23 maj, 2014
av Leif Kajrup
En kommentar

Vad kan man begära av en reklamköpare?

Certifiering

Vem är det egentligen som bär ansvar för om en marknadsföringsåtgärd flippar eller floppar? Vi är väldigt snabba på att hylla de kreativa reklambyråerna för framgångsrika kampanjer med hjälp av guldägg eller guldlejon. Men är det verkligen reklambyråns förtjänst? Hur stor del av ansvaret och förtjänsten ligger hos beställaren/kunden? Jag skulle vilja påstå att den som köper, bär också det fulla ansvaret. Både när det flippar och framför all när det floppar. Ja, visst underlättar det att den byrå man anlitar är dokumenterat duktiga, men det spelar absolut ingen roll om köparen inte tillåter dem att vara duktiga. Alltför ofta ser tyvärr samarbetena mellan reklamköpare och reklambyrå helt annorlunda ut. Oftast lämnas ansvaret över på byrån, i alla fall i de fall det floppar. Det har till och med diskuterats om att reklam- och kommunikationsbyråer skulle ha någon typ av kvalitetsstämpel. Resumé provade för något år sedan med att certifiera Resumés stjärnor och Komm (Sveriges Kommunikationsbyråer) har sina ARU certifieringar. Visst det kan väl vara bra, i det fall man behöver hjälp med att välja en ny byrå och inte vet vad man ska gå på. Men allvarligt talat. Borde vi inte ännu hellre införa en kvalitetsstämpel på reklamköparna istället? Resumé  utser varje år Årets Bästa Marknadschef genom att de tillsammans med undersökningsföretagen Nepa och Xtreme Nordic mäter hur ett 100-tal varumärken utvecklats under året. Men det är få som har möjlighet att arbeta med dessa 100 varumärken.

Jag har erfarenhet av både duktiga reklamköpare och riktigt usla reklamköpare. Och här tänkte jag lista några av de karaktärsdrag och egenskaper som utmärker dem.

En duktig reklamköpare…

  • litar på sin reklambyrå
  • förstår konsekvenserna av aktiviteterna
  • värdesätter den erfarenhet och kompetens som byrån visar
  • har mod att testa
  • vågar kliva ut utanför sin comfort zone
  • betalar för värdet av aktiviteten snarare än produktionstiden
  • vågar ifrågasätta och utmana reklambyråns idéer och lösningar
  • är konsekvent lojal mot sitt eget varumärke och sätter alltid varumärket i första rummet
  • kanske inte alltid gillar personerna på byrån, men gillar vad de åstadkommer
  • ser till företagets bästa i alla lägen
  • förstår när det är dags att bromsa och när det är dags att gasa
  • har passion för sitt arbete

 

En dålig reklamköpare…

  • kan alltid bäst själv
  • litar inte på den byrå man samarbetar med
  • ser sin byrå som leverantör och inte som samarbetspartner
  • ser reklam som en kostnad och inte som en investering
  • baserar sina beslut enbart på sina egna tidigare erfarenheter
  • vågar inte ifrågasätta
  • kan inte förklara eller inser inte vad de egentligen behöver
  • har ingen påverkan på företagets verksamhet, dvs sitter inte i styrelsen eller ledningen
  • gör bara sitt jobb
  • byter byrå ofta därför att de inte är nöjda med vad de presterar

 

Det här är bara några av de egenskaper jag kan se, vad tycker du utmärker en bra respektive dålig reklamköpare?

Detta är ett krävande inlägg i #blogg100

21 april, 2014
av Leif Kajrup
2 kommentarer

Vem skulle du anlita?

shutterstock_143785576

I dag är det inte längre självklart att man anlitar en reklambyrå. Det är fler aktörer som vill ha en del av marknadsföringsbudgeten, eller den budgeten också. För det första så pratar vi mindre och mindre om reklambyråer, utan mer om kommunikationsbyråer. Skillnaden? Ja, det är inte så lätt att svara på. Men generellt så är kommunikationsbyrå en ”friare” och vidare benämning av reklam, som även kan innefatta PR och journalistik, eftersom det är per definition kommunikation och inte reklam.

Men förutom kommunikationsbyråer som kan vara mer eller mindre digitala i sitt erbjudande så ser vi nu åter igen fler aktörer som ger sig in och erbjuder kommunikationstjänster, som bland annat IT-bolag som HiQ med flera. Managementkonsulter har sedan ett tag tillbaka redan börjat erbjuda sina tjänster även inom kommunikation eftersom det är verksamhetskritiskt, men nu har även IT-bolagen börjat anställa kompetens från kommunikationsbranschen, främst kreatörer. Vi ser samma utveckling som under den stora IT bubblan och ser mönstret upprepas. Men blir det bra?

Det beror på vem du är som köper tjänsterna. Tyvärr ser verkligheten bland kommunikationsköparna olika ut, och inte allt för ofta så är inte kommunikationsansvarig (eller ansvarig för reklam/varumärke/kommunikation) ens med i ledningsgruppen på företaget. Detta innebär att de högst troligt anlitar en kommunikationsbyrå snarare än en IT-konsult med kommunikationskompetens eller en managementkonsult, eftersom det inte anses tillräckligt kritiskt eller viktigt för verksamheten. Men sättet vi arbetar på och sättet vi skapar affärer skiljer sig markant. Kommunikationsbyråer har en historik av att arbeta med pitcher, dvs att i en tävling tillsammans med andra byråer övertyga köparen om vem som är bäst lämpad för uppdraget genom att arbetar fram idéer som man tyvärr inte får betalt för. Väldigt sällan ser vi samma företeelse vid upphandling av IT eller Management tjänster. Lyckligtvis så är branschen på väg att förändras genom en rekommendation gemensamt framtagen av Svenska Annonsörer och Svenska Kommunikationsbyråer. Kommunikationsbyråer kallar sig sällan för IT konsulter eller för Managementkonsulter även om de ofta, i alla fall de duktiga byråerna, gör samma sak. Skapar långsiktiga lösningar för att hjälpa kundens affärer.

Så vem skulle du anlita? Och varför?

Detta är ett inlägg av Leif Kajrup i #blogg100

6 mars, 2014
av Leif Kajrup
En kommentar

Hur man skapar en framgångsrik reklamkampanj?

Tack vare Transfer Syd har jag varit och föreläst för gymnasieelever på Polhemskolan i Lund om hur man skapar en framgångsrik reklamkampanj? Som vi alla förstår så finns det ju inget generellt recept som funkar, och om jag verkligen visste det, så hade jag förmodligen levt ett helt annat liv idag. Men jag försökte i alla fall utifrån min erfarenhet förmedla vad jag tycker är viktiga ingredienser att tänka på när man skapar en reklamkampanj. Jag använde i det här fallet ett riktigt case som jag använt ett antal gånger tidigare, nämligen den kampanj som jag var med och skapade för Dogman 2010. En kampanj som faktiskt har återanvänts fler gånger, och som det finns planer på att köra vid ytterligare tillfällen.

minfavorit2011

Vinnarna i Dogmans Min Favorit kampanj 2011 med påsktema.

Den viktigaste lärdomen som jag gav eleverna är att vara noga med förarbetet. Starten och målet är det viktigaste. Där i mellan är det bara en resa.

Starten

Se till att veta allt som är värt att veta om din kund, din kunds kunder och din kunds konkurrenter. Vad har de gjort bra? Vad har de gjort dåligt? I dag har möjlighet att få tillgång till en oerhörd mängd data om vi bara vill. Problemet är att använda datan på rätt sätt. Till exempel data om målgruppen. Det är inga problem att få fram den demografiska datan så som ålder, kön, ålder osv, men den data som är riktigt värdefull är den psykografiska datan och datan om deras beteende, t.ex. vad de gillar, vilka värderingar de har, vilken livsstil de har och hur deras köpprocess ser ut, när tar de sina beslut osv. All den här datan finns, det gäller bara att använda den och tolka den rätt.

Målet

Glöm inte att sätta realistiska mål med kampanjen. För det första, vad är det som ska uppnås, är det varumärkeserinran eller är det ökad försäljning eller något helt annat? Och vilka siffra sätter vi på det som är relevant? 20% högre erinran? Ökad försäljning med 20%? Sätt en siffra, hellre lågt än inte alls så har du något att förhålla dig till. Och ha en plan på vad händer sedan? När kampanjen är avslutad, vad gör du med det du åstadkommit under kampanjtiden? All den data du samlat in under tiden, vad ska du använda den till?

Ser man till att man har koll på starten och målet så blir resan så mycket lättare och enklare.

Nu var det gymnasieelever där de läste samhällsvetenskap med inriktning på media som föreläste på så då får man även anpassa föreläsning efter det, vilket inte alltid är så lätt. Men som alltid när jag föreläser för gymnasieelever så var det mycket givande och väldigt roligt då var oerhört engagerade och nyfikna och ställde mycket frågor. Frågor som var riktigt, riktigt bra och som det blev många och kreativa diskussioner kring.

Vill du se presentationen så ligger den nu också uppladdad på Slideshare och är tillgänglig här:

Detta är ett inlägg i #blogg100 utmaningen av Leif Kajrup.

20 maj, 2013
av Leif Kajrup
6 kommentarer

Facebook och gillatävlingar

Angry face Kauai, Hawaii

Det finns få saker som jag stör mig på mer just nu än alla dessa tävlingar på Facebook som bryter mot både Facebooks regler och den svenska lotterilagen. För att inte tala om god marknadsföringsed.  Och det debatteras hej vilt på diverse forum i branschen om var gränsen går för vad som är ok och vad som inte är ok. Men det finns jättebra inlägg man kan läsa vad man får göra och inte göra och om de regler för lotteri som finns. Och regler om vad som gäller på facebook. De finns även bra inlägg om företag som gör fel. Men ändå så fortsätter det.

Jag tror att majoriteten av dessa ”tävlingar” uppstår på grund av okunskap. I de flesta fall är det tävlingar som småföretagare ligger bakom, företag som inte har någon anställd marknadsförare eller kommunikatör utan där ägaren eller någon som egentligen har en annan uppgift på företaget även administrerar facebooksidan och då lägger upp dessa tävlingar. För att alla andra gör ju så. Och då måste det ju vara okej. Eller?

Men det blir som att pinka på sig.

Det blir varmt och skönt i början, men efter ett tag blir det bara obehagligt. Att alla andra gör det är aldrig en tillräckligt bra anledning. Så det går bort med en gång för mig. Jag kan förstå att som småföretagare är det oerhört lockande att kunna få en stor räckvidd och spridning av sitt varumärke för i princip inga pengar alls. Bara lägg upp en bild och ge något till en av dem som gillar din sida och delar din bild. Kanonbra. Låt oss titta lite närmare på vad det egentligen är som händer och hur det blir fel på alla sätt. Facebook använder sitt egna rankingsystem som kallas EdgeRank för att bestämma vad som syns i en enskild användares flöde. Om jag har 300 vänner och gillar 50 sidor så kommer jag inte att se allt som mina 300 vänner skriver och de 50 sidorna som jag giller i mitt flöde. Jag kommer i bästa fall att se ungefär vad 100 av mina vänner skriver och då inte allt utan förmodligen mestadels bilder och jag kommer kanske att se inlägg, också där mestadels bilder från i bästa fall ungefär 17 av de sidor som jag gillar. Allt baserat på EdgeRank för att hjälpa mig som användare att filtrera i mitt flöde och bara visa det som Facebook tolkar som relevant. Detta baserat enligt en formel som lyder:

{∑ ue we de}

∑ = Edge. Det objekt som publiceras på facebook. Status, inlägg, länk, bild, video, event, app osv.

ue = Affinity. Fritt tolkat, så innebär det tidigare interaktion av objekt (Edge) mellan avsändare och mottagare och gemensamma förbindelser.

we = Weight. Enkelt uttryckt egentligen vilken typ av objekt som publiceras och interageras med. Bilder till exempel har oftast högre ranking då vi oftare interagerar (gillar, kommenterar eller taggar) med bilder än med textinlägg.Alltså olika typer av objekt viktas, eller värderas, olika.

de = Time decay. Den variabel som är enklast att förstå sig på, men som i min tolkning också värderas minst. Det handlar om när i tid som objektet publiceras. Ju närmare i tid desto högre ranking, och ju längre tid som går desto längre rankas objektet.

Och det är här som min liknelse med att pinka på sig kommer in. Baserat på EdgeRank så innebär det att en tävling som oftast består av bilder (som har högre rankning) så kan den då synas i någon som gillat sidans flöde. Och om den här personen (Låt oss kalla personen för A) då går på betet och gillar och delar, så är det EdgeRank’en mellan den A och A’s vänner som gäller. Om A har 300 vänner varav 20 nästan alltid interagerar med A’s objekt så kommer alltså tävlingsbilden att synas i deras flöde. Och så är snöbollen i rullning. Nu börjar problemen för den som arrangerar tävlingen. Låt oss säga att sidan som arrangerar innan tävlingen hade 100 som gillar sidan. Då är konkurrensen om uppmärksamheten från dessa 100 st relativt låg och därför är EdgeRank ganska betydande, då Affinity i detta fallet kan vara högt. Vid en tävling som då genererar ett stort antal nya gillare ökar också konkurrensen om sidans EdgeRank och Affinity sjunker. OK, så med en tävling som lottar ut något för att man delar en bild kommer kanske ge, låt oss säga 900 nya gillare.  Vi går alltså från 100 till 1000 som gillar. Man kan se det lite som att om sidan har ett värde 100, och ju fler som vill ta del av detta värde, ju mindre del av värdet får var och en. Är det 100 som gillar skulle var och en av dem få Affinity värdet 1. Är det däremot 1000 som gillar så blir Affinity värdet 0,1. Vi vill alltså bara ha de som gillar sidan som verkligen gillar sidan för att inte skänka bort värde i onödan. de är initialt högt och we likaså då bilder generellt tenderar att få högre värde, men efter ett tag så sjunker de och så står vi där.

Och nu kommer nästa problem. Hur utser man en vinnare bland 900 st om man bara kan se max 500? Och om man använder facebook identiteter så är ju användarnamnet på facebook ju det ända du har. Inget riktigt namn, ingen epost adress, inget telefonnummer, inget mer alls. Om de inte har helt öppna profiler och du genom att klicka på deras profil läser dig till det. Men ska du göra det på 900 st har du ett heltidsarbete den närmaste månaden. Och hur rättvist är det egentligen då man som sidägare endast kan se de senaste 500 som gillar en sida eller ett inlägg eller de senaste 250 som delat. Är man bland de första så finns man i princip inte alls, för ni som sidägare kan inte se dem. Så rätt formulerat blir en sådan tävling (eller lotteri) att ”vi utser en vinnare från de 500 senaste som gillat vid en specifik tidpunkt.”

Men det största problemet är ändå urvattningen av ditt varumärke

Vi har alltså fått 900 st nya gillare som skiter ett stort stycke i mitt företag och vad jag gör men gärna vill ha den där prylen jag lottar ut. Den enda anledningen till att de någonsin skulle komma tillbaka till just din sida är om du lottar ut fler priser som de slipper betala för. Du har alltså betalat för en kund som inte köper en endaste sak av dig och förmodligen inte kommer att göra det heller. Det var väl inte så lyckat. Eller?

Hur löser vi det här?

Tyvärr uppfattas det som att Facebook lite väl lättvindigt låter detta fortsätta, men sanningen är nog den att det är nog svårare än vad man tror att få bukt med. Det finns redan inbyggda filter, som t.ex. ome ett objekt får onormalt mycket aktivitet på kort tid så kommer det att markeras som skräp av Facebook. Det plockas inte bort men det kommer inte att synas i flödet. Så är man för framgångsrik så kan man bli skräpmarkerad. Det andra är att om Facebook kommer på att en sida bryter mot promotional guidelines så raderas sidan, och det kan till och med bli så att den profil som äger sidan inte får lov att skapa nya sidor, eller till och med plockas bort. Att då komma tillbaka igen och bygga upp en ny närvaro på Facebook är kostsamt. Genom att vi som enskilda individer rapportera så fort vi ser en tävling som bryter mot reglerna så hjälper vi till och sanerar. Dels så markerar vi för sidägarna att de gör fel och dels så blir det en del av EdgeRank. Objekt som rapporteras förlorar värde. Det enda jag skulle önska vore att Facebook gjorde det enklare för oss att anmäla just överträdelse av promotional guidelines. I nuläget kan man ju bara anmäla som skräp, och i vissa fall (om det är sponsrade inlägg – ja det händer faktiskt) så kan man skriva varför man anmäler (eller i det fallet snarare gömmer). Det är en delikat balansgång för Facebook med detta, för det som Facebook på något sätt handlar om, och det som är ryggraden i hela plattformen är just att gilla, dela och kommentera varandra. Det är just det som gör Facebook, och att då komma med för många möjligheter att ta bort och rapportera kan medföra att felaktig hantering och att saker som är helt legala rapporteras och tas bort enbart för att någon inte tyckte likadant. Då blir Facebook ingen rolig plats att vara på.

Bild: CC Jared Wong via Flickr

16 april, 2013
av Leif Kajrup
En kommentar

Baksidan av Facebooks Graph Search

Graph Search

Som jag tidigare skrev så har jag ju fått access till Facebook’s nya Graph Search. Och idag fick jag den nya tidslinjen. Joho! Jag har testat runt lite med Graph Search som är Facebook’s nya och förbättrade sökfunktion, för den gamla var i princip värdelös.

Graph Search är snygg, snabb och intelligent. En farlig kombination, och du får förslag medan du skriver, indelat efter olika typer. T.ex om jag börjar skriva på Kajrup så får jag förslag på sidor med namnet Kajrup, personer med namnet Kajrup, och vid respektive förslag, den relation jag har till sökförslaget eller vilken typ av objekt det är (sida, app, plats osv). Jag kan sedan fortsätta min sökning och lägga till fler sökkriterier som då bildar en ”OCH” sökning, dvs jag kan söka på vänner som gillar sidan Kajrup OCH som bor i eller i närheten av Trelleborg. Helt plötsligt kan vi göra sökningar med större sammanhang och relationer mellan varandra. Härligt.

Men det finns en baksida på myntet. En funktion som jag saknar. Det går inte  att göra en fritextsökning. Jag kan alltså inte söka efter något som någon skrivit i ett inlägg. Det går att söka efter taggade personer och platser men inte i fritext.

Men är det verkligen ett problem? Ja, ett stort problem om du äger ett varumärke du vill ha koll på. Du kan alltså inte längre hitta omnämnanden av ditt varumärke om du inte har en sida som den som skriver om varumärket taggar varumärket i. Hängde ni med? Ett exempel: Eftersom det har blivit en del skriverier som ni säkert sett i mitt förra inlägg idag om Länsförsäkringar och deras  annonskampanj, ville jag så hur det har skrivits om det på Facebook. Som ägare av varumärket Länsförsäkring känns det som ett grundläggande behov. Jag försöker då i sökfältet skriva Länsförsäkringar, då det är det ordet jag vill söka efter. Det jag ser är då direkt förslag på sidor med ordet Länsförsäkringar och efter det grupper och platser med ordet länsförsäkringar och det sista alternativet är en webbsökning via Bing. Alltså det du kan söka efter vad jag har förstått är: sidor, platser, personer, grupper, bilder, filmer, intressen, spel, appar. Sedan kan man kombinera dessa hej vilt med ”och”. Tyvärr kan man inte i nuläget söka med ”eller” eller ”inte”. Det blir i Länsförsäkringar-fallet väldigt påtagligt då jag alltså inte kan hitta hur mycket, var och vem som skriver om Länsförsäkringar. Det verkar som att detta även har påverkat de API’er som erbjuds tredje part. T.ex. så får jag inte heller något resultat från facebook i Notified.

Som varumärkesägare är det oerhört frustrerande. Helt plötsligt blir jag bortkastad från de befintliga konversationerna och kan inte ta del av det som sägs. Jag kan inte ens hitta det. Hoppas innerligt att det verkligen inte är tänkt från Facebook sida att det ska vara så. För då är det många företag som kommer att stå helt i mörker och inte förstå vad som sker runt omkring.

Jag har provat att göra den här sökningen med Graph Search, Notified och Aitellu. Om någon har ett annat verktyg eller metod som fungerar, så får ni jättegärna höra av er.

Detta är ett inlägg i #Blogg100

16 april, 2013
av Leif Kajrup
Inga kommentarer

Se upp för ruttna äpplen i korgen

iStock_000007178697Medium

Ingen har väl missat debatten om Länsförsäkringars annonskampanj. Eller, för att vara korrekt, Länsförsäkringar Uppsalas annonskampanj. Som tyvärr har fått hela Länsförsäkringar att framstå som en sexistisk och kvinnoförnedrande organisation. Det spelar ingen roll om kampanjen nu är borttagen och att Länsförsäkringar Uppsala på sin facebooksida ber om ursäkt. Det ruttna äpplet har redan smittat de andra äpplena.

Problemen i problemen

Det stora problemet för varumärket Länsförsäkringar ligger här i att Länsförsäkringar är 23 stycken enskilda bolag som samverkar genom ett gemensamt varumärke i form av Länsförsäkringar AB. All kundkontakt och därför också alla kommunikation riktat mot de samma ansvarar respektive bolag för. Så i det här fallet har alltså Länsförsäkringar Uppsala ansvaret för den kommunikation som sker mot kund i deras upptagningsområde. De har alltså tagit fram ett koncept tillsammans med sin byrå (i detta fallet NPP Reklambyrå). Klantigt gjort av reklambyrån, men även av ansvarig på Länsförsäkringar Uppsala som godkänt och köpt kampanjen. Det vi skulle kunna kalla ”en olycklig kombination”. Det är inte bara LF Uppsala som nu hamnar i blåsväder utan kommentarer och reaktioner haglar in till alla 23 bolag. För detta är det stora problemet. Den vanliga konsumenten ser det inte som 23 enskilt agerande bolag utan det är ett och samma. För konsumenten är Länsförsäkringar alltid Länsförsäkringar oavsett om de finns i Uppsala, Stockholm, Göteborg, Skåne eller någon annanstans. Varumärket och avsändaren är alltid Länsförsäkringar, och då måste man vårda det extra noga, för om någon gång så äger du verkligen inte ditt eget varumärke.

Hur påverkar detta de andra 22 bolagen inom Länsförsäkringar? Ja, Länsförsäkringar själva påstår att det inte påverkar nämnvärt men jag är av en annan uppfattning. Varumärket Länsförsäkringar som varumärke har blivit påverkat, nu får de lokala bolagen arbeta hårdare för arbeta upp sitt förtroende igen. Ett förtroende som raserats eller i fall förminskats av ett ruttet äpple. Än så länge så är det bara på Länsförsäkringar Uppsala’s hemsida och facebooksida som en ursäkt är publicerad, så för mig i Skåne får jag inte ta del av ursäkten. Vilket skulle kunna uppfattas som arrogant och bagatelliserande av hela fadäsen. Informationen och ursäkten bör publiceras på alla de lokala bolagens webbplatser, och då även i de lokala bolagens tjänster på sociala medier.

Det finns en positiv sak i det hela dock. Det är att via sociala medier så blev det snabbt uppmärksammat, inte bara för andra konsumenter och media utan även för Länsförsäkringar. Hade aldrig Sophie Winberg Tyrfelt tagit den där bilden som Genusfotografen lagt upp på sin blogg som sedan spridits vidare via Facebook, Twitter och andra sociala medier så hade förmodligen kampanjen fortfarande rullat och gjort ännu mer skada eftersom kritiken inte hade setts av Länsförsäkringar. Kritiken hade varit den samma, tro mig, men Länsförsäkringar hade inte fått ta del av den på samma sätt. Man hade pratat om Länsförsäkringar inte med dem.

Så, om du inte äger ditt varumärke (vilket ingen egentligen gör idag), tänk på hur ägarna reagerar på det du säger, gör och agerar i varumärkets namn.

Detta är ett inlägg i #Blogg100  

26 september, 2012
av Leif Kajrup
Inga kommentarer

Om situationsbaserad kommunikation

Modell för situationsbaserad kommunikationJag har funderat på detta ganska länge. Vad det är som håller på att hända med vårt beteende vad gäller konsumtion av reklam och kommunikation. Vi lever i en värld där mediabruset hela tiden ökar och där företag och organisationer skriker högre och högre för att nå igenom bruset. Men det går ändå inte fram. Varför är det så? Och hur kan vi göra annorlunda? Går det att nå fram?

Läs mitt inlägg om situationsbaserad kommunikation på www.kajrup.se/jag-ska-forandra-och-skapa-relevans/

7 maj, 2012
av Leif Kajrup
6 kommentarer

Kvantitet är inte bättre än kvalitet

I mitt arbete som internetstrateg, social media coach och föreläsare hör jag ganska ofta om företag som försöker sälja sina ”jag kan se till att ni får [stoppa in valfri väl tilltagen siffra tagen rakt i luften utan relevans här] gillare på en vecka till er facebook sida”. Och tyvärr hör jag även om alla de gånger som de faktiskt lyckas med sina säljknep. Det gör mig lika arg och besviken varje gång. Arg på de lycksökare som skor sig på osäkerheten och okunskapen om sociala medier som många företag har. Men också arg på företagen som går på det, för var är skillnaden i målgrupp på facebook jämfört andra medier? För inte köper du mediautrymme hej vilt i alla andra kanaler utan att tänka på vem som är målgrupp? Varför då göra det på facebook.

A lot of stones

Bild: Kieran Harte

Nej, det enda du uppnår är en kostnad för att locka till dig ”gratisätare”. Oftast är kampanjer av detta slaget av karaktären ”Gilla vår bild, eller inlägg och du får chansen att vinna XXX eller ZZZ”. Redan där har man brytit mot Facebook’s villkor och riskeras att stängas av. Men OK, låt oss ponera att det glider mellan fingrarna hos Facebook, och du lyckas på kort tid skaffa ett stort antal gillare som alla hoppas kunna vinna något. Och sen då? Kommer de tillbaka igen? Får du tillbaka något av dessa användare?  I en värld med ett överflöd av information måste vara smartare än så. Vi som användare/mottagare stänger hellre av när vi får för mycket information än att analysera och filtrera. Våra filter är för dåliga. Då måste vi som marknadsförare hjälpa till och minimera bruset.

Jag är av åsikten att antalet ”Gillare” är orelevant och inte värt många ören, däremot antalet som ”pratar om”, det är de som faktiskt interagerar genom att dela, kommentera eller skriva om sidan. Och förhållandet ”de som pratar” är minst 10% av antalet ”Gillare” så är ni på rätt väg. Fokusera sedan på konvertera de övriga 90% av ”Gillarna” att också de ”Prata om er”.

Bara ett litet tips från Leif Kajrup, internetstrateg, social media coach och föreläsare på Kajrup communication och Social Media Coach.

1 november, 2011
av Leif Kajrup
En kommentar

Att äga och vårda ett varumärke

Jag snubblade över ett youtube klipp med den kloka trendspanaren Göran Adlén. Se klippet här nedan.

Jag tyckte spontant med en gång att, ja, han har ju helt rätt i det han säger utom en sak. Ansvaret för varumärket kan inte läggas på en HR avdelning. Lika lite som det kan läggas på en marknadsavdelning som inte har en plats i företagets ledning eller styrelse, eller på försäljningsavdelningen. Ansvaret för varumärket ligger hos de anställda oavsett vilken position eller roll de har. Okej, så delvis har han rätt, Göran, att HR har ett större ansvar i varumärket än tidigare, men då det handlar det mer om employer branding och att hitta ”rätt” personal.

Det första företagen måste inse är att kontrollen över varumärket inte kan styras av ett strategidokument baserat på interna analyser och workshops. Man måste lyssna på kunderna, leverantörerna och allmänheten. Det är de som formar varumärket. Du som företag har bara rätten att förvalta det. Nästa steg är att inse, precis som Göran, säger att det är individer som konverserar, inte företag. Men att individerna har en roll på företaget.

Jag har varit inne på detta tidigare i ett antal poster och ett av de stora problem är att marknadsföring och kommunikation inte är något som man ser tillräckligt allvarligt på inom företagen. Det resulterar oftast i att antingen så hamnar ansvaret hos någon som tycker det är kul med kommunikation men inte har det som huvudsyssla eller att den som ansvarar inte har en plats i företagets ledning för det anses inte affärskritiskt. Idioti, enligt min mening. Ansvaret måste ligga på någon som förstår att kommunikation påverkar både internt och externt. Det är inget man kan ta lätt på. Framför allt inte nu när kommunikation sker i realtid och när det är så lätt att påverka någon över en kort tid.

Varumärket ägs av kunden, men vårdas av företaget. Så länge det finns rätt människor på rätt position. Det är det som är Reklam 2.0.

1 november, 2011
av Leif Kajrup
Inga kommentarer

Rekommenderat (31 Okt)

Jag rekommenderar: