Är det verkligen sant?

Bild saturn ♄ via Flickr
CC Bild: saturn ♄ via Flickr

Läste ett bra tänkvärt inlägg av Micco Grönholm om försäljningens paradox, som sedan utvecklades vidare till köparens paradox. Detta fick igång min tankeverksamhet lite och kittlade till om något som jag velat skriva om länge men inte riktigt fått till. Jag tolkar slutpoängen i Micco’s två inlägg till att det till syvende och sist handlar om att skapa förtroende. Ett förtroende för en säljare, doktor, produkt,varumärke eller företag. Det spelar inte så mycket roll till vad, mer än att produkten eller tjänsten du köper ofta är en generisk sådan så att det då måste laddas med något mer, t.ex förtroende för säljaren som säljer produkten till mig, eller förtroende för varumärket för att det ger mig en bild av att stå för något som jag kan identifiera med mig osv.

Så långt inget konstigt, egentligen ganska grundläggande inom reklam och marknadsföring. Men det är här tricket kommer in: hur skapar man detta förtroende? Och där är det en enorm skillnad mellan traditionell reklam och det jag kallar reklam 2.0. Nu pratar vi nämligen om vad som är sant. Visst, allt som sägs i reklam måste vara sant, men vems sanning är det? Det är det som är det intressanta och som många gånger gör skillnaden.

Traditionellt sätt så brukar reklam berätta sanningen för oss konsumenter, med så kallade köpargument och USP’s osv. Men det är påstådda sanningar. Dvs en sanning som någon annan (oftast företaget bakom produkten) förmedlar till dig att så är det. Som konsument innebär det att jag mer eller mindre får lita på denna sanning (för man får ju inte ljuga i reklam), men det ger inget större förtroende. I varje fall inte förrän jag själv testat och ser att sanningen verkligen är sann (om det nu går att testa). Jag får då en bekräftelse på att jag valt rätt.

Den andra sidan av myntet är s.k. upplevd sanning. Efter att du har fått din bekräftelse på att den produkt du köpt var sann så har du nu en upplevd sanning. Nästa gång du köper en produkt är sannolikheten förmodligen betydligt högre att du köper produkten med en upplevd sanning än en annan produkt med en påstådd sanning. Du har fått ett förtroende för denna produkt för du vet vad du får.

Utmaningen vi står för är hur kan vi gå direkt på den upplevda sanningen och hur kan vi använda den i reklamen då det skapar större förtroende och engagemang? Och det är egentligen inte särskilt svårt: använd sociala medier. För även om det kanske inte är en upplevd sanning för dig när kompisarna på Facebook, Twitter eller Jaiku pratar om en produkt så ökar förtroendet på produktens påstådda sanning då personer i din närhet har upplevda sanningar.

Och vem litar du mest på? Företagets påstådda sanning eller dina vänners upplevda sanning?

Reblog this post [with Zemanta]
  • Helt rätt!

    Den svenska industrikulturens arv är dock en övertro på produktegenskapens (eller, ännu värre, patentets) betydelse. Men vad som är ”bättre” för en köpare är inget en ingenjör eller ens en marknadsförare kan bestämma. Det bestämmer köparen.

    Alltså: Att ha rätt är grovt överskattat. Att förtjäna rätten att bli betraktad som den som har rätt är det som räknas.

    Och jag gav dig precis den rätten. Eftersom jag har förtroende för dig.

  • Helt rätt!

    Den svenska industrikulturens arv är dock en övertro på produktegenskapens (eller, ännu värre, patentets) betydelse. Men vad som är ”bättre” för en köpare är inget en ingenjör eller ens en marknadsförare kan bestämma. Det bestämmer köparen.

    Alltså: Att ha rätt är grovt överskattat. Att förtjäna rätten att bli betraktad som den som har rätt är det som räknas.

    Och jag gav dig precis den rätten. Eftersom jag har förtroende för dig.

  • Oj, det där lät nästan som poesi.

    Jag tackar och bugar för förtroendet Micco! Hoppas jag kan fortsätta att leva upp till det, för det är nästa stora utmaning.

  • liffeman

    Oj, det där lät nästan som poesi.

    Jag tackar och bugar för förtroendet Micco! Hoppas jag kan fortsätta att leva upp till det, för det är nästa stora utmaning.