hur) av kampanjen igen och bestämmer mig då för att gå in på kampanjsajten på datorn istället. Nu funkar det. Jag gör det man ska och skapar min film genom att hämta mina uppgifter från Linkedin. Blir inte särskilt imponerad av filmen då det den gör är att ta fragment från min CV och läsa upp det tillsammans med färdiga bilder som inte har med mig att göra. Problemet blir uppenbart när det blandas på svenska och engelska. Nope, det funkar inte på mig. Kul grej, men inte bra. Finns bättre exempel och detta blir bara en blek ripoff av Radiotjänst Tackfilms-kampanj.

Det som slog mig strax efter, var att det jag såg och gjorde på kampanjsajten som var gjord i flash kunde jag gjort precis lika bra i en kampanjsajt byggd i html med css3 och javascript. Och då funkar den även på en iPhone.

Nästa stora förvåning fick jag när jag fick höra hur mycket kampanjen kostat. 8 miljoner kronor! WTF! Snälla, snälla, snälla reklamköpare (och det gäller ALLA inte bara Ledarna), om ni köper en kampanj för 8 miljoner kronor, varför gör ni den då i flash? Jag är fullständigt övertygad att inom den budgeten, som i min öron låter absurbt dyr så finns det utrymme för att utveckla sajten i html. Det är inte dyrare att producera i fungerande miljöer än vad det är att producera i flash.

Jag blir bara ledsen när jag ser och hör om sådana här kampanjer, och framför allt att en reklambyrå får lov att göra så här 2011. FY! Gör om! Gör rätt!

Nostalgitripp – bryt upp med den gamla reklamen!

Posted on 20 september, 2011 by liffeman

Kollade igenom min egen historia och hittade mitt allra första blogginlägg från september 2007 för denna bloggen, under den perioden då den låg på blogspot. Ett kort inlägg med egentligen bara en film, men åh, vad aktuell den fortfarande är (bry er inte om avsändaren i filmen utan koncentrera er på innehållet.)

E-post generationen mot SMS-generationen

Posted on 29 november, 2010 by liffeman

CC: ALERAI

I torsdags var det Social Media Club Skåne lunch på Minc i Malmö. Ämnet för dagen var Malmö Stad’s förhållande till sociala medier då Klas Andersson, Press- och mediaansvarig kom och berättade. På plats var även Susanne Nilsson från Trelleborgs Kommun så att vi direkt kunde göra jämförelse mellan de två kommunerna. Skillnaderna och likheterna fanns, men man får inte glömma att det är stor skillnad mellan de båda kommunerna. Detta vara säsongens och årets sista Social Media Club Skåne, om jag inte orkar och hinner arrangera en jullunch i december. Vi får se. Om någon är sugen att hjälpa till så hör gärna av er till mig.

Men, som en del av diskussionerna, som egentligen började i ett möte med Serviceförvaltningen så pratade jag om att vårt beteende och vårt förhållande till sociala medier i mångt och mycket är en generationsfråga. Den nya yngre generationer har simultankapacitetsförmåga som de flesta i min generation skulle ge en arm för. De förväntar sig att saker och ting händer nu och gör det inte det så är det glömt eller inte viktigt.

För att illustrera detta valde jag att prata om e-post generationen kontra sms-generationen. Jag tillhör e-post generation som använder e-post flitigt. Ett e-post meddelande kan mycket väl ligga oläst i inboxen ett antal dagar och om man inte svarar inom en vecka så är det inget konstigt med det (i det flesta fall). Och det lustiga med det är att det faktiskt är okej. SMS-generationen däremot, kommunicerar med korta, kärnfyllda meddelanden där man förväntar sig svar inom 10 minuter. Problemet uppstår när de 2 generationerna möts och det förväntas svar inom 10 minuter via e-post. Jag tror att vi i e-post generationen, om vi nu ska fortsätta skicka e-post meddelanden till varandra, måste lära oss att svara direkt. För det förväntas av oss. Däremot behöver vi inte ha färdiga svar, oftast räcker det bara att man bekräftar att man tagit emot meddelandet och att man återkommer. Men livstecknet krävs, annars riskerar vi att diskussionen tar fart någon annanstans.

Vad tror ni? Har jag fel i min betraktelse, eller är mina tankar helt fel och uppåt väggarna?

Nu tar vi hål på myten en gång för alla

Posted on 16 juli, 2010 by liffeman

Detta är mitt bidrag till SSWC-boken. Ett alldeles utmärkt initiativ som tagits av Mattias Boström på Piratförlaget.

Om man tar 400 sociala webb-nördar och sätter dem på en ö i Blekinge skärgård över en helg. Kommer de att prata med varandra eller kommer de bara att twittra och facebook’a till varandra via iPad eller mobil? När jag berättar för kollegor, vänner och familj att jag ska åka på hajk med 400 sociala webb-nördar tittar de lite konstigt på mig och frågar: ”Varför det?”

För att förstå får jag nog berätta lite om mig själv först: jag är en teknikfreak och framför allt ett Apple-fan. Jag har förmodligen haft, eller har någon av alla Apple produkterna från Mac+ till iPad. Jag vet hur man gör en hemsida och kan knacka lite html och css, men där går gränsen. Så epitetet nörd är jag van vid. Däremot så är mitt jobb att guida företag och organisationer rätt i den digitala media djungeln, hur man kommunicerar på nätet, med vem, varför och hur. Det är vad jag jobbar med, alltså reklam, eller marknadsföring, eller kommunikation i ett nytt medialandskap med nya konsumtionsbeteenden.

Så, en som arbetar med kommunikation, varför ska jag på en webb-nörd camp? Jo, just därför! För det är där vi kommunicerar idag. Både medvetet och framför allt omedvetet. Allt vi gör i dag lämnar spår, när vi skickar en kul bild via mailen, till våra bankärenden i internetbanken. I alla våra aktiviteter som vi gör på nätet, och det kan vara på datorn, mobilen eller någon annan mobil enhet (läs iPad) är vi sociala. Vi ger och tar och vi byter information, intryck och känslor mellan oss. Vi tar det för givet att när vi sms’ar någon så läses det så som vi vill att det ska uppfattas för att när vi sms’ar så gör vi det till någon vi vet vem mottagaren är. Men vad händer när vi inte känner mottagaren? Hur uppfattas våra intentioner med kommunikationen då? Var går gränsen för vad som är ok och vad som är fel, och kanske direkt kränkande. Hur kan vi genom en enkel kommentar påverka en hel målgrupp att byta varumärke inom en viss produktgrupp? Det är sådana frågor jag arbetar med och det är på event som Sweden Social Web Camp som man kan få svar och insikt i dessa frågor. Det är inte 400 webb-nördar som träffas en helg, jag skulle vilja påstå att det är de vassaste hjärnorna i mänskligt beteende som träffas. 400 människor som vet att allt vi gör på nätet påverkar.

För att ytterligare förstärka och en gång för alla ta hål på myten om att sociala webben-nördar är en samling människor som bara kan kommunicera med mobilen eller via twitter och facebook. Så här ligger det egentligen till:

Jag var på Sweden Social Web Camp 2009 på liten ö i blekinge skärgård som heter Tjärö (känner ni igen det). Vi var 280 sociala webben-nördar som samlades en hel helg. De flesta av oss hade aldrig träffat varandra tidigare mer än via twitter, facebook och jaiku. Vad hände? Var man en vände sig började man prata med någon som ”kände”. Jag kunde direkt prata avslappnat med nästan alla jag såg därför att vi ”kände” varandra. Vi följer varandra i olika sociala nätverk därför att vi delar värderingar, och därigenom har man fått en ganska klar bild av personerna bakom de konstiga nanmen som t.ex. @moonhouse, @mymlan, @dojan, @jonkpiratboy, @mamilldo, @agaton @doktorspinn. Vi hade lärt känna varandra innan, så även om vi aldrig hade träffats så visste vi precis vilka vi var, vilket gjorde att samtalen blev mer avslappnade, och framför allt konkreta när det behövdes. Jag har aldrig tidigare upplevt något liknande och jag tycker det belyser vad den sociala webben egentligen handlar om, att riva murar och skapa gemenskap och delaktighet.

Och det är därför jag åker till Sweden Social Web Camp i år igen, och om det arrangeras fler gånger efter det, förmodligen då också. Känslan av att vara en del av en gemenskap som gör skillnad och som kan påverka. Det är häftigt. Gör det mig till en sociala webben-nörd? Då är jag stolt över det!

Det har varit lite tyst om Reklam2

Posted on 2 juni, 2010 by liffeman

…och det ber jag om ursäkt för. Anledningen är enkel. Jag har för mycket att göra.

Jag har nyligen börjat arbeta för The Concept Factory, en kommunikationsbyrå i Malmö, samtidigt som jag föreläser och håller seminarium med mitt egna bolag Kajrup communcation och anordnar Social Media Club Skåne luncher, och då räcker inte tiden till för att även hålla den här bloggen uppdaterad. Det påverkar även min privata blogg liffeman.wordpress.com företagsbloggen på kajrup.se och min medverkan på Mindpark bloggen.

Men det ska bli ändring. Just nu är det hektiskt period och så brukar det vara i reklambranschen. Våren, fram till semestern brukar vara den period vi har som mest att göra och i år är det definitivt inget undantag. Vi (The Concept Factory) har massor att göra, och det är roliga projekt. Bland annat vårt senaste projekt för MFF – Bli en i laget.

Men snart kommer sommaren, och då ska jag ta tag i bloggandet igen, jag lovar.

Har vi tur kanske jag hinner skriva ett och annat inlägg innan dess

Reklam2

Tankar, idéer och länkar om reklam och kommunikation

Category Archives: Inspiration

Att äga och vårda ett varumärke

Det blåser om ledarna

Nostalgitripp – bryt upp med den gamla reklamen!